För några veckor sedan så stannade jag upp och reflekterade över min vardag. Anledningen till just den reflektionen vid det tillfället berodde mycket på att livet för tillfället kändes väldigt intetsägande och näst intill ointressant. Jag kände mig likgiltig och måttligt road av min vardag, vilket för mig är en fruktansvärd känsla.

Jag grävde lite djupare i varför jag kände så och vad det kunde bero på. Det kändes minst sagt orimligt med tanke på att jag hade en stor och underbar resa bakom mig, ett nytt och härligt resmål framför mig plus att jag befann mig mitt i ett lägenhetsköp. Tre annars ganska upplyftande happenings. Vad mer behöver man fylla ens vardag med? (förutom hygienfaktorer som vänner & en släng kärlek).

Jag blickade tillbaka mot tillfällen i livet då jag känt mig 100% tillfreds. Tillfällen då jag vaknat långt innan alarmet på morgonen och bara studsat upp. Och efter att ha bollat min känsla med ett par närstående samt funderat ännu mer själv på det så kom jag fram till följande:

Perioderna i mitt liv då jag känt mig livsglad, driven utan dess like och väldigt positiv har varit perioder då jag levt i någon form av ovisshet, utmanat mig själv på alla plan och tagit (relativt) kalkylerade risker. Det har varit perioder då jag tar mig fram utan att be om lov och då jag gjort saker som folk i min omgivning ifrågasatt snarare än stöttat. Det är där och då som jag är i mitt rätta element. Det är då jag känner denna konstanta hunger och livsglädje.

Jag kom alltså på mig själv med att ha landat i en alldeles för bekväm vardag med alldeles för få utmaningar. En vardag där jag kan förutspå vad som ska hända mer eller mindre varje dag.

Insikten grundar sig på att jag behöver göra saker som ligger långt utanför min comfort zone & saker som får folk att lyfta på ögonbrynen. Jag har gladeligen noterat att det är precis just detta jag saknat under en period. Det var som om att jag förstod mig själv på nytt och som att jag insåg vad som krävs för att jag ska bli den bästa versionen av mig själv. Otroligt skön insikt.

Insikten ovan resulterade i en action som bland annat landade i ett inbokat möte. Ett möte som jag sålt in så det bara skriker om det, och som jag nu tänker på och undrar "Vad exakt min agenda är..?" & "Hur exakt jag ska kunna backa upp vad jag sålt in?". Jag har ingen som helst aning, men jag går verkligen igång på tanken av mötet och hur jag ska freestyla mig igenom det på bästa sätt.

Så - vad går du igång på i din vardag? Om du inte redan vet vad så råder jag dig att fundera på det. Varför ha en okej vardag när man kan ha en väldigt energigivande sådan.

Det kostar både tid och pengar att lära känna sig själv, något som ofta känns tufft och motigt när man befinner sig mitt i det, men som är så otroligt givande när det börjar betala av sig.

/Anna

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Får du ingen återkoppling från en kollega/partner/kund som du vet sett ditt mail men inte svarar för någon löjlig, hierarkisk anledning? Då kommer ett konkret tips här:

Lägg ytterligare en kollega på CC (kopia) när du skickar frågan, det ska helst vara en likvärdig person, alternativt någon som du vet att din mottagare respekterar. Detta gör att mottagaren känner ett helt annat typ av ansvar att återkoppla än om det bara hade varit ni två i tråden. Nu har personen ifråga helt plötsligt fler ögon på sig. 

Jag har gjort det här ett flertal gånger och det har visat sig vara effektfullt.

Viktigt att tänka på dock: personen du lägger på CC måste på något vis vara relevant i ärendet/situationen. 

/Anna

Likes

Comments

Idag lunchade jag med, vad som har blivit, min mentor. Vi har ingen uttalad mentor/mentee relation, och har aldrig haft det heller, men vi har lunchat regelbundet sedan 2014 och jag lär mig och inspireras varje gång vi ses. Personen ifråga lärde jag känna när jag jobbade extra för honom vid sidan av mina studier 2014. Han är advokat, driver en egen byrå sedan en massa år tillbaka och har under flera år varit en av Sveriges bäst betalda advokater. Det finns med andra ord en del att lära och lyssna in.

Idag pratade vi mycket om risktagande i karriären, något som han förespråkar. Jag själv är också ganska för risktagande men blev nog ännu mer öppen för det nu. Han menar på att det är en större risk för ett bolag att inte våga chansa än att faktiskt bara kasta sig ut ibland. Det är mer farligt att sitta still i båten än att våga ta steg i okända riktningar. Det är här många bolag halkar efter, alternativt bara stagnerar.

Folk idag är generellt väldigt självupptagna och självcentrerade, det är vi nog alla överens om. Och det positiva med det är att när du själv gör en miss som ligger och gnager hos dig så kan du påminna dig om att ingen ingen ingen lägger större vikt vid den missen än du själv. Folk omkring dig bryr sig inte alls i den utsträckning som du själv gör. Sitt inte där och tro att dina kollegor går runt där hemma och grubblar över vad du gjort eller inte gjort på jobbet, för det gör dom inte. Dagens sanning är att vi har nog med egna bekymmer för att ens ha lite tid att fundera över andras problem.

Så med det sagt: våga ta risker, våga chansa, våga gå vänster när alla andra går höger och våga ifrågasätt. Gör du en miss så är du ett steg närmare att lyckas än dom omkring dig som aldrig testade.

Ha en himla fin, lite för tidig, helg!


Likes

Comments

Precis som jag nämnt tidigare så går det verkligen att påverka hur ens dag ska bli genom att säkerställa en bra morgon. Alla har ju en egen definition av vad en bra start på dagen är och för mig handlar det ofta om en bra frukost, gärna toppat med ett bra sällskap.

Idag inleddes dagen 07.30 med en frukost tillsammans med en vän. Vi pratade bostadsköp, snabbfotade bolag och helgplaner. En helt perfekt start på dagen enligt mig!

Bilden är från Punch i Singapore, en riktig pärla jag besökte för ett par veckor sedan!

/Anna

Likes

Comments

Ibland mår vi inte världsbra. Du kanske inte älskar känslan av måndag, av att behöva ta tag i ett jobbigt mail, eller att ens behöva gå upp ur sängen. Vi har alla varit där: man suckar, tänker på hur jobbigt allt är, och tänker att-om-bara-DEN-saken-vore-annorlunda-skulle-livet-vara-bra.

Jag skulle vilja att alla testade en sak: le inom en minut från det att du har slagit av alarmet (eller, okej, tryckt på snoozeknappen två gånger). LE, öppet, stort och ärligt. Du kanske inte känner för det, men testa och jag lovar: morgonkänslan kommer iaf inte bli sämre. Om inte annat, så kommer du att lura hjärnan att vi är glada, vi har något att se framemot och uppskatta. Le när du är färdigsminkad, när du borstar tänderna eller när du gör i ordning kaffet. Le istället för att sucka när du ska ringa ett jobbigt samtal, eller när du missar tuben. Med väldigt enkla medel kan vi ändra en potentiellt tråkig situation, till en kul, eller iaf en behaglig, situation. Det är helt okej att ibland behöva fake it 'til you make it!

/ Ebba i ett regnigt, grått, söndagsångest Atlanta :-)

Likes

Comments

När senast umgicks du med dig själv? Alltså inte när du senast kollade på en film själv, eller gick på en promenad med en podd i öronen, utan när lät du senast tankarna flöda fritt? När hade du senast en timme där du inte konsekvent distraherade din hjärna med underhållning eller jobb?

Det är rätt få människor som är bekväma med att umgås med sina egna tankar - faktiskt. Titta dig omkring nästa gång du åker buss, tränar eller sitter på ett café och du kommer knappt att se någon som inte läser, pratar med någon, eller har lurar in i öronen. Jag vet att många tänker att de låter tankarna flöda när man t.ex lyssnar på musik, men då finns också musiken där som en ständig utväg - något att fokusera på om tankarna blir för jobbiga.

Att kunna umgås med sig själv, är det enklaste sättet att faktiskt lära känna sig själv. Att komma underfund med vad man faktiskt funderar över, vad man lägger mer energi på än vad man trodde, och vad man kanske behöver bearbeta lite extra kommer upp till ytan. Sedan kommer självklart inte bara jobbiga saker upp, utan man tillåts även känna tacksamhet på djupet.

Mina bästa komma-igång tips för att umgås med sig själv när man är lite ovan: simma (svårt att lyssna på musik då), parkera dig på ett café med en kaffe, om så bara för 30 min och se vad du reflekterar över. Lägg inte någon press på den här situationen, du kanske bara tänker på din bordsgrannes klädsel, ljudet från kaffemaskinern, eller ditt senaste samtal med din mamma - oavsett så är det reflektioner du annars hade gått miste om om du hade pluggat in musik och dator det första som hände. Och vem vet, när tankarna får flöda fritt, så kommer du kanske på The Next Big thing...

/ Ebba

Likes

Comments

Jag tror nästan alla av oss har varit där. På den första obekväma dejten. Eller är det andra dejten, man har kört klassiska 20-frågor och man liksom snurrar lite extra på vinglaset. Eller är det kanske till och med tredje dejten där man vill börja komma varandra lite in på djupet? Oavsett så tror jag att vi alla känner igen oss i hur det är att vilja veta mer, gräva djupare och connecta på ett nytt plan.

Jag har varit på min beskärda del av dejter, båda bra och dåliga och har därför sammanställt en skön lista på frågor som förhoppningsvis leder till att du vet och känner mer. Och om inte så kan man ju faktiskt tacka för sig...

1. Vad gör dig lycklig?
Här kan man börja förstå om ni har liknande värderingar. Älskar hen att kolla Netflix i sju timmar, eller stiga upp med solen? Är god mat vägen till hens hjärta, eller blir hen glad av en riktigt bra kostym? Nattliga samtal eller en bra låt?

2. Berätta om din familj!
Hur beskriver hen de människor han har vuxit upp med? Det säger ju en del vilka man väljer att ha omkring sig, väljer hen sin familj? Varför/varför inte?

3. Gillar du ditt jobb?
Jag är annars ett fan av att undvika jobbprat ganska länge, men det kanske är en stor del av din partners liv och passion. Är du med någon som gillar sitt jobb - sin vardag - sitt liv? Om inte, varför? Och om hen älskar det, varför? Så spännande!

4. Beskriv en perfekt lördag!
Ärligt talat.. vem vill inte hitta en härlig brunchpartner? ;)

/ Ebba

Likes

Comments

Jag läste precis en jobbannons postad av företaget Instagram där dom sökte en product developer. Det första jag noterade var kraven på önskad kandidat, som menade på att utbildning inte spelade någon roll. Just precis det fick mig att vilja skriva just detta inlägg. Välkomna till 2018 - det är nya tider nu.

Allt är givetvis helt beroende av vilken framtid du ser framför dig. Är det läkare eller lärare du vill bli så kan vi sluta diskutera saken, dessa yrken kräver såklart en viss spetskompetens. Men om du istället siktar på att bli en högt uppsatt ledare i näringslivet, jobba med marknadsföring, strategi eller kanske ekonomi så kan man lika gärna ta den yrkesaktiva vägen.

Jag själv läste ett 3-årigt program i International Business på ett brittiskt universitet, och mina topp 3 key take aways från min utbildning är nog 1) Vänner & minnen 2) Självkänsla och självutveckling 3) Nätverk. Tre stycken otroligt viktiga faktorer, men jag vet inte om det krävs några hundratusen i studielån för att få detta i livet? Nej, det gör det högst troligt inte, det finns andra vägar.

Frågar ni mig idag så hade jag inte gjort om det. Jag hade strävat efter att uppnå samma utbyte, men under helt andra omständigheter. Jag hade nog snarare gjort något i stil med följande:

- Jobbat utomlands (Erfarenhet, språk, självutveckling, nätverk osv). Den stora skillnaden här är att man som sämst går plus minus noll ekonomiskt sett

- Läsa kurser på distans/deltid (Erfarenhet, nischat lärande, nätverk, halverat studielån osv)

- Internship (Erfarenhet, goda chanser till framtida jobb, nätverk, plus minus noll affär osv)

Att hoppa på en utbildning bara för the sake of it, eller för att skapa sig en stabil grund att stå på känns lite gammalt. Ingen arbetsgivare idag bryr sig om det i samma utsträckning som man gjorde förr. Att ha en ekonomikandidat är inte längre prestigefyllt, det kostar mer än vad det ger och känns snarare fantasilöst än ambitiöst.

Till er som fortfarande inte fattat ett beslut gällande framtida studier - överväg det en, två och tre gånger till. Lås dig inte vid tanken att det är en kritisk grund att bygga sin karriär på, för det är inte sant.

/Anna

Likes

Comments