GYMNASIEARBETET ÄR KLAAART !!!

Det har inte sjunkit in än. Att jag är klar med det jag trodde jag skulle behöva skjuta upp och aldrig orka med. Tji fick jag! Och det med lyckorus.
Om jag hade varit frisk hade jag mött det med pompa och ståt. Dansa mig svettig på ett dansgolv in på småtimmarna och snubbla över ytterdörrens sylvassa tröskel när jag åter är hemma. Men där är inte jag. Min kropp skriker efter vila. Jag känner det så fort jag vaknar därför jag är inte utvilad. Jag känner det när jag pratar därför jag har börjat snubbla över orden igen. Jag känner det i mitt känsloliv därför små händelser ger en antydan att det inte är sig likt. Till skillnad från förr lyssnar jag och möter min kropps begär.
Hurrar för mig själv för den jag var men nu inte är.