Tankar

Hej❤️

Lite bilder ur min kamerarulle. Tyvärr inte så mycket mer att bjussa på. Ljust nu känns det bara som att jag springer i ett ekorrhjul. Springer men tar mig liksom ingenstans. Jag jobbar flera dagar i rad, eller så är jag ledig några och jobbar helg istället. Vädret är piss de dagar jag är ledig och solen skiner alla dagar jag jobbar. När jag inte jobbar så tränar jag eller så målar jag. Min nya hobby. Som för övrigt gör mig frustrerad för att jag aldrig blir nöjd. Jag pendlar mellan att vara väldigt nedstämd för att jag saknar mina syskon och min pappa i Grekland. Sedan kan jag plötsligt vara jätteglad och positiv. Lite så jag är som person. Oftast högt och glatt, men när jag väl hamnar i en svacka blir topparna och dalarna väldigt påtagliga. Försöker verkligen hålla hoppet uppe och hålla den positiva energi jag annars alltid har, men det är faktiskt svårt nu. Det brukar alltid vara svårt som det är den här tiden på året för mig, att länga efter min familj. Hela den här situationen gör det så himla mycket jobbigare. Att gå från att tro att ”nu är det bara tre månader kvar” till tre? Sju? Två år? Det är det som är det jobbiga. Den motivationen jag brukar ha är just nedräkningen.

Samtidig som man ständigt påminns av folk och nyheter runt om kring en att man minsann inte ska ha några förhoppningar. Men förhoppningarna är det enda som får en att klara av längtan. Det är tuffare än jag trodde att det skulle bli. Och jag måste bara skriva av mig. Något av det jobbigaste är också att inte ha någon som kan relatera. För jag känner ingen annan som har en sån familjesituation som jag har. Förutom mina syskon och min pappa dårå, de saknar ju mig lika mycket som jag saknar dom. Det är tufft och mitt duktig-flickasyndrom säger till mig att jag minsann inte får vara ledsen. Jag ska vara tacksam att alla i min närhet är friska, att jag har ett jobb kvar. Folk har det värre. Jag ska vara positiv och glad. Och det är jag. Men jag kan inte hålla inne känslorna av saknad, ledsamhet och rädsla heller. De finns liksom där oavsett om jag vill eller inte. Och de måste väl få finnas där? Eller är man en otacksam priviligerad person då?

Gillar

Kommentarer

Instagram @zoieioannou