VINTERN ÄR VAD DEN ÄR

Ställer mig på skidorna och låter orken styra hur snabbt de snötäckta granarna ska vina förbi mitt synfält. Solen bländar mig så fort krönet vrider sig mot väst och kylan biter mig i kinderna när uppförsbackens klättring belönas med nedförsbacke. Stakar stakar stakar. Tar mig framåt även fast det känns som om jag ibland tappar fäste och åker bakåt.


Hemma dricker jag vatten i mängder. Hoppas på huvudvärken jag haft sedan julafton ebbar ut. Utanför fönstret drar sig solen ner mot horisonten. Det ser ut som det brinner på baksidan av varje villas tak. Jag känner stolthet över att ha lyckats acceptera vintern för vad den är. Att mörkret faller innan man hunnit upptäcka den, kylan finns där oberoende hur mycket man klär sig och att man ibland bara måste finna sig att saker är som det är. Det blir som mer lätthanterligt då. Till och med njutbart ibland. Till exempel när man kan gå några hundra meter för att sedan befinna sig i skogen skridandes på ett par skidor.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229