FIRANDET AV 20-ÅRINGEN I FJÄLLEN

I torsdags efter jag hade stängt butiken blev jag upphämtad av mina tjejkompisar. På bilgolvet stod en påse med Max-loggan som väntade på mig och vid sätet intill mig satt Lina i fullfärd och berättade om hennes helvetes-dag på jobbet. Efter varvet runt av summeringar om senaste tiden blev jag påmind om att det inte bara hade varit jag som hade haft en skitvecka.

Efter sextimmar av trafikstopp, älgar vid vägkanten, allsång, skratt och prat var vi framme. Mitt i natten. Trötta och glada för att vara helskinnade bäddade vi sängar, satte på element och vatten, fixade kvällsfika för de hungriga och borstade sedan tänderna för att gå i sängs.

Dagen därpå åkte vi upp till backen för att åka skidor, dricka jäger och äta lunch. Mot eftermiddagen var vi hemma igen och somnade möra i soffan efter dagen i backen. Middag lagades och sedan drack vi vin fram till tolv då fredag övergick till födelsedagsfirande för vår kära Elsa som fyllde 20. Anledningen till varför vi var i Hemavan<3

Helgen var fantastisk på alla sätt och vis. Att få fira en av mina närmsta vänner, miljöombyte och tid med dem jag tycker om allra mest har gjort att allt är hemma är lite finare. Lite mer tacksamt. Lite mer upplyst. Tack för det<3

Gillar

Kommentarer

2021

2021 har anlänt. Ropat "Älskling jag är hemma nu!", öppnat utan tillåtelse och trampat in med skor täckt av snömodd. Han har ställt sig i vardagsrummet med rak rygg utan en tillstymmelse till dåligt samvete för gruset under vänster skosula som repat trägolvet som är allergisk mot fukt. Sett i godan ro på husägarens rynka mellan de nopprade ögonbrynen. Förstått att tystnaden är bra. Att han innebär överraskning om nystart. Ett nytt år. Nya möjligheter. Ny framtid. Utan löften om en tajtare midja, mer disciplin eller extravagans. Istället fylld av visionen om att hålla nyfikenheten vid liv. Låta den leda och berika. Styra och ställa. Förstöra för att sen reparera.

Gillar

Kommentarer

JULEN 2020

Julen kom. Jag jobbade fram till treans bingo på uppesittarkvällen. På morgonen därpå hade jag en aningen svårt att infinna mig i att julafton var kommen. Kanske därför jag inte behövde vända och vrida mig i sängen kvällen innan för att somna. Kanske för att jag inte är ett barn längre. Kanske för att vi vid tio var på promenad istället för julottan i kyrkan. Säkert en kompott av alltihop.

Idag bjöd vår familj på lunch ute på gården. Träffade släktingar för första gången på länge. Lekte med kusinbarnen som växt centimeter sedan sist. Lärt sig tala. Umgåtts som vanligt. Eller ja, det nya vanliga. Försökt att glömma, men ändå påmints genom att vara så nära men ändå så långt bort. Se men inte röra. Fira medvetet. Hellre det än ingenting alls. Alla dagar i veckan. Tacksam.

Gillar

Kommentarer