Det här är andra boken i en serie. Läs min recension om första boken (The final empire) här!

Det jag ogillade något är vilken konstig del mistbornen Zane hade. Den kändes hela tiden lite oklar och jag tycker inte man får några egentliga svar innan han helt plötsligt försvinner från serien. Han gjorde Vin och Elends relation till den den blev absolut, men det känns som att han kunde varit så väldigt mycket mer, så det var lite trist.

För att läsa den här andra boken rekommenderar jag att man först läser den första. Men det här är absolut en välförtjänt efterföljare, och gillade man första så kommer man förmodligen även gilla den här. Jag ger boken 4/5.

Jag rekommenderar den här till de som läst första boken och tyckte om den.

Azoth är en pojke som helt utan hem, familj eller trygghet försöker överleva på gatan tillsammans med andra barn. Azoth är trött på sin tillvaro av ständig rädsla för gruppledaren Rat och att inte kunna ta vara på sig själv så han bestämmer sig för att försöka ta anställning hos stadens mest ökända mördare, Durzo Blint. Durzo blint tar sig an Azoth efter att han visar sig "värdig" och efter det börjar Azoths nya liv som Kylar, lärling till en ökänd mördare som försöker att inte helt förlora sig själv samtidigt som han lär sig att överleva i den nya världen.

________________________________________________________________________________________________________________________________

Jag tyckte boken var ganska bra. Handlingen var spännande och jag gillade hur man fick följa Azoth från det att han bara var ett litet barn tills att han var vuxen. Det gav historien ett annat djup eftersom att man förstod honom bättre och varför han gör som han gör. Jag gillade karaktärerna, de är spännande och mångdimensionella. Azoth försöker hitta balansen mellan barnet Azoth, den nobla mannen Kylar och hans liv som mördare. Man får även delvis följa de som stod Azoth nära som barn, och hur deras liv sammanvävs med Kylars senare i livet.

Den enda karaktären jag egentligen inte gillade var Durzo Blint och det beror mest på att jag aldrig förstod mig på honom. I slutet fick man svar på en del frågor, men då var det nästan försent för min bild av honom var redan så negativ och förvirrad att det inte gick att hämta igen under resterande delen.

Om det var något jag gillade lite mindre så var det att alla de olika karaktärerna gjorde mig väldigt förvirrad. Det är väldigt många karaktärer som har en relativt stor roll, och alla rollerna är väldigt olika. När det är så i andra böcker brukar det finnas en karaktärlista där man kan kolla om man glömmer vem någon är. Det fanns dock inte här vilket gjorde att jag ganska ofta inte hade någon aning om vilka karaktärerna var, vilket gjorde att jag inte riktigt förstod vad som hände och varför.

Sammanfattningsvis så njöt jag ändå av läsningen på 650 sidor. Jag gillade karaktärerna och handlingen var väldigt spännande. Jag kommer definitivt ge den andra boken i triologin en chans vid tillfälle. Boken får 4/5 av mig.

Jag rekommenderar den till de som vill läsa en spännande fantasy berättelse.

Om 12 timmar blir de deporterade tillbaka till Jamaica. Natashas familj kommer ursprungligen från Jamaica men när hon bara var ett litet barn så flyttade de till USA för att hennes pappa ville testa sina möjligheter som skådespelare där. De söker efter medborgarskap upprepade gånger men nekas gång på gång och lever som papperslösa. Det fungerar utan större problem fram tills att hennes pappa får lite problem. ¨

Daniel har alltid varit den "bra" sonen och "bra" studenten som lever upp till sina koreanska föräldrars förväntningar. Han har aldrig ifrågasatt vad hans föräldrar har sagt att han ska göra, så när de bestämmer att han ska söka till Yale så är de det han gör. Påvägen till intervjun går det dock inte som planerat och han blir handlöst förälskad i en tjej som han precis träffat.

Det är en kärlekshistoria om två omaka ungdomar som båda faller handlöst för varandra på under 12 timmar.

________________________________________________________________________________________________________________________________

The sun is also a star är första boken av Nicola Yoon som jag läser, och det är en fullblodad romance bok. Jag har dock lite blandade känslor. Jag tycker inte på något sätt att den var dålig, men den känns däremot lite orealistisk. Alla de känslor som uppstår de emellan, intriger, dilemman. Att det ska uppstå under endast 12 timmar från det att man första gången ser den andra människan känns lite väl otroligt. Jag är väl medveten om att det ofta går till så i serier av olika slag, men då kan man oftast föreställa sig att det gått längre tid. Här är det dock en omöjlighet då de där 12 timmarna är hela essensen av boken

Men jag gillade ändå Natasha och Daniel, de är väldigt olika men möts på ett väldigt fint sätt och lär av varandra. Jag tyckte även det var intressant att läsa en berättelse där deportering är aktuellt och hur långt Natasha går för att få stanna i det hon anser vara sitt hemland, samt hur hemskt det är att bli flyttad från allt hon vet och alla hon känner.

Boken är skriven på ett lite speciellt sätt, och kapitlen är små men spännande. Man får följa alla, från de två huvudkaraktärerna till deras föräldrar, andra de stöter på under de tolv timmarna och universumet. Jag är inte det största fanet av att hoppa mellan karaktärer så fort, men i den här boken fungerar det ganska bra.

The sun is also a star får 3/5 av mig. Den var ganska bra, men inte den bästa boken jag läst och jag hade nog inte läst den andra om det varit en serie.

Boken rekommenderas till de som vill ha en romantisk bok som integrerar ett väldigt, för många, tufft ämnen men med en relativt lättsam ton.