Söndag.
Dax att reflektera veckan.
Summera.
Ja vad ska man säga.
Ens tänka.
Det har lixom brunnit fullständigt.
Jag är trött.
Försöker lista ut varför.
Men jag har nog mental influensa.
Influerad av människors energier.
Bra som dåliga.
Påverkad.
Åverkad.
Och avverkad.
Lite så.
Tröttsamt.
Men nu väntar några dagar av återhämtning.
Inga åttaganden.
Inga möten.
Förrutom läkaren, en föreläsning och traumagruppen då.
Men det är rutin.
Inget nytt.
Resten av den ensamma tiden tänker jag fylla av mej själv.
Min existens och närvaro.
Tid att tänka.
Att inte tänka.
Passa på att påbörja lite projekt, särskilt den med en deadline på kanske.
Eller så ger jag f**n i det helt enkelt.
Varför pressa en redan stressad person ?
Stressad inuti.
För allt och inget.
Söndagstankar ....
Tänker mej en kort tid av inspiration och motivation nog utan tvång att prestera.
Det får bli som det blir.
Frihet.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

  • 25 Readers

Likes

Comments

Där är min spegelbild.
Fint inramad med lister av målat guld.
Är det vad som kallas en ”guldkant på tillvaron”?
Jag ser på mej själv men med förvirring.
Vem är det jag ser ?
Jag tänker på allt som är jag.
Allt jag gått igenom som gjort mej till den jag är.
Saker jag gjort och format.
Livet.
Jag tänker på mitt liv.
Men jag ser mej inte där.
Jag kan inte se MEJ !!!
Det är lättare att se mej ur andras ögon.
Att det jag får höra sägas om mej blir jag ....
En annan spegelbild.
Ett nytt perspektiv.
Och plötsligt är det andras ord som blir mitt liv.
Varför är det så svårt att se ?
Så svårt att tro på sej när andra tror tvärtemot.
Lättledd.
Fast allt jag vill är att bli sedd.
Ur min synvinkel.
Som den jag är.
Jag hoppas att finna mej där.

  • 48 Readers

Likes

Comments

Jag är blomman.
Blomman som bländar sin egen skugga.
Men även den vackraste ros vissnar och dör.
Det kändes tidigare som att ett blad föll ner.
Lätt föll det av men repades emot törnen.
Flera repor senare av vassa taggar landade det.
Från en rak och stolt stjälk till att torka ut ensam.
Blomman är jag.
Jag vissnade lite idag.
På förhand dömd.
Som en växt planterad i fel jord.
Fel näring.
Som tvingas om orkar att leva ändå.
Det kan ju gå.

Besviken.
Jag vårdas ihjäl.
Men för en åkomma jag inte längre har.
Ett blandmissbruk som sedan länge vilat.
Eller är det så ändå.
Att om du en gång varit alltid förblir ....
nåt som inte längre finns.
Ingenting är jag.
Jag är ingenting.
För sådan är behandlingen.
Ingen tycks noterat förvandlingen.
Det verkar inte betyda något vad jag än säger.
Hur högt jag än skriker.
Att här är jag och jag behöver hjälp !
Så hör ingen mej.
Inte det jag uttrycker utan vad de väljer att höra.
”Hjälp”
De är snabba då.
Snabba att döma.
Att vårda ihjäl ett problem som är löst.

Jag är blomman som bländar min egen skugga.
Kan varken se framåt eller tillbaka.
Jag står still.
Placerad, diagnostiserad och totalt ignorerad.
Jag är besviken.
Tilliten är sliten.
Blad för blad kommer att dala ner nu att vissna.
Några direkt till marken.
Några rivs upp längs vägen ner.
För törn och tagg.
Dem vissnar visst aldrig att plåga mej.
Så till mitt allra sista blad.
Vill jag helt kort förmedla.
Att jag inte finns i den behandling jag genomgår.
Varför är det ingen som förstår ?
Ingen som vill.
För alltid min historia.
Inte min framtid.
Den jag skulle få blomma ut i.
Blomman.
Ingenting.

  • 58 Readers

Likes

Comments

Vad är galet ?
Vad är genialiskt ?
Vart går gränsen ?
Ibland är det uppenbart men ibland är konturen suddig och svår att avgöra.
Det är då jag väljer att tro att något stort kommer.
Det diffusa kommer att ta form.
Det kommer att bli något nytt.
Något ännu inte skådat eller erfarit.
Jag tror.
Att jag tror på den galna genialiteten.
Där inga spärrar finns att hejda flödet.
Inga normer som stoppar det personliga.
Inget annat än den fria viljan att skapa.
Kreativitet.
Jag är galet kreativ i perioder.
Men om jag är så smart ....
Det återstår att se utifrån min projekt.

Jag vill för att jag kan ohämmat tala om min historia och vägen hit samt mina drömmar framåt.
Jag vill lyfta psykiatrin till ytan.
Missbruksproblematiken.
Jag tror det är ett genialiskt drag för människan och en galen handling att utelämna mej själv.
Eller ?
Näeeee bara tuta å kör.
Kan inte hända mer än att jag far i diket ändå.
Och även därifrån fortsätta kämpa på.

  • 88 Readers

Likes

Comments

Jag tänker.
Troligtvis alldeles för mycket för mitt eget bästa.
Men just nu funderar jag på.
Att vore det inte bäst ändå.
Att hjälpa och inte stjälpa ?
Jag tror inte på att ”gnälla”.
Att utifrån sej själv bli bekräftad sina sämre sidor.
Men visserligen.
All bekräftelse är ju bättre än ingen alls.
Och offerkoftan börjar nötas ut hos många.
Jag tänker.
Just nu önskar jag förmedla positiva tankar.
Sprida hopp.
Om jag börjar kanske fler hakar på.
Ett hoppfullhetståg.
Eller är vi fast i jämmerdalen ändå ?
Ledsamt om vore så.
Jag kan inte göra alla glada.
Men kanske en eller två som i sin tur kan nå ut.
Ett mänskligt kedjebrev av återhämtning.
Kan jag så kan du.
Kan du så ska jag oxå försöka.
Jag tänker.
Att det borde inte vara så svårt.
Valet är ju ändå vårt.
Att stanna i den dystra välkända världen.
Eller följa med på äventyrsfärden.
Livet är en upplevelse.
Borde vara.
Kan göras till.
Om man vill.
Säg inte bara nej nej nej det går inte.
För med den inställningen är utsagan redan klar.
Säg ja och försök en stund.
Om så bara för en sekund.
Vad kan du förlora ?
En stunds frihet från bördorna ....
Jag tänker.
Vore det inte ganska skönt ?

  • 100 Readers

Likes

Comments

Ja här sitter jag i tristessens boning.
Hopkrupen i ett soffhörn.
Här händer inte mycket och ändå har jag fullt upp. Fullt upp med att greppa minsta halmstrå av liv.
Ett livsavgörande tidsfördriv.
Men ofta får jag höra.

- Du skulle kunna ha hur fint som helst som har hela dagarna fria.
- Du borde gå ut oftare.
- Vad gör du egentligen om dagarna ?
- Har du shoppat idag igen ?
Etc mm osv.
Så många frågor om min tillvaro.
Jag kan förstå dessa funderingar.
De är både av oförstånd och oro.

Men jag ber er alla.
Oroa er inte om min tillvaro verkar meningslös.
För det är när jag är stilla jag kämpar som mest. Fokuserad.
Koncentrerad.
Det är då min tillvaro avgörs.
Mina livs val.
Mitt liv.
Jag greppar efter vart halmstrå att hålla mej kvar. Och här är jag ju ännu om än i ett soffhörn.
Jag finns.

Imorgon kanske jag gör något konstruktivt.
Då kanske jag släppt taget om mej själv för att jag är redo att möta dagen.
- Jag är.
- Du borde slappna av.
- Det går upp och ner i livet.
För alla, kanske bara lite högre och lägre för mej.

  • 107 Readers

Likes

Comments

Fantasifri.
Totalt motivationslös.
En sån dag.
Såna dagar får man ha.
Men när jag tittar på den här lilla råttan som min son har gjort av fri fantasi så blir jag glad.
Jag tänker att snart så.
En dag.
Kommer fantasin fritt till mej oxå.
Toppen.
Det bara är bra och dåliga dagar.
Det är ingen dålig dag idag.
Bara fantasifri.

Förslag till aktivitet ?

  • 124 Readers

Likes

Comments

Fredag.
Hela dagen och nu är det snart kväll.
Jag vill bara ha det lugnt.
Det är aldrig lugnt här.
Alltid andras barn.
Vilket är bra att de trivs såklart.
Men trivs jag ?
Inte just nu idag.
Jag är trött.
Jag behöver oxå en plats i tillvaron.
Slippa vara ”allt”.
Allt är mycket och jag känner mej ganska liten.
Men jag får väl bli tydligare.
Sätta gränser.
Nånting.
Men när jag inte orkar då.
Skylla mej själv ?!?
Antar det.
Det här känns skit rent ut sagt.
Jag är helt slut men ingen ser att jag är tom.
Fredag.
Det är inget startskott på nån fritid.
Tvärtom.
Jag försöker och jag kämpar.
På med det glada ansiktet.
Omfamna världen.
Jag är trött.
Så otroligt trött.

  • 132 Readers

Likes

Comments

Många gånger gick jag vilse.
Försvann.
Och kom i tid dit jag aldrig hann.
Alla gånger fann jag vägen.
Återuppstod.
Fattade mer än jag förstod.

  • 148 Readers

Likes

Comments

Jag älskar dej.

Jag älskar din galna spontanitet.
Din impulsiva personlighet.
Jag älskar dej fast jag vet.
Vet om en komplex hemlighet.

Jag har min åsikt om det självklart.
Och jag önskar att du inser detsamma snart.
Fastän att du är galen så är du ju smart.
Men rutinerna följer dagarna med en väldig fart.

Jag tänker väldigt ofta på.
Hur länge allt skall fortgå.
Och jag önskar jag kunde förstå.
Varför du väljer att fortsätta ändå.

Men jag älskar de stunder som bara vi har.
Även om numer alldeles för korta så finns de kvar.
Det är lite olika prioriteringar nu som drar.
Och våran tidigare relation lixom avtar.

Jag vet att du inte medvetet vill förstöra.
Det ligger inte i din natur att göra.
Och jag vore självisk om jag skulle störa.
Jag vill bara nå dej ännu att beröra.

Jag älskar dej för den du är.
Blir bara orolig över att se allt det här.
Men jag finns alltid - jag svär.
Om du behöver mej så säg bara till när.

Alltid redo för dej min vän.
Jag tror att du kommer tillbaka igen.
Att du kommer fram till insikten.
Men hellre nu än sen ....

Jadu din märkliga lilla filur.
Vi är där nånstans tillsammans i ur och skur.
Men ingenting handlar om tur.
Plötsligt händer det, eller hur ?

Du är dej själv ditt livs val att välja.
Det finns massor att förtälja.
En stolthet att svälja.
Ett liv att svarva och tälja.

Jag älskar dej och din beslutsamhet.
Du är unikt komplex i all din enkelhet.
Dina ögon tindrar av lekfullhet.
Se dej omkring och känn din inre kärlek.

Du om någon älskar alla som dom är.
Många bara tar och du säger - ”här”.
Hos människorna finner du inga större besvär.
Din port är en svängdörr men du trivs där.

Ja det finns så mycket jag vill berätta.
Men jag vet inte om det vore det rätta.
Inga val är egentligen särskilt lätta.
Man får härda ut i stundens hetta.

Jag ser på dej en kort sekund.
Minns du dagen på Gröna Lund ?
Tänk på den en liten stund.
Att himlen är blå och jorden är rund.

Alla mådde på sina sätt så bra just då.
Tänk sån kaotisk lycka som rådde ändå.
Vi bara körde på.
Önskar att det alltid vore så ....

Jag älskar dej.











  • 154 Readers

Likes

Comments