Hejsan fina ni!
Ni är så många småbarnsföräldrar som skriver gällande era barn och deras sömn. Det var faktiskt ett ämne som jag tyckte var så känsligt att prata om när mina barnen var mindre. Det var så många föräldrar som desperat längtade efter sömn och själv satt jag där och vågade knappt vara ärlig om hur mycket mina barn sov. Under den jobbiga perioden med min sköldkörtel så kunde jag inte sova alls knappt. Och jisses som det tog på mig. Jag var verkligen inte mig själv utan dom dära timmarnas sömn. Så jag vet känslan av att knappt få någon sömn.
Men så vad har vi för erfarenheter kring barnens sömn och dess rutiner? Naomi ammade jag i ca 7 månader. Hon sov så gott på nätterna att jag var tvungen att väcka henne de första veckorna för att kunna amma om nätterna. Men efter hon gick upp så enormt mycket på kort tid så fick jag rådet att avvakta tills hon själv blev hungrig. Det slutade med att han sov hela nätterna och har gjort det sedan dess. Ja, där sa jag till mig själv att detta alla "varnade om" med lite sömn har ju inte alls inträffat oss. Men i väntans tider med lillebror så tänkte vi att det skulle vara overkligt om han också skulle få hennes sovrutiner.
Med Harry hade jag inte samma tur med amningen. Han var alldeles för svag för att orka amma. Så jag fick pumpa och ge i sond och därefter på flaska. Men annars konstigt nog har deras rutiner varit nästan på pricken likadana. Jag förstår knappt hur det har kunnat vara möjligt med två sömntutor.
Många frågar om vi har gjort något speciellt? Och nej, jag tror inte vi har gjort något speciellt alls egentligen, utan det har bara blivit så. Runt halvåret blev det mer rutiner med mat osv då somnade dom runt 18-19 tiden på kvällen & sov fram till 08.30. Sen på dagarna hade dom alltid två "vilor". En lite mindre på förmiddagen & en efter lunch som varade i ca 2 h. Det jag tror underlättade för oss var att barnen snabbt kom in i en rutin med maten. När vi åt, då åt barnen.
Vi började läsa böcker väldigt tidigt. Till en början kändes det nästan lite dumt att läsa för en så liten bebis. Men jag tror att det är mönstret och dess rutiner som gör att barnen har förstått vad som väntar "Dags att sova" & att kroppen kommer in i en dygnsrytm. Pyjamasen & favoritgosedjuret lade vi fram på sängen och när dom blev stora nog som idag så fick/får dom själva välja pyjamas. Därefter borstas gaddarna innan vi kryper ner tillsammans och läser några rader. Ibland läste vi en hel bok, ibland bara någon sida ur boken eller så hoppar vi läsandet och myser en extra stund i soffan. Därefter pussas det god natt (noga att pussa om gosedjuret också) & sen somnar barnen gott därefter.
Men en sak jag påminner mig själv om även om det har varit en tuff dag med fullt ös, är att vara så lugn och glad som möjligt vid läggdags. Är jag stressad eller något annat så är det precis som om det smittar av sig på barnen. Det är något jag lärt mig.
Det enda som skiljer barnen med deras sovrutiner är att Harry än idag vilar middag på förskolan. Det slutade Naomi med vid 2,5 års ålder. Men han älskar verkligen sin vila på förskolan och är super noga med att ha med sig ett gosedjur till middagsvilan. Sen är han enormt aktiv också när han är vaken, så det är inte konstigt om den lilla busungen behöver lite extra vila. Haha!
Jag tror som sagt inte att vi har gjort något speciellt egentligen utan vi har verkligen haft tur när det gäller deras sömn.
Kram
