Bara tvungen att lägga till denna bild på Dylan! Lovar att han inte är bortskämd! Han är såå klok, otroligt dresserad och fantastiskt duktig! Men ibland så måste man få känna sig speciell 😉.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jaha, då sitter man på tåget på väg hem igen. Alltid lika jobbigt. Tur att hjärtat kommer till mig nästa helg!
Förstår inte att helgerna går så snabbt! Hinner inte mer än sätta mig på tåget så är det dags att åka hem igen!
Har haft en mysig helg med en fika hos svärmor där jag åter igen fick träffa Lars underbara släkt. Får se när vi träffas nästa gång.

Imorgon är jag ledig men på tisdag blir det jobb igen. Får se om jag får fortsätta med plädarna jag börjat tåltova. Så himla kul! Chefen ska på hästmässa till helgen så en massa käpphästar, kuddar och plädar mm ska tillverkas.
Till helgen har jag mina små samt att Lars och min fina bonusdotter kommer, samt även deras hund Dylan. Finaste Dylleponken 😍. Lägger in en bild på Lars och Dylan som jag tycker är såå fin!

Önskar er en trevlig kväll
🌺

Likes

Comments

Igår på jobbet satt jag och nåltovade till blivande kuddar 😊. Såå himla kul!! Ska fortsätta idag. Svansar och man på hästarna ska på.
Kan inte ha bättre jobb!
Vill ni se mer kan ni gå in på hemsidan www.gumselid.com
Kram på er 💖

Likes

Comments

Här är det Mello, ensamkväll och ett par öl som gäller 😊

Likes

Comments

IIdag har det varit en konstig dag. Har ju mått så himla bra ett tag nu och känt mig jättestark. Denna dag började bra men slutade med en massa gråt pga en människa som verkligen fick mig att känna mig värdelös igen. Denna människa har inte en aning om vad jag gått igenom, hur jag kämpat mig fram och hur jäkla långt jag kommit! Ändå fick hen mig att känna mig såå värdelös :-(. Hur kan det komma sig??!! Hur kan en människa som man knappt känner alls få en att känna sig så fruktansvärt ledsen?? En människa som jag dessutom förhoppningsvis kommer att slippa inom en snart framtid! Förstår inte detta fenomen! Jag vet att jag fortfarande har en bra bit att gå, men jag vet att jag fixar det! Har den mest fantastiska pojkvän man kan ha som stöttar mig i allt. Vet inte vad jag gjort utan honom! Det är så skönt med honom för att han även har så bra kontakt med sin familj. De är underbara människor och jag tycker så himla mycket om dem! Känner mig verkligen som en i familjen <3.

Imorgon ska jag jobba igen. Ska jobba för att kunna vara ledig med mina små till veckan när de har lov. De är i norge nu och åker skidor. Jobbar dock bara till ett, sedan ska jag bara njuta av resten av helgen. På söndag kväll ska jag och min äldsta dotter på bio och se Fifty shades freed. Längtar!!! Bara ÄLSKAR böckerna!!

Nä nu måste jag sova. Ska som sagt upp och jobba imorgon. Kl sex ringer klockan!

Ha en bra kväll <3



Min älskade son fyller 19 år idag <3. Grattis Sebastian

Likes

Comments

Det har varit såå mycket nu att jag inte hunnit skriva!
Jobbat, kört barn, jobbar igen samt gjort naglar. Ska sätta mig i helgen och skriva mer. Just nu ska jag lägga mig för att sova. Lägger in en bild på mig som jag tog innan jag hämtade sonen, samt en bild på naglarna som jag suttit och gjort.
Natti natti alltihopa
🌺

Likes

Comments

Att titulera sig själv som Wonderwoman kan låta både drygt och fjantigt, men alla vi kvinnor har såå otroligt mycket styrka inom oss som vi inte vet om. När vi tar oss igenom jobbiga saker i livet som t ex sjukdom, misshandel, kränkningar mm, kommer vi närmare den där känslan att känna sig starkare pga det vi gått igenom. Ja, det är fruktansvärt tungt under tiden vi upplever detta, men när vi sedan tagit oss helt upp ur allt det jobbiga har vi blivit otroligt mycket starkare och rikare på erfarenhet. Så ja! Vi är alla Wonderwomen! Att, och hur man sedan inser detta är en sak för sig! Jag har haft det väldigt jobbigt i mitt liv med lite allt möjligt tungt. Jag själv har inte alls tyckt att jag varit stark eller upplevt mer än någon annan, men efter att ha fått höra detta av en massa människor började man ju fundera: Vilken styrka! Men hur sjutton har du klarat detta! Så otroligt starkt gjort av dig! Det skulle jag aldrig klara! Du måste ju vara en superkvinna!

När man hör sånt börjar tankarna att gå. Vad har jag gått igenom egentligen? Vad har hänt i mitt liv? Vad har varit jobbigt? Hur har jag tagit mig ur detta svåra? Många frågor som ploppar upp i huvudet och som man till slut bestämmer sig för att svara på själv. Ja fy fasiken vad skit man gått igenom! Jag vill inte skriva dessa delar här eftersom jag inte vill lämna ut människor. Men varje liten del har format mig till den jag är idag.

Ska berätta lite om vilken resa jag gjort under de senaste elva åren.

För ca tolv år sedan började jag få ruskigt ont i kroppen. Hade ingen som helt energi även om jag sovit i många många timmar. Jag var totalt orkeslös. Ingen livslust alls. Värken gjorde att jag inte klarade vardagen speciellt bra. Jag hade flyttat ner från Jämtland för att bo med en man. All min släkt fanns kvar där uppe. Ingen familj eller vänner fanns i närheten. Det enda läkarna gjorde var att skicka hem mig med Citodon. Starka värktabletter som bara hjälpte tillfälligt för värken. Orkeslösheten och depressionen fanns ständigt kvar.

Jag flyttade ifrån mannen till en liten lägenhet på tre rum och kök, där jag och mina fem barn bodde. Först delade jag rum med de fyra yngsta och min äldsta fick eget sovrum, men efter ett tag bytte vi så att hon fick sova med sina syskon och jag fick eget sovrum. Man kan lugnt säga att det var trångt!

Under denna tid träffade jag en underbar nyutexaminerad läkare som hjälpte mig! Hon gav mig diagnosen Fibromyalgi, och jag fick nu tabletter som skulle hjälpa mig med värken och sömnen. Började känna mig lite bättre. Dock fortfarande extremt orkeslös. Kände verkligen inget hopp om framtiden. Hade extremt jobbigt psykiskt pga vissa omständigheter som rör andra människor.

Vi hittade ett annat boende. Ett hus ute på landet!! Kändes helt fantastiskt!! Skärmade av verkligheten och bodde i min lilla bubbla. Hade dock samma depression och totala orkeslöshet. Var sjukskriven vilket jag varit under alla år sedan min yngsta dotter föddes, alltså i elva år.

Började efter några år på någon som hette RAMS. Man kan säga att det var en aktivitet genom arbetsförmedlingen och soss för att få ut såna som mig ut i arbetslivet igen. Första delen gick mest ut på att komma dit och träffa andra i samma situation. Passa tider, umgås med andra och samtidigt ha lite olika aktiviteter. Det var sån otrolig ångest första gången jag skulle dit!! Hade ju suttit hemma i så många år och knappt träffat en annan människa! Efter första gången förstod jag att jag skulle trivas där. Det var underbar personal och härliga människor som var i samma sits som mig! Jag var inte ensam längre! Vi gick tre dagar i veckan. En dag med tema. Kunde handla om allt från självförtroende/självkänsla till motion och hälsa. En dag i veckan hade vi kreativt skapande. Älskade verkligen denna dag!! Sista dagen i veckan hade vi någon form av aktivitet för kroppen. Yoga, promenad eller dylikt.

Denna tid på RAMS gav mig tillbaka min glädje. Min glädje att träffa människor, min glädje att göra annat än att bara sitta hemma. Fick fantastiska vänner och lite av livsglädjen åter. Gick på RAMS sammanlagt i ca ett år. Det var tre steg som i sista steget var inriktat på att hitta praktikplats och ev jobb. Det var pga detta som jag fick den otroliga chansen att börja praktisera på Gumselids i Torestorp. Bättre jobb och arbetsgivare kan man inte ha! Har varit där nu i snart tio månader och trivs som fisken i vattnet. Får arbeta kreativt genom hantverk såsom tomtar, troll, käpphästar mm. Skriver adress till hemsidan om ni är intresserade av att se vad vi gör: www.gumselid.com

I slutet av december fick jag reda på att jag har underproduktion av sköldkörteln som kan ha orsakat de flesta av mina symptom. Min orkeslöshet, viktuppgång, torra hud, tappat hår, värk, depression samt en massa annat. Fick börja med Levaxin och hade sprängande huvudvärk i två veckor. Nu har jag ätit i en månad och börjar må riktigt bra. Fått mera ork, huvudvärken borta och känner mig lycklig! Har slutat med alla mediciner förutom Levaxinet samt värktabletter vid behov. Känns helt fantastiskt!! Nästa vecka är det dags att ta nya prover och då får vi se om jag måste höja dosen eller ligga kvar. Ser bara ljust på framtiden nu!

I Augusti när jag var upp på Formexmässa i Stockholm genom jobbet, träffade jag dessutom min stora kärlek! Han är det bästa som hänt mig! Trodde verkligen inte att det fanns såna män! Hade gett upp hoppet om kärleken efter alla försök att hitta den, så finns han i Stockholm :-D.

Ha nu en superbra kväll! Och kom ihåg, ni ÄR Wonderwomen allihopa!

Lägger in lite bilder från jobbet så ni ser vad vi gör ;-)










Likes

Comments