​Sist jag skrev var allting bara så sjukt jobbigt mest hela tiden. Nu har jag växt, mognat lite, bearbetat. Nu är mitt liv inte styrd av ångesten eller depression. I alla fall inte hela tiden, men jag har fortfarande så fruktansvärt många tankar och känslor inombords som bara måste ut för jag är fortfarande inte en talare. Jag är en skrivare. Kommer alltid att vara det. Kanske ingen briljant skrivare men vad spelar det för någon roll?

Ska läsa igenom mina inlägg. Kan vara så att vissa kanske känns lite för råa, för äkta, för privata numera. Jag vet inte. Eller så låter jag de finnas kvar så ni, och framför allt jag, blir påminda om... Tja... Det mindre härliga delarna i livet. Kan ju vara skönt för nån att veta att de kanske inte är ensamma om att känna så som jag en gång gjorde.

Har bloggat i omgångar i cirka 12 år nu (shit bananis) så vi får se hur länge det här kommer att hålla den här gången.

Puss på er!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments