HUR HAMNADE JAG HÄR? SAMHÄLLET.

Hur hamnade jag här med minnesrubbningar, magkatarr, ångest, koncentrationssvårigheter och konstant trötthet? Ja, svaret är enkelt. Allt är samhällets j*vla fel.

Jag tänker ALDRIG någonsin tillåta mig själv skuldbelägga mig för det mående jag står inför just nu. Jag hade aldrig hamnat här om det inte vore för samhället. Redan i tidig ålder hoppade jag ofrivilligt med i spelet och de tillhörande spelreglerna samhället har skapat. Som liten skolflicka förstod jag snabbt att fel var något man helst inte skulle ha på läxförhören. Helst skulle man inte göra misstag överhuvudtaget. Håret skulle vara kammat och skorna väl knutna.

Moralen den lilla skolflickan lärde sig har följt med mig ända fram till nu. Inte har jag brutit mot en enda spelregel och det har gjort att jag som tjej har kommit långt i spelet. Alltid högpresterande på alla plan så gott jag kan. Duktig om samhället skulle beskriva mig.

Saken är det att nu är jag less. "No more fucks to give" som powerkvinnan Mia Skäringer skulle säga. Jag är less på att spendera nästan all min vakna tid på prestationer. Jag är less på att känna att mina prestationer alltid kommer som prio ett. Jag är less på att när mitt immunförsvar sviker mig att jag inte känner ro och samvete till att vila.

Min kropp har sagt ifrån på riktigt nu och då gör jag detsamma. Skapar en följetong. Man brukar säga att man efter en utbrändhet aldrig riktigt kommer tillbaka till den man var. Och saken är att jag inte är intresserad att bli den personen igen. Den person spelade efter samhälletsregler och pressade sig på ett sätt som inte var mänskligt. Det är inte jag intresserad av.

Heja mig. Heja dig. Heja oss.

<3.

Gillar

Kommentarer

marietheresel
marietheresel,
Jag har aldrig varit särskilt duktig, har nog aldrig riktigt passat in men ändå är jag här med trasig hjärna pga utmattningen, och även här är det ändå just den där pressen över hur man ”bör vara” som är boven. Jag är en känslomänniska och blir lätt stressad och får extremt lätt dåligt samvete, och jag sätter alltid andra före mig själv och är väldigt sällan särskilt snäll mot mig. Har också duktigt klandrat mig själv för att jag hamnat här och blivit utmattad. Det borde en kanske sluta med.
nouw.com/marietheresel
wilsoon
wilsoon,
Jag tror om man gör en tjänst mot sig själv om man slutar klandra sig själv för att man hamnat där man hamnat, även fast det är fruktansvärt svårt. Det gäller att finna någon slags acceptans. Och som du skriver- det är ju den där konstanta pressen som har fått en att falla. Inte vad man har lyckats uppnå eller inte. Tack för att du delar med dig av dina tankar<3
nouw.com/wilsoon
ineees
ineees,
Heja dig Wilma <3 Allt blir lättare, allt löser sig, du kommer komma ur detta som en annan, någon som i slutändan mår bättre. Det du skriver om hur samhället pressar oss är så sant. Vi lär oss att vi måste vara på ett visst sätt för att duga och det är så sjukt. Kram, vilavilavila <3
nouw.com/ineees
wilsoon
wilsoon,
Tack Ines! Ja, samhällets järnhand kan vi väl alla bara försöka slopa? Den gör inte någon nytta för någon. Kram<3
nouw.com/wilsoon
forlydia
forlydia,
heja dig!!<3
nouw.com/forlydia
wilsoon
wilsoon,