PRESTATIONSPRINSESSAN SOM GÅTT OCH BLIVIT TRÖTT

Ja det känns skönt att ledigheten är nära nu! Tack<3

Tack Nina<3

Felicia tack<3

Vill också att du ska veta att igenkänningsfaktorn i din text är h��g! Jag brände ut mig helt under gymnasietiden, men kollapsade inte förrän studenten och sommarjobbet efteråt var över. Har inte sänkt garden och stoltheten förrän nu 8 månader efter min kollaps och finally bokat tid hos vårdcentralen. Det är bra att du tar tag i dina förväntningar på dig själv redan nu. Jag kände mig fett besviken och arg på mig själv när jag kollapsade. Inte för att jag inte hade lyssnat på alla varningssignaler som kroppen gav, utan för att jag helt plötsligt verkligen inte kunde leva upp till de förväntningarna och kraven jag hade och än idag har på mig själv. Var arg och besviken över att jag kände mig svag. Är både arg och besviken, men också lite glad över att det hände nu när jag är 20 år och får ta tag i skiten redan nu. För nu kan det ju bara bli bättre! Kram <3

Felicia FÖRLÅT att jag ser denna kommentar nu. Jag har problem med att vissa notiser försvinner bort från panelen där man kan kolla notiser så har inte haft vetskapen om att du har skrivit detta till mig. TACK för att du delar med dig först och främst. Att få höra från någon som har/är med om det själv skänker ett sådant lugn. Jag tror att det är vanligt att kollapsen väl kommer när man får ett andningspaus. Så var fallet för mig, den kom när jag hade min första pluggfria vecka för skolåret i våras. Det glädjer mig att du har sökt hjälp också, därför det finns hjälp att få. Förstår dig också när det kommer till besvikelsen gentemot dig själv. Känner den också trots att jag inte riktigt accepterar den då jag innerst inne vet hur sjukt det är att jag värderar mina prestationer och förväntningar så högt. Men håller med dig Felica. På något sätt är jag glad att det händer nu- därför förstå hur bra vi senare kommer må? Att få lägga vårt beteende bakom oss och säga adjö till det redan nu. Hitta nya vägar. Heja dig! Och ännu en gång- TACK för att du delar med dig av din historia.

Det är verkligen lugnt, har samma problem med att vissa notiser inte visar och speciellt när någon kommenterat! 😄 Jaa tror också att kollapsen kommer när man väl får vila. Tycker även att det absolut svåraste med allt det här är verkligen att inte veta vad som är rimliga krav att ha på sig själv. Att hitta en balans liksom. Det är liksom så svårt att veta vad man vill göra för att man genuint vill eller för att man vill verka duktig, samtidigt som jag mår skitbra av att ”verka duktig”. Det ligger kanske i att tillåta sig själv att misslyckas, att även fast man gör miljoner saker och presterar osv att inte sparka sig själv helt blåslagen för att det inte gick som man ville. Men som sagt så är man ju mer medveten nu när man redan kollapsat och MÅSTE börja tänka på återhämtning och balans! Sen behöver man ju inte bli värsta latmasken för det, vilket jag var rädd för i början då jag insåg att det är mina krav på mig själv som det hela sitter i. Hehe allt ligger verkligen i det där ”allt eller inget”-tänket. Kram!

Vet du Linnea, den här kommentaren skänkte verkligen ett lugn över mig. Tack för att DU delar med dig!<3 Det är läskigt att må dåligt och inte riktigt känna igen sig i den man är när man vanligtvis mår bra. Tack tack tack<3

<3

Tack Ines för din omtanke och kärlek!<3 Kram