När det börjar falla på plats..

Hej hör ni😊.
Det har börjat bli dåligt med uppdateringar här.

Inte för att jag inte vill, men jag känner själv att jag skulle skriva om samma sak om och om igen.

Och det vill jag inte.

Som jag skrev uppe på rubriken, känns det som om mina känslor börjar falla på plats.

Karln bor fortfarande hemma, men nu är det så att vi ser mindre och mindre av honom.
Han sover inte hemma, bara när jag jobbar natt då.

Jag har slutat pratat med honom, alltså just nu känner jag att jag inte har något att säga till honom.

Ändå smsar han ibland och undrar om jag har någon.

Jag gjorde väldigt klart för honom häromdan, att det hade han inget med att göra, om jag hade nån eller inte. ( För det har jag inte, heller).

Och att om han ville prata om något, så hade han någon annan som han kunde prata med. Inte med mig iallafall.
Han undrade varför jag var så elak?

Jag tycker inte att jag är elak, jag tycker bara att jag har insett att om jag inte sätter ner foten, fortsätter han att köra över mig.

Jag har kommit på mig själv med att sakna mindre. Känna mig glad när jag vaknar på morgonen, känna att jag ändå har det ganska bra, fast det är skit ekonomiskt.

Men jag blir arg på honom när jag ser honom. Det är något som jag inte rår om.
Så därför väljer jag att göra som om han inte finns.

Jag har slutat gråta och mitt hjärta har slutat att värka.

Jag kommer vidare.


YOUDONTKNOWME

Gillar

Kommentarer