En trött Januaridag
Idag skulle vara en bra dag, jag skulle sova ut och slippa vara så jävla trött, jag skulle gå ut och springa medans det var ljust och sen skulle jag städa lite och vika tvätt. Och trots allt detta skulle jag förstås ha tid att spela lite spel och dricka vårt goda bryggkaffe för idag är jag barnfri. Nu är det ca 1.5 timmar kvar till Izak och Tim kommer hem och jag har inte gjort ett skit mer än att diska lite av disken som hade förökat sig från att vara några koppar i hon, när jag såg den sist, till att ta över hela bänken. Jag vaknade vid 09 av att en envis jävla försäljare ringde mig och kunde sedan inte somna om (Somnade någon gång efter 02 föregående natt).
Orken och lusten tog slut redan när jag nått köket och nu sitter jag här med en kopp snabbkaffe (orkade inte ens brygga) som i och för sig smakar ganska bra tack vare "iKaffe", och gör absolut ingenting mer än att tycka synd om mig själv. Varför ska man vara värdig när man kan vara ärlig?
Ibland känner man sig liksom inte värd något och livet är hopplöst. Idag är bara en sån dag. De allra flesta dagar kan jag välja att fokusera på annat och inte tänka så mycket på det. Inte fundera och vrida på allt hela tiden. Oftast kan jag ändå se det positivt. Men inte idag så förlåt för mitt otroligt deppiga tonårsinlägg.
Ska i alla fall träffa bästis på torsdag för lite välbehövlig kvalitetstid bara vi 😊❤
Ibland undrar jag om jag kommer dö med den här känslan.


