MAMMAVÄRLDEN

Ja jisses, denna mammavärld.

När jag gick i väntas tider så fasade jag det värsta. Jag tänkte att jag kommer ju spy var dag. Jag kommer må otroligt dåligt. Jag kommer spricka upp till röven och inte kunna törra mig på flera veckor. I en följd med vakna nätter och massa skrik.

Istället blev det raka motsatsen. Gick min sista mil 48 h innan lillan låg på mitt bröst. En dotter som tittade ut smidigt. (Alltså nedre delen i fullt behåll). Första veckan fick vi ställa klockan om nätterna för mat när hon inte vägde mer än 2550g vid födsel. Därefter räknade man med att man en längre tid skulle få vara uppe om nätterna. Och det hade man ju som sagt räknat med. Det är klart att det är en stor förändring när ett litet barn kommer till världen. Men där blev det också annorlunda. Lillan ville bestämt sova sina nätter rakt igenom. Och än idag är vi bortskämda med att hon sover 13-14h varje natt.

Varför kan man inte unna andra människor deras vardag? Jag skulle inte säga att jag är mer lycklig för att vår dotter sover hela nätter. Absolut inte! Jag skulle varit minst lika lycklig om jag så fått gå upp varenda natt. Men såklart så önskar man alla föräldrar god sömn.

Föräldrar som t ex tar sig igenom kolik tycker jag ska ha en stor eloge. Det önskar man inga småbarnsföräldrar. Ni alla som har varit med om det borde ge er en stor guldstjärna i protokollet.

Med detta ville jag egentligen bara säga till många mammor där ute... unna andra familjer deras vardag. Ni är inte sämre för att ni får gå upp en....två...tre...femtioelva gånger om nätterna. Försök se det positiva i vardagen och inte allt det negativa. Det blir attans mycket lättare då.

 

 

 

 

 

Gillar

Kommentarer

Guest,
Så jävla bra! Hejja dig!
lovelust-lelle.blogspot.se
Guest
,
Tack för guldstjärnan :D Hilda hade ju koliken från helvetet! Hoppas allt är bra med er :)
Guest,
Well said! Håller verkligen med dig :)
thereshanning.bloggplatsen.se