den egna viljan.

Denna dam!  Alltså hur får man barnet att sova på dagarna och hur får man henne att ligga kvar i sängen om kvällarna vid nattning? Tycker vi provat allt!! (svårt att fatta detta är vårt andra barn och inte första! Men om ni inte visste, inget är det andra lik fast ni är samma personer som skapat dem! Hade Milea varit vårt första barn hade jag nog väntat ännu längre med att skaffa ett till. Trots en åldersskillnad på över 4 år ;)) 

På rådgivningsbesöket vid 2 år i februari då jag pratade om vårt problem sa hon att vi skulle försöka med att inte ha henne att sova mer än två timmar dagtid. Och aldrig efter klockan 16! För det skulle verkligen förvärra nattningen. Och som vi testat! Förra veckan sov hon middag 3 dagar av 7 här hemma ofta mellan 14/15-16 och då hade vi stigit upp vid 9-10. (jag har semester och bestämt att nu ska vi försöka med mer rutin då inte skiftesarbete ställer till det) Men sen tog det ändå till elva eller midnatt innan hon somnade!

Hon springer upp, jag eller T tar henne och lägger ner henne. Ibland förklarar vi att det är natt och hon skall sova, andra gånger låter vi bli pratandet och bara lägger ner henne även om hon skulle springa upp 10-20ggr! Vi har också provat sitta/ligga brevid tills hon somnar men det slutar ofta med att man nästan somnar själv eller så stiger hon ändå upp och bäddar ner oss och leker istället! 

Ofta har middagsvilan skippats nästan helt senaste månaderna här hemma. För det går ju bara inte med nattningen!!! Men tror ni hon somnar innan 22-00 på kvällen ändå..? NEJ! Spelar ingen roll om vi vaknar 8, 9 eller 10. Hon somnar ändå sällan före jag och T själva tar natt. Lite bättre kan det gå om jag inte är hemma, och T lägger henne själv. Men är jag hemma eller kommer hem och hon hör det och inte somnat är det samma sak. Hon ska helst vara fast i mamma hela tiden. Hon ska ligga på mig och vara med mig! Kramar någon av de andra i familjen om mig så får de inte för jag är hennes!! Allt detta är jättesött (till en viss gräns) och vi kramas mycket och hon får självklart vara i min famn så mycket hon vill annars då jag tycker kärlek och närhet är viktigt så ger jag ju det! Kommer ju komma en tid då jag önskar det vore så igen, men det då. ;) Vet ju också att det säkert handlar om lite separationsångest. Men tycker nu då hon börjar bli 2,5 år så borde det ju ändå bli lättare. Efter alla dessa månader måste hon ju börja förstå när det är läggdags. Vi håller alltid samma rutin vid nattandet och så gjort, men ändå fungerar inget. Ibland orkar man inte ens ta fighten att få henne att somna i egen säng så då har hon antingen somnat i min famn eller brevid mig på soffan och då har vi redan lagt henne minst 20 ggr! 1-0 till henne. Känns som hon jämnt vinner. Funderar starkt på den där boken "kaninen som inte kunde sova" som enligt delningar på facebook hjälpt många, men om vi annars inte kan få henne att somna hur ska en speciell bok få det? Är det något vi missat?? 

//Uppgiven och trött mamma, men som ändå älskar sin kramgoa och mammiga dotter. :)


  • Milea
  • 178 visningar

Gillar

Kommentarer