Hej! Idag är det andra dagen hemmavid där jag bara har försökt att fokusera på mig själv och mina viljor. Återhämtat mig. Det där med återhämtning känns fortfarande främmande. Skillnaden nu jämfört med några veckor bak i tiden är att jag har börjat uppskatta det. Jag är relativt bekväm i mitt egna sällskap nu. Jag kan faktiskt ta hand om mig själv utan att få dåligt samvete i de flesta fall.

Morgonen började jag med en långpromenad i blåsten. Att det kändes som höst gjorde ingenting. Efter det körde jag yoga, städade toan och åt lunch. Allt i tystnad. Idag är en sådan dag där jag inte behöver fler sinnestryck än de som faller sig naturligt.

Från lunch och fram till nu har jag fixat med mitt rum. Här nedanför får ni följa med i min dokumentation.

Här ser ni en fotovägg som inte är klar. Den har sett ut såhär sedan slutet av april förra året. Det är alltså att fixa den jag har sysslat med de senaste timmarna.

Efter någon timmes sökande i hårddisken hade jag hittat bilderna jag vill sätta upp på den relativt kala väggen. Det var egentligen en vild chansning att påbörja det här projektet då jag varken visste om jag hade tillräckligt med färgpatroner eller papper.

Medan bilderna skrevs ut drack jag kaffe och svarade på era kommentarer på mitt senaste inlägg (HÄR). Tack snälla för responsen. Kände sådan tvivel för texten när jag tryckte på publicera.

När alla bilder var samlade i den prydliga högen intill skrivaren började jag sortera upp dem.

Många bilder kommer från resan jag gjorde i början av sommaren till Marbella med Elsa och Ellen. Nästan alla bilder är porträtt. Känt som okänt folk.

Tadaaa!! Här är resultatet. Lär nog korrigera och ändra en hel del framöver. Tror jag vill ha färre ansikten och fler motiv, men vi får se. Måste känna in lite först.

Före / Efter

Tog en cykeltur till moster efter jag hade satt upp alla bilder. Tidigare under eftermiddagen hade jag smsat och frågat ifall hon hade några glasburkar över som jag kunde få för att göra ljuslyktor av. Det hade hon. Tur hade jag!

Min personliga favoritdel av väggen.

En utriven sida från Allas som förklarar hur man tar hand om blommor. Inte för att jag är särskilt intresserad, men i och med att jag satte upp den för 1,5 år sedan förklarar det en del. Det var då jag relativt nyligen hade börjat gymnasiet och hade identitetskris. Jag gjorde som alla andra. Bar kånken, lyssnade på indiemusik och låtsades att jag var mer intresserad över saker än vad jag var. Inte för att det är fel med det. Det var bara inte jag.

Vad har ni gjort idag?

Hallå! Vad sägs som att ta en titt på vad som är mig när närmast varje gång jag väljer att sluta, respektive öppna mina ögon?

Mamma lärde mig när min nyfikenhet än inte hade tonats ner att man inte fick snoka i folks nattduksbord. Mammas ord var (är) min lag. Det hindrar däremot inte mig att ge er en inblick i mitt egna. Varsågod;)

Värmeljusen använder jag som ljuskälla när jag ska ta mig an någon av böckerna som alltid finns på mitt nattduksbord.

Just nu är tre av fyra böcker deckare, vilket är spännande då det är den genre jag har absolut svårast för. Dock är Mari Ljungstedt källan och inspirationen till en deckare jag skrev under högstadiet som fick mina svensklärare att häpna. Det är hon som blev starten för allt.

Silvervägen är den bok jag läser i dagsläget parallellt med allt skolarbete. Ser framemot sportlovet då jag förhoppningsvis får komma fram till författarens tack.

Sedan har jag även placerat nära intill de smycken och den produkten (lypsyl) jag använder mest just nu.

Okej, vad finns inuti detta utrymme då?

Min käraste dagbok. Det finns så mycket betydelse inom de där sidorna som bara är för mig att läsa och skapt. Den boken plockar jag fram minuterna innan mina ögon sluts, eller när vargtimmarna är komna och det är omöjligt för mig att somna.

Intill finns även två tuber av det innehållet som gör underverk för spruckna illröda knogar. Synd att de båda är typ slut:(

Sedan finns alltid Otrivins nässpray i den lilla lådan. Jag vet aldrig när nästa gång min kropp blir attackerad av ett virus. Oftast är det när det vankas roligheter. Som typ nu- i morse vaknade jag med sandpapper i min hals och öronproppar i mina öron. Ikväll åker jag till Stockholm. Inte ens förvånad längre haha.

Något som är minst lika värdefullt som min dagbok är min läsdagbok. Jag fick den av min moster när jag skulle fylla elva och sedan dess har jag fyllt i nästintill alla böcker jag någonsin har läst. Det är fint att kunna blicka tillbaka till den tiden jag läste böcker med titlar som "Killar och Hundar" och "Långt ifrån kär" samt alla kommentarer som medföljde som praktiskt taget i alla fall var skrivna i superlativ.

Det sista som finns att hitta är ytterligare mer handkräm, och en sovmask jag fick när våren kom, och mörkläggningsgardinerna slutade uppfylla sin funktion. 

Sedan finns det även ett utrymme med massor med böcker som någon gång har hamnat, eller kommer hamna på mitt nattduksbord där deckarna är placerade just nu. Vad det är för böcker, det får ni kanske se någon annan gång;)

När jag var mindre minns jag hur olika tidningar gjorde reportage som visade hur enkelt det var att förändra en människas kropp med några enkla knapptryckningar. De visade att denna hemlighet gömde sig på de flesta tidningsomslagen.

Med sociala medier har jag aldrig tänkt på att samma efterbehandling kan ligga bakom en bilds resultat. Det blev verkligen som en käftsmäll när jag läste det här inlägget. Flera timmar efter satt det röda märket fortfarande kvar.

Önskar innerligt att det var mina ord som hade skapat dessa texter. Pricksäkert, enkelt, vackert.

Är det någons garderob jag skulle vilja kopiera rakt av är det LISA OLSSONS.

Egentligen är det så himla lätt att inreda ett rum, eller åtminstone är det hur jag känner angående mitt egna. Det gäller att låta tankarna bli till verklighet. Jag saknar bara disciplinen att ta tag i det...