​​​​Så hur börjar jag egentligen ett blogg inlägg.. Mitt första inlägg på en blogg som förhoppningsvis ska fungera som terapi. En terapi för att må lite bättre och för att få ut alla dessa känslor inom mig. Jag är ingen höjdare på att skriva, men jag ska göra ett försöka. Det känns faktiskt lite läskigt de här, men jag har inget att förlora, inget vet ju vem jag är och ingen kan döma mig. Därför tror jag det kommer kännas skönt att få skriva av sig lite. Jag är en sån person med 100 tankar i huvudet, som cirkulerar dygnet runt och det är svårt att få stopp på dem. Jag vill att tankarna ska vara positiva, men de är tyvärr ofta negativa. Men jag jobbar på det. 

Så hur ska jag egentligen börja de  här. Jag är just nu inne i en dålig period, utan att veta när den egentligen börjat och hur jag ska komma ut den. ​Mitt psyke är just nu inte den bästa, men varje dag försöker jag, även fast jag inte alltid lyckas. Jag har hamnat i en negativ spiral och det suger verkligen. För jag är inte mig själv, det känns som att jag har tappat mig själv lite. Mycket beror antagligen på att jag inte kan träna, jag är sjuk och har varit det i snart en månad. Jag har inte haft feber, men jag har ont i halsen och det vill inte släppa och det är riktigt psykisk påfrestande. Att inte kunna göra det jag älskar eller göra det som får mig att må bra suger verkligen (dvs träna) Fyfan vad jag hatar detta! Jag har testat allt, men även fast halsont försvinner så känns det som att det ligger något i halsen som irriterar och det tar emot i halsen så fort jag försöker träna. Jag blir så arg, så fruktansvärt arg och ledsen för att jag inte kan träna, jag kan inte beskriva i ord hur psykisk påfrestande det är. 

Om jag inte räknar med att jag är sjuk så vet jag inte varför jag mår dåligt. Är det kanske hormoner som slänger med mitt humör. Jag orkar inte bry mig om något, är helt slut i kroppen och gråter mer än vad jag har gjort innan. Jag är inte deprimerad, det tror jag inte. Har nog bara fått någon slags utmattning. Men det suger för jag känner inte igen mig själv och jag måste på något sätt ta mig upp igen och jag försöker. 

Förra året, eller om det kanske var två år sedan, så hamnade jag i en liknande situation, men då insåg jag nog inte att jag mådde dåligt, tills jag fick ett utmattningssyndrom. Jag sov i flera dagar, grät varje dag och mådde skit och där vill jag absolut inte hamna igen. Men det som jag gör annorlunda nu är att jag låter mig själv må dåligt. För 2-1 år sedan festade jag eller var med killar för att slippa tänka på att jag mådde dåligt och det gick så långt att jag började använda sex och killar som ett skadebeteende. Jag sårade så  många, vilket jag hatar mig själv för idag och jag har sagt förlåt till dessa personer, men det känns inte tillräckligt även fast de har förlåtit mig. Mitt beteende har också resulterat i att jag verkligen inte gillar en-gångs-ligg och sist jag hade det började jag gråta efteråt, för att det drog upp så mycket känslor. Och varje kille som tar kontakt med mig tar jag anstånd från, för jag är rädd, att hamna i samma situation igen.

Jag hade kunnat skriva så mycket mer, men det får räka för denna gången. Kom ihåg att alltid ta hand om dig!



Likes

Comments