att ta sig ur en kris

Åh, varför kan inte livet bara få flyta på utan "krav"? Hatar alla dessa krav. Orkar inte med dem. Vill helst försvinna iväg på obestämd tid, flytta utomlands, ja vart som helst. Jag vill vara ensam, bara tänka och vara för mig sj��lv en tid. Inga måsten. Inte ta hänsyn till något eller någon. Samtidigt som jag är stark. kämpar på, vill så mycket, vill allt. Drömmer, fantiserar, vill göra verklighet av planer. Ger inte upp. Varför skulle man? Vägrar. Men ibland behövs pepp utifrån. Så berätta. Vi måste bli bättre på sånt här. Våga prata då livet inte vill oss så väl som vi själva vill.

Hur överlevde du din värsta "kris"? Och vad gör du för att orka när du helst bara vill skita i allt och vara själv, men med "kraven" utifrån går det bara inte.

"And she´ll contenue to smile, no matter how hurt she is"

Gillar

Kommentarer

Yvonne,
Usch ja. Det låter alltför bekant. Först bet jag ihop. Och försökte, och försökte, tills det inte längre gick. Sen tog jag itu med saker, en i taget. Vågade ta upp sakerna med personer som berördes av dem. På vinst och förlust, jag kunde ha förlorat... mycket. Det gjorde jag inte. (Att jag sen totalkraschade ett år senare är en annan sak... kunde jag ha förebyggt det genom att reagera tidigare? Jag vet inte.) Att berätta, och faktiskt få den andra att förstå det jag tidigare försökt säga, men inte nått fram.

Och så var jag tvungen att ge upp en massa saker. Det var både tråkigt och en lättnad. Vissa av de där kraven kommer från en själv - man vill ju orka med och klara av det som känns viktigt för en. Vissa krav kommer utifrån. Och ibland hjälper det inte att man säger ifrån en gång. Eller fem gånger. Det är jobbigt att stå på sig.

Det tar tid att ta sig ur en kris. Men det går. En sak i taget. Våga tala ut. Våga prioritera. Våga säga ifrån. Våga vänta. Orka stå ut, eller så inte. Det man inte står ut med, ska man inte heller stå ut med.

Stor kram, hoppas du tar dig igenom krisen så småningom <3
ynasman.wordpress.com