...Heter Izak- ett namn som han fick först när han var typ över 1 månad(?!) gammal. Jag hade sjuk beslutsångest. Jag ville att han skulle heta Noah eller Oliver. Men han såg inte ut som någon Oliver och både mamma och Jonathan sa att Noah lät som en tjej... De har uppenbarligen inte hört den där lilla historien om Noah och hans ark som nämns i en , trodde jag, allmänt känd bok... och jag är inte ens troende.
Jag vet inte riktigt varför det blev Izak tillslut men det var Jocke, min dåvarande pojkvän och stora stöd, at the time, som kom med idén tror jag. Jag hade aldrig riktigt tänkt på namnet Izak men det kändes rätt nästan direkt, mitt barn var en Izak!

Denne lille Izak fyller snart 2 år! Det är heeeelt sjukt. Han kom ju nyss, det var typ förra månaden han låg där på mitt bröst lite svullen, kladdig och blå efter att jag just kämpat ut honom. Det var ju nyss jag fick ta hem honom efter att ha vilat på BB i 2 dagar- en känsla som inte går att beskriva! Han var MIN och jag skulle få vara hans mamma resten av mitt liv. Jag fick stolt visa upp honom för hela släkten som även de längtat. Jag fick ta hem honom och ligga på kvällarna och lukta på hans hår. Min alldeles egna son 💟
Jag blir helt bebissjuk när jag skriver det här. Eller sanningen är att jag har varit bebissjuk ett tag... Och att Tim också längtar till nästa bebis gör det inte lättare precis. MEN vi får längta ett tag till. Nästa gång ska vi ha alla ankor i rad först, eller vad man nu brukar säga. Men längta kan man få göra visst?

För det är ju så att vår lilla bebis inte är någon bebis längre. Han har börjat prata mycket nu, man förstår dock inte alltid vad han säger men man förstår förvånansvärt mycket faktiskt! Det kommer nya ord hela tiden och han säger 2- ords meningar nu som "Tack mamma" "Pappa buss" (pappa brukar komma med bussen efter jobbet) "Nej katt" eller "Nej bil" osv. betyder att det inte finns någon katt- eller bil där. T.ex när man letar efter nappen så går han runt i alla rum med en och säger "Nej napp" när man inte hittar den.
Nyaste favoritordet är förövrigt bajs! han uttalar det mer som "bass" men det är tydligt vad han menar! Ibland talar han om att han har bajsat genom att säga bajs och peka på blöjan. Ibland gör han det fast det inte finns något bajs och när man avslöjar bluffen säger han "nej bass".... 😂
Som tur är har det inte kommit några svordomar än. Något som är lite förvånande om jag ska vara ärlig då jag är urusel på att undvika dem. Jag försöker att tänka på det men det går sådär. Allvarligt talat bryr jag mig nog inte så mycket heller förutom att jag vill slippa skämmas när han eventuellt börjar att säga sånt på dagis... Men jag ska tillägga att jag inte är den enda boven här när det gäller ovårdat språk. Finns ett par människor till i Izaks liv som är lite halvdåliga på att undvika svordomarna 😏

Förövrigt har vi hunnit ha pepparkaksbak, firat jul och varit i Vemdalen och åkt skidor. Eller ah, familjen Norberg- Tengfeldt- Gerhardsson- Ljunggren åkte skidor medans vi som heter Henriksson åkte pulka och mös i stugan i stället!
Det kom mycket snö och var en bra bit under 0 grader när vi var där. Vi åkte dit den 3:e Januari och vinterkylan kom ju verkligen på riktigt under den tiden! I Vemdalen visade termometern -17 en dag, helt okej. Det var fint med sol så blev pulkaåkning. En annan dag visade den -20, också helt okej temperatur med mycket kläder så jag, Izak och Izaks farmor tog en promenad, Izak fick åka i pulkan 😊 Det var underbart väder även den dagen. Sen kom den ordentliga kylan och morgonen därpå visade termometern -30! Det blev inte mycket bättre under dagen eller de andra dagarna heller, när det var som mildast mitt på dagen var det fortfarande -26 så jag och Izak mös inne i stället med film och hans älskade bilar som man får köra till fördärvelse genom en "tunnel" (under en bänk). Fram och tillbaka, fram och tillbaka... Att köra race i korridoren med bilarna var också kul, inte lika kul för mina stackars knän dock.
Jag pressade ned kameran i den överfulla packningen när vi skulle åka dit men jag glömde självklart att använda den.
Jag var lika lysande med kameran när det gällde julafton- som vi (Jag, Izak. Tim, mamma, pappa och Jonathan) firade med min kusin Katarina, min farbror med familj och deras moster Maggan. Det var en jättemysig och trevlig jul!

Jag har dock lite bilder ifrån pepparkaksbaket:

Det blir långa inlägg när man uppdaterar sällan, jag ber om ursäkt för det! 
God Jul och Gott nytt år i efterskott!​​​

Det tog lite längre tid än beräknat att få upp det här inlägget som jag tänkt skriva.
Sommaren flög förbi, vår lilla pojke blev stor och det blev dags för förskolan. Datumet för inskolning var den 14:e september och vi kom dit alla 3 och var där i någon timme bara. Det kändes jättebra att de går långsamt fram vid inskolningen och att barnen får sova middag i 2 timmar om de behöver (vilket Izak behöver). När vi ställde oss i kö till förskolan så fick jag höra om 3- dagars inskolning och max 45 minuters vila på dagarna för barnen och blev minst sagt illa till mods. Ett barn kan ju inte bli lämnad hos främlingar av att ha träffat dem sammanlagt 6-8 timmar i sitt liv! Det är absurt. Och många små barn sover i över en timme varje dag (och några sover inte alls till sina föräldrars förtret) och då tycker jag att det ska vara självklart på förskolan med!
Efter första dagen turades jag och Tim om att gå varannan dag de återstående 9 vardagarna som inskolningen höll på. Tiden vi var där utökades under de 4 första dagarna och sen började även jag och Tim att lämna Izak på förskolan. Första gången var det bara 30 minuter då Tim fick sitta i matrummet med de andra föräldrarna som skolade in sina barn samtidigt. Sen blev det successivt mer och mer. Izak brydde sig inte alls när vi lämnade honom, man var snarare tvungen att påkalla hans uppmärksamhet och fick kämpa med det. Han lekte och hade roligt, han brydde sig inte det minsta om att mamma eller pappa gick. Han åt bra och verkade trivas med pedagogerna, han tydde sig lite extra till en, som barn ofta gör, och gav henne en kram redan efter första veckan där.

Izak och pappa på väg till förskolan

Det enda som tog lite längre tid var att få honom att sova på förskolan, vi fick gå hem med honom en gång och sen hämta under sovstunden dagen efter för att vi inte lyckades få honom att sova. Jag trodde att det skulle ta tid men redan 3:e dagen med försök av sovning var det tyst från förskolan, vi behövde inte hämta för nu hade han minsann somnat!
Jag är så otroligt stolt över min lilla pojke som klarade det så himla bra! Vi har ju dock "övat" genom att ha barnvakt förut så han vet ju att mamma och pappa kan vara borta någon gång ibland utan att behöva vara ledsen över det. Då har det ju dock alltid varit med människor han känner och utan en massa andra barn.
Men allt har verkligen gått över förväntan! Personalen har dock fått känna på hans utbrott han kan få ibland... En dag när vi kom och hämtade sa en av pedagogerna "han är arg". Jag tror hon syftade på att han kan bli arg över lite om humöret är så och det blir ett jävla liv då!
Det var ungefär det jag svarade också men utan att svära.
Men vad kan vi göra åt det? Vi uppmuntrar det inte, om han blir arg över något vi ska göra t.ex byta blöja eller gå in efter att ha varit ute och lekt/på promenad i 2-3 timmar (det är aldrig nog) så gör vi det ju ändå. Han vinner inte. Däremot försöker jag att göra allt han inte vill lite roligare. Ibland funkar det och han blir intresserad av vad vi ska göra i stället och ibland funkar det inte och då får man lyfta upp ungen som lagt sig på golvet och skriker medans snoret och tårarna rinner, och bära med sig honom. Inte mycket att göra. Han är liksom sån, han är en envis unge med en jäkla vilja och ett jäkla temperament. Han är oftast hur go och glad som helst men helt plötsligt när något går emot kan helvetet braka loss och man vet aldrig när...
Mamma och Tim brukar säga "undrar vem han har fått det ifrån...!" och titta på mig. Jag vet INTE vad de menar... Jag svär.

Efter att Izak gått på förskolan sina första veckor blev han sjuk, klassikern när man börjar förskola. Han fick feber och mådde jättedåligt stackarn 😔 Det märktes verkligen att han inte mådde bra. Han älskar att leka med sina bilar. Att leka ute och att leka med bilarna det är typ meningen med livet för Izak men inte ens det orkade han då när han var så sjuk. Han var dock jättemysig för att det enda han ville var att sitta i famnen i soffan framför ett barnprogram och mysa. Det som var jobbigt var att han inte ens ville vara på golvet i 2 sekunder. Jag hittade dock en lösning och bäddade ned honom i divanen på nedervåningen medans jag var tvungen att göra något där. Det var han nöjd med, bara mamma kom och pussade lite ibland.
Nu när han kom tillbaka till förskolan i går så blev han ledsen när pappa lämnade honom på morgonen och han blev jätteledsen idag när jag lämnade honom. Han grät förtvivlat när jag sa hejdå och skrek när jag skulle gå och försökte komma till mig (en av pedagogerna hade tagit upp honom). Det var totalt hjärtskärande 😥
Jag stannade dock utanför planket på gården och lyssnade och efter 1-2 minuter grät han inte längre. Han verkar fortfarande ha roligt på förskolan och äter+ sover fortfarande jättebra. Men han blir alltid lika glad när man hämtar honom, det är så roligt! Höjdpunkten på dagen är när vi får gå och hämta vår lilla prins! ❤

Okej jag har verkligen försummat min stackars blogg på sistone och svikit mina trogna läsare som hänger sig kvar än. Jag ber om ursäkt för det, jag har inget att skylla på. Möjligtvis att jag hatar min dator och den datorn jag annars använder hos Tim är proppfull med virus, jag skämtar inte! Har aldrig sett något liknande. Man går in på internet, 4 flikar med diverse hemsidor och reklam poppar genast hjälpsamt upp. För du ville väll förlänga din penis, installera något som är märkligt likt adobe- men heter något annat eller spela på en betingsajt?
NEJ!! Jag klarar mig tack!
Inte så farligt- man klickar ned de oönskade flikarna och går in på den sidan man ville till från början, facebook t.ex. Om problemet endast vore att nya flikar lite diskret hade öppnat sig 1 gång i minuten hade jag överlevt, en aning irriterande men man hade ju fortfarande kunnat använda internet liksom. Men så milt ska man självklart inte komma undan på den här datorn.... nej, nej.
Varje gång du KLICKAR på skärmen gör viruset sig påmind och en pop-up med- oftast- onlinecasino reklam tar upp hela skärmen. Det spelar ingen roll var på skärmen du klickar och som bekant klckar man kanske på en skärm ganska ofta när man t.ex ska skriva en status, titta på en bild, skriva en kommentar eller gilla ett inlägg. Ja varannan av de gångerna kommer det att poppa upp reklam och annat skit och datorn gör absolut inte det du ville, så då måste du kryssa rutan och klicka igen- då brukar det gå för den gången. Vid nästa klick: Ny pop-up!
Så kul är den datorn! Nu vet ni var jag lägger min frustration! Som tur är funkar det skitbra att spela League of Legends på den 😃

Jag har tänkt ganska länge nu att jag ska uppdatera er om de stora händelserna i Izaks liv som passerat och saker som vi gjort! Vi har bland annat varit på familjeutflykt till både skansen och fjärilshuset och dessutom hunnit fira Izaks 1- års dag 2 gånger! Lilla pojken blir stor ❤
Och jag ska göra det, jag lovar! Jag ska sno bilder från Tims mobil först 😊 Nu kan jag ju ändå sitta vid den här datorn (Tims) så då funkar det ju 😉
Förövrigt har Izak börjat resa sig mycket självsäkert mot saker nu och går väldigt gärna om man håller honom i händerna- viktigt att det är båda händerna! Han kan stå själv men gör det bara om man försiktigt släpper honom när han står upp och är distraherad. Så fort han märker att han faktiskt står själv så sätter han sig ned igen 😉 Han pratar hela tiden när han är vaken men ingen förstår vad han säger än så länge. Han förklarar gärna saker och berättar alltid för mormor vad han har gjort under dagen när hon kommer hem, vi kan bara gissa vad han säger. När han väll kan forma fler ord och meningar lär vi väll få skavsår i öronen... Men det kommer det vara värt! Mitt hjärta smälter flera gånger om dagen för denna underbara pojke som kommit till oss. Han är nästan alltid glad, de få gånger han inte är det brukar han antingen ha ont (p.g.a tänder och sånt), vara hungrig eller bara vilja ha uppmärksamhet när mamma är upptagen med att dammsuga eller laga mat. Jag och Tim brukar få turas om att underhålla sonen när vi båda är hemma och saker ska göras 😉 I går när vi skulle laga middag tyckte Izak att livet var bajs och mamma en svikare. Då tog pappa Tim barnstolen och ställde närmre oss, sen satte han Izak i den och tog fram MAJS! Då blev izak en nöjd och glad kille igen ❤
Vad mer kan jag berätta? Izak har 5 tänder nu, 3 nere och 2 uppe. Han har en ganska stor glugg mellan framtänderna, troligtvis kommer den att krympa när de andra tänderna kommer men den är mycket charmig tycker jag! 😊

Izak måste även vara världens snällaste barn när det gäller sömn! Han har alltid sovit bra på nätterna och har sovit hela nätter sedan han var 4 månader gammal. Men nu är det nästan skamligt enkelt att natta honom! (tänker på alla er föräldrar där ute som har ett helvete med att få era barn att sova ❤). När han var liten bebis skrek han i ett par timmar innan man tillslut vaggat honom till sömns. När han blev lite äldre var han sällan ledsen men gjorde ALLT för att hålla sig vaken, då gällde det att ha lååångt tålamod och mycket tid. Men jag var alltid tacksam ändå för han sov hela natten sen.
Men nu! Det här är vår kvällsrutin: Izak äter middag med oss vid bordet, han äter oftast bra då. Han tycker om när alla äter tillsammans. Efter middagen brukar det bli lite bus, ofta leker vi en lek som går ut på att man ska krypa eller kräla efter Izak och jaga honom medans han springer (kryper snabbt) flera varv runt köksön. Han skrattar och tjuter högt av glädje och i bland vänder han om och "attackerar" då kan man få en puss!
Efter buset gör antingen jag eller Tim i ordning Izak för sängen: Byter blöja och sätter på pyjamas, i bland blir det även ett bad 😊 Den andra gör ersättning eller välling åt izak (det är viktigt med kvällsmålet fast han precis ätit middag 😜). Sen går vi oftast tillsammans till sovrummet allihopa och myser medans Izak dricker ur flaskan. När han är klar brukar han själv signalera tydligt att han vill sova. Vi ger honom nappen och hans älskade kossa och lägger honom i sin säng. Vi säger god natt, släcker lampan och går ut ur rummet. Izak blir inte ledsen, han säger inte ett ljud utan somnar direkt nöjd och trött.
Jag vill tro att Izak är nöjd, glad och somnar själv för att vi har givit, och fortfarande ger, honom en bra uppväxt med mycket trygghet och kärlek. Jag hoppas att det är för att Izak känner sig trygg och vet att vi finns där när han behöver oss och därför inte känner behovet av att ha oss precis bredvid hela tiden. Men det kan ju också bara vara tur att vi fått ett nöjt och säkert barn. Eller kanske lite av båda.

Här kommer lite fina familjebilder, tyvärr har jag inga på hela familjen.
Jag skriver snart igen! 😘