Finns så många ord kring mina fingertoppar som vill ut. Så många tankar som virvlar runt och känslor som har tagit över. Men inget, absolut inget, vill komma ut på det sättet som jag har tänkt mig. Vet inte hur jag ska formulera mig. Vet inte riktigt vad jag ska säga.

Det finns så mycket och så alldeles för lite. Och det kaotiskt. Fruktansvärt! Jag känner mig som en grå och slaskigt novemberdag precis när solen har gått ner igen efter bara ett par minuter på himmelen. Det är för svart för mig just nu. Som ett svart hål som suger in all energi och ljus som råkar ligga lite för nära.

Jag orkar inte. Jag orkar inte bry mig. Fast i nästa stund bryr jag mig ändå. Lite för mycket. Det tar över. Gah. Varför fixar det sig för alla? Hur kan alla orka ta i ordning med sitt liv? Hur orkar de göra framsteg? Hur orkar de göra en livsresa som tar dem ända fram? För jag orkar inte.

Jag orkar inte.

Jag orkar inte

Jag orkar inte

jag orkar inte

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Nu när jag har börjat hitta mina bålmuskler och vet hur jag ska aktivera dem utan att de mer starka musklerna ska ta över, blir varje pass som ett corepass. Jag är sjukt trött i magen all the time. Så grejen är den att ibland blir det att jag fuskar ändå.

Äähhhhhh, pallar inte dra in naveln till ryggmärgen

Jag är så tröttttttt, låt ryggmusklerna ta över lite

Rectus Femoris, det hänger på dig att om jag ska klara av denna magövning nu, aiiight?!

Ok, nä, jag försöker för det mesta inte att fuska medvetet. Uppenbarligen. Vill ju ha en stark mage, men när det blir explosivt, när vi kör i Tabataform och det ska gå snabbtsnabbtsnabbt så får jag svårt att få till det. 

Anyway, kul inlägg.

Men core är bra. Bara så ni vet.

Likes

Comments