Stockholm är kallt. Jag känner mig ensam. Vinden blåser hårt, kryper innanför jackan och sjalen. Jag lyssnar på högsta volym. Händerna skakar. Klumpen i bröstet växer. Jag känner mig ensam. Ensam.

Det är mitt största problem just nu, jag längtar efter någon som kan hålla ihop mig dagar som denna. Någon som kan värma kalla händer och lyssna på en vilsen själs funderingar. Jag har varit ensam länge nu och jag vet att det är mitt eget fel. Jag har systematiskt skjutit bort alla som försökt komma under mitt skin för att jag är rädd att de ska se sanningen, att de ska se de trasiga bitarna och gå sin väg. Ibland känns det som att det är enklare att vara ensam, för att om man inte satsar sitt hjärta på någon så kan man inte heller förlora någon.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Each and every breath we take
A step towards death
And the moon is pale
And we might have seen something
But we ain't seen nothing yet
And I may have dreamt it
Or it may have happened
When I stood right here
Waiting for a sign
For me to walk away
But I give in so easy
And I give up instantly
I chase what is gone
And my friends are gettin' tired
Of the shit that I pull
They say "Why do you love those
Who turn you into a fool?
Why do you let them get to you?
You should have been running
When you chose to stay"
Now I feel so far away
From the person I once was
I thought love was enough
You can tell yourself so many things
And nothing has to be true
Now I feel so far away
From the person I once was
I thought love was enough
You can tell yourself so many things
And nothing has to be true
Oh, I thought you were home

First aid kit - Nothing has to be true.

Likes

Comments

God morgon lördag!

Idag vaknade jag upp i mitt älskade Storvik bredvid min Ellie. Här hemma har det kommit galet(!) mycket snö. Igår var jag ut och åt på Pinchos i Gävle med mina fina vänner, efteråt var vi ut och tog en öl. Kom hem i skaplig tid och vaknade upp utan huvudvärk idag.

Idag ska jag försöka plugga då jag har två tentor nästa vecka, ska också försöka åka pulka med Emma och min älskade gudson Hugo, ikväll blir det mello-mys deluxe, älskar helger likt denna.

Likes

Comments

Halli hallå!

Vilken grå onsdag Stockholm har bjudit på idag. Regnet har sakta töat bort den vita fina snön vi fick häromdagen, det har varit en så lång dag i skolan och jag har i vanlig ordning skjutit mitt plugg framåt. Men denna gråa onsdag slutade fint, har ätit thaimat med min klasskompis Clara, druckit kaffe och pratat i timmar, det är kvällar som dessa som får mig att orka i perioder likt denna.

Jag är varje dag tacksam att jag börjat plugga till mitt drömyrke, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är helt slut.. jag har just nu praktik och tenta minst en gång i veckan, tacka vet jag att utbildningen bara är ett år men HERREGUD vad jag inte hade förberett mig för en intensivutbildning likt denna. 4 månader och 19 dagar kvar, heja Lisa.

Likes

Comments

Det kan ju inte bara vara jag som aldrig kan bestämma mig hur jag vill ha mitt hår? Har just nu(som alltid) en hår-kris. Varje gång jag gör något nytt med mitt hår så ångrar jag mig kvickt och vill återgå till det jag hade innan. Har jag långt - vill jag ha kort. Har jag blondt - vill jag bli brunett.. Just nu ångrar jag varje dag att jag klippte av mig mitt hår förra hösten, och sen ännu kortare i våras. Vad tycker du jag passar i?

Likes

Comments

Jag annonserar ju inte särskilt mycket med min blogg, men tycker det är fint att se att det är några som varje dag kikar in här, frivilligt. Jag funderar på att börja skriva mer, kanske dela med mig av mitt liv på ännu ett plan, inte bara emotionellt då och då, någon gång i veckan, utan mer kontinuerligt, så gott som varje dag.

Detta år känns som ännu ett steg i rätt riktning för mig, 2017 var ett så fantastiskt år då jag för första gången på väldigt länge verkligen mådde genuint bra större delar av året, jag har inte haft några djupa dippar och jag har verkligen varit stark, jag har förverkligat så många drömmar och hoppas förverkliga fler detta är.

Äntligen har jag börjat att ta hand om min kropp igen, jag har börjat äta en lågkolhydratkost och försöker att träna minst tre gånger i veckan. Under mina år av depression så har min kropp inte blivit det den en gång var, jag har ont och känner mig trött. Att jag gått upp i vikt är egentligen helt oviktigt, den förändring jag gör nu är för att jag saknar min ork och glöd som jag hade förut.

Eftersom att mitt liv också dagligen består av hudvård(som intresserar fler än mig) så tänker jag att det också skulle kunna vara en rolig del att ta med här, jag har också alltid varit intresserad av mode, inredning och all skönhet, så att flika in det då och då vore bara jättekul.

Jag kan inte lova att jag kommer att sköta mig galant, jag kan lova en sak, och det är att jag alltid kommer att skriva. Om, när, hur - återstår att se. Men jag tror att detta med att dela med mig av vad jag gör alltid har varit något jag gillar, så varför inte fortsätta och se hur många det kan intressera.

Så - välkommen in i min värld.

Likes

Comments

Ni vet känslan? Det är den värsta känslan.
När du vet att någon format dig annorlunda bakom din rygg, gett en orättvis bild. Jag hatar det.

Det är så jävla orättvist ibland, när man vet sanningen men man blir misstrodd. Så du, som läser dethär, låt mig berätta.

1. Jag är på riktigt för snäll.
2. Jag klarar inte av att ljuga för andra personer, talar alltid sanning.
3. Jag vill aldrig göra någon annan illa, att såra eller förstöra för andra människor är det värsta jag vet.
4. Jag unnar alla människor, idioter eller inte, lycka i livet. Att missunna personer saker är det osexigaste jag vet.
5. Jag vill att alla människor, djur, växter, u name it - ska må bra.

Så du där ute som tagit dig friheten att döma mig när du inte känner mig, lägg ner. Jag har den kassaste självkänslan men jag vet att jag är en varm, genuin och äkta person som inte missunnar någon någonting.

Likes

Comments

Måste andas in, bara andas ut.
Kompis, snälla, bara sitt här hos mig nu.
Kan vi andas in, bara andas ut.
Kompis, snälla, bara sitt här hos mig nu,
Tills jag andas så som du.
♥️

Likes

Comments

Man trevar sig fram i ren panik för att försöka ta sig framåt, bort ifrån det gamla. Man vill hitta rätt och letar febrilt trots att man inte vet vad man letar efter. Vissa dagar känns det så ljust och självklart, andra dagar mörka och meningslösa. De ljusa dagarna är fler nu. Jag har börjat att acceptera. Idag känns hjärtat och stegen lätta. Jag tror det får vara så, att det får variera mellan ljus o mörker, det är ju sån jag är.

Och vad säger att det är fel att vara sån? Det är ju fint att ha förmågan att känna känslor, det är ju helt meningslöst annars. De mörka stunderna är dem som får de ljusa att vara just det, ljusa. Visst är det sorgligt att det blir mörkt, men jag tror att vi alla har våra mörka stunder, mer eller mindre.


Jag är så glad att jag äntligen börjar att se mina goda sidor istället för att ständigt ha ett krig med mig själv. Jag är så trött på att hata mig själv, de har verkligen inte fört något gott med sig överhuvudtaget.

Likes

Comments