What's new?

Jadu, vad är det som är nytt? Jo, man har ju gått och blivit mamma! Jag visste ju alltid någonstans att jag skulle bli en mor, men samtidigt inte! När jag va yngre tänkte jag, 'Självklart ska jag bli en mamma!' det var liksom en självklarhet men trodde inte det skulle bli så snart. Och gud som det INTE var som jag trodde det skulle bli. I starten var det extremt intensivt och tungt (ska vara helt ärligt) och många gånger satt jag där och grät och tänkte 'Va FAN har jag gjort!' Efter 1 1/2 månad av många gråtattacker och frustration med amningen bestämde jag mig för att det inte helt va min grej och pumpade i ytterligare några veckor tills mjölken sinade (värsta jag vet är när andra moms amning shamer en, tycker man gör det som känns bäst för en själv, no judgement). Nu har det gått hela 3 månader, min son är 3 månader idag (<3) ÅÅÅH! Och allting känns helt tvärtemot vad jag kände i starten. Vi har kommit in i en rutin nu, han äter gott, sover från halv 9-9 till 6 på morgonen, inte nog med att jag känner mig som mig själv igen. Och varje morgon vaknar jag och känner mig lyckligt lottad, inget jag någonsin gjort tidigare i mitt liv (that's another story!) Hans lilla ansikte och leenden gör att livet blir värt att leva. Sjukt egentligen. Sa precis till min man att även om varje dag är densamma så är det som att man vaknar upp och det är en helt ny dag (If it makes any sense haha). Klockan är 22.33 nu och blir dags att lägga sig, för klockan 6 vaknar trollet och då är det en ny dag igen. Godnatt! xx


Let's see, what's new? Well, I've gone and become a mother! I kinda always knew I'de become a mother, but at the same time not really. When I was younger I thought 'Of course I want to become a mom!' it was obvious to me but never did I think it would be so soon. And oh my god, it was not how I thought it would be. In the beginning it was extremely intensive and frustrating (if I'm really honest) and a lot of times I just sat there crying and thinking 'What in gods name have I donr!' But after a month and a half of a lot of crying spells and frustration with breastfeeding I decided that it wasn't really my thing and after pumping for another few weeks til my breasts ran dry (Worst thing I know is when other moms breast feed shame you, I think every mom should do what's best for them, no judgement). Now it's exactly 3 months today (<3) AWW! And everything is the contrary to what it was in the beginning. We've come into a routine now, where he eats well during the days, sleeps from around 9 til 6 in the morning, not to mention I've started to feel like myself. And every morning I wake up fortunate for what I have, wich I never ever really did before (but that's another story). He's little face and smile makes really worth living. Crazy really! Just mentioned to my husband that even if I'm doing the exact same thing every day it feels like a completely new day (if that makes sense haha). The time is now 22.33 and it's time to go to bed cause the little troll will be up at 6 and a new day will begin. Goodnight! xx

Liker

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229