VI SKA DANSA I NEON

Igår var det fest. I förebyggande syfte hade jag försatt mig i vilofas dagarna innan för att orka med, eller snarare för att efterdyningarna dagarna därpå inte skulle bli så starka. Jag tror att jag lyckades. Idag mår jag ganska bra. För mig är det lätt att bli upplevelsebakfull numera.

I inbjudan som skickades ut för några veckor sedan framkom det att färgglatt var klädkoden vi skulle förhålla oss till. Problematiskt för mig vars garderob består av svart och vitt tänkte jag, men sedan fick jag syn på en reflexväst när jag rotade igenom byrålådan i hallen och insåg då att lösningen var relativt enkel.

Kvällen var mysig och det kändes som både Lina och Hanna var väldigt nöjd när jag kramade dem hejdå i soluppgången. Det gjorde mig glad. Det förtjänar de.