DET OPÅLITLIGA HJÄRTAT

För några dagar sedan läste jag ut Det opålitliga hjärtat av Morgan Larsson. 450 sidor av ren läsarglädje kan jag medge. Jag har läst många bra böcker i sommar, däremot har ingen av dem historierna etsat sig kvar oss mig såhär i efterhand. Den risken känner jag inte med Det opålitliga hjärtat.

Boken handlar om Love som får ett hjärtstillestånd när en främling i andra änden av telefonen levererar beskedet han har drömt om i hela sitt liv. Som om en skyddsängel satt på hans axel vid det tillfället lyckas han överleva, men med ett förbud från läkaren att inte ha sex då det kan resultera till att hjärtat stannar permanent. Istället börjar han dock leva varje dag som det vore den sista och blir mer åtråvärd än någonsin. Som det står på bokens baksida "[...] tvingas han balansera på gränsen mellan sanning och lögn, vänskap och kärlek, tillit och svek. Allt för att förhindra en tragedi.".

Handlingen är surrealistisk på många sätt. Vissa delar av boken fick mig att undra vilket tillstånd Morgan var i när han skrev det.. Ändå är det här första gången jag faktiskt skrattar medan jag läser en bok (bortsett från när jag var tio och läste Berts dagbok) vilket beror på att jag oftast tycker böcker som är tänkt för att vara roliga blir så krystade. Det är som att se en serie vars enda syfte är att underhålla. Det misslyckas nästan alltid.

Morgan skriver även otroligt träffsäkert och porträtterar manlig vänskap på ett väldigt fint sett. Alla karaktär överlag är väldigt enkla att tycka om. Mycket har nog med att varenda karaktär har säregna egenskaper vilket gör dem intressanta.

Även fast Det opålitliga hjärtat är överlag humoristisk tas en del allvarsamma ämnen upp. Det skapar en betydelsefull kontrast. Bland annat får man ta del av Loves dysfunktionella barndom, strävan efter lyckan och vad som händer när man uppnår det man har strävat efter men inte blir lycklig för det.

Boken hittar ni HÄR. Perfekt nu när löven skiftar färg och regnet smattrar mot rutan. Tips tips tips! Enjoy;)

Gillar

Kommentarer

HÅLLA ANDAN RECENSION

För några dagar sedan läste jag sista sidan av Flora Wiström nysläppta bok Hålla andan. Låt mig säga såhär- det var en riktig bladvändare.

Det var under våren jag fick nys om att Flora skulle släppa en ny bok. Kul tänkte jag först, men när fler beskrivningar av innehållet började komma blev jag skeptisk. För mig var det svårt att se hur en berättelse byggd på en miljö med os av klor och syskonrelationer skulle göra sig intressant. Antagligen därför jag varken kände hur jag kunde relatera till kallsupar i pissljummet vatten eller hur det är att ha syskon. Men jag hade fel.

Det fanns mycket jag kunde relatera till, speciellt den där kvävande pressen som Daria upplever. Att lyckas men ändå inte känna sig nöjd eller tillfreds med det man har uppnått.

Snabbt föll jag även för de enkla beskrivningarna som Hålla andan innehar. Flora har lyckats förklara sinnesstämningar, miljöer, beröring och ljud på ett sätt så att det inte går att missförstå. Flera gånger lyckas hon med det bara genom några enstaka meningar. Det är kompakt och konkret, men ändå beskrivande och inte platt.

Sedan uppskattade jag även tempot genom berättelsen. Hur det fanns ett samspel mellan upplopp och andningspauser. Man hann reflektera över Floras ord och skildringar utan att behöva lägga ifrån sig boken.

Exemplaret av Hålla andan har jag som ett sommarlån, men trots det skrev jag till Lina och frågade ifall hon kunde lämna tillbaka den åt mig. Den som står på kö vill jag inte ska behöva vänta. Tydligen kan vem som helst relatera till ett badhus och syskonrelationer. Fint.

Gillar

Kommentarer

SE PÅ AMERICAN IDOL MED MIG

"Lova mig att du ser på American Idol när du kommer hem." utbrister Hanna allvarsamt när jag berättar om mitt beroende för videos från olika talangshower världen över.

"Kanske, om jag har tid." svarar jag mellan en tugga av den överfyllda tacosen.

"Uppdatera mig då." får jag till mitt gensvar.

Väl hemma lägger jag mig i sängen med datorn placerad i min famn, och det jag skriver i sökfältet är givet.

Efter några tiotals klipp finner jag Madison. En tjej i min egen åldern som sjunger, likt många andra, "Fallin" av Alicia Keys. Hon provocerar mig lite av följande anledningar:

1. Hon är SJUTTON???

2. Alla andra deltagare jag har kvar att lyssna på kommer upplevas som mediokra. Inte för att de är det. Hon är bara lite bättre.

Men jag fortsätter, och då blir jag golvad på riktigt. Jag har aldrig sett något liknande. Med betoning på nästan blir Madison också medioker.

Jag ändrar sökfältet till "Uche American Idol" och finner uppträdandet som kvalificerade honom in till live-showen. Jag börjar tänka framtid och känner hoppet om att jag blir personen i publikhavet som fångar hans flygande hårsnodd när han står på Friends Arena.

Till sist tar jag del av när Uche uppträder med Shaggy. Det får mig att undra vem som är amatören, och vem som är stjärnan.

Innan jag släcker ner skriver jag till Hanna i versaler. Jag är mållös.

Gillar

Kommentarer