Att fylla tjugo

Nu är jag tjugo. Aldrig igen nitton, arton, femton, tretton- tonåring. Jag är tjugo och lättad över att hormonerna från första mensen börjat stabiliseras, att världen, åtminstone ibland, inte känns lika överväldigande och att jag kan gå runt i kortärmat trots att jag inte epilerat bort håret på mina armar. Hårstråna jag fick komplex för i sjuan när en kille i min klass utbrast Vad mycket hår du har på dina armar! Då reagerade jag med att bära långärmat under vinterhalvåret när håret inte var solblekt. Idag hade jag nog spydigt sagt Ja, man har ju som det om man är brunett.

Även fast ens ålder bara byter siffror över en natt känns det stort att fylla tjugo. Att det är ett avstamp till något nytt. En främmande del av mitt liv. Det förväntas nya saker av en när man säger hejdå till tonåren och jag tror det är det som formar. På gott när det går i linje med ens egna vilja och ont när det tar en nittio graders avstickare. Det gäller bara att laborera. Låta det göra ont, vara glatt och dra upp kapuschongen när det behövs. Låta en vara tjugo i en nittonårings kropp.

Gillar

VECKA 43- VILSE I SKOGEN, HEKTISK JOBBDAG & COWBOYS

En vecka har gått och jag tänkte berätta om den utan kronologisk ordning. Jag minns nämligen inte när saker skedde och inte. Är ganska mosig i hjärnan idag. Blev lite för hektiskt i helgen för min hjärtpump. Jag lyssnar och accepterar osv.

Hur som helst! Någon gång i början av veckan gick jag på promenad i timmar. Timmar. Knöt en hilka runt huvudet för första gången sedan jag var tre. Bara gick och gick och gick. Hittade nya stigar, hittade en tallskog och hittade ett avhugget träds stubbe att sitta på för att äta frukt.

Sedan gick jag vilse. Så pass vilse att jag ringde pappa för att fråga vart jag var. Med oro i rösten svarade han att han inte visste. Jag lugnade dem ängsliga ögonen på skärmen med att säga att jag följt en stig, att jag bara vänder och då kommer jag snart vara hemma igen.

Det var min arbetsplats nationaldag i helgen! Hektiskt men roligt. Bar skor som gjorde mig 180 istället för 173. Det gör jag aldrig om. Blodvite fick jag på mina vita strumpor sen när jag kom hem. Aj aj aj.

En kväll efter jobbet skulle min barndomsvän Wilma, hennes bästa vän Ida och jag bowla. Ett förslag jag gav till Wilma veckan innan. Dagen efter fick jag ett sms att fredagen var bokad. Det är guld värt att ha människor i sitt liv som absolut inte tycker varje idé jag har låter fantastisk, typ som när jag vill fara och plocka blåbär i höstkylan, men ändå säger Ja det gör vi! därför de har en genuin nyfikenhet till att göra saker man inte gör i vanliga fall.

Bowlingen gick bra tills jag gjorde en strike. Efter det vände det. Blev trött i armen och lyckades rulla klotet i rännan sex gånger på raken. Aja. Ölen var go och sällskapet likaså.

Fick även mysa med kattungar!!! Tycket katter är läskiga eftersom att de känns instabila. Det känns som att de från ena sekunden till den andra kan gå från jättemysiga till att klösa ögonen ur en. Detta kan också bero på trauma från barndomen när en katt klöste och fräste mot mig när jag försökte klappa den.

Efter en stunds iakttagelse från mitt håll hade jag ändå en kattunge i min famn och katthår fulla byxorna.

"Ser du hur söt han är?" utbrast jag medan näsan snusade i den lille kattens hjässa. Lite visste jag att jag på vägen hem skulle känna Allergin attackera mina sköra ögon. Förbaskat.

Sedan blev det Halloween och vi förvandlades till Cowboys. Egentligen var jag alldeles för trött för kalset, därav mitt uttryckslösa ansikte på en av bilderna, men jag hade kul. Det kändes bättre efter jag hade stängt in mig i Linas rum en halvtimme och vilat. Laddat om. Vardagsrummet, förfesten, äntrade jag med en gäspning, men sakta sakta sakta kom även jag igång. Ute i dårhuset var det också kul. Gillar att le mot tjejer som ler tillbaka i toalettkön, dansa med människor jag inte känner för att sedan vända tillbaka till mina vänner när främlingarna blir för jobbiga och stå i rökrutan för att svalka sig från den fuktiga nattklubbsluften.

Gillar

5 HÄNDELSER I MITT LIV FRÅN SENASTE TIDEN:

Jobb. Solbrännan har redan börjat blekna för jag befinner mig mestadels av min tid bland kläder, galgar och kunder. Det är mycket på jobbet nu. Ont om folk, höstkollektioner i dussintals lådor som kommer med posten, reaperiod och massor av annat. Det är slitigt att jobba just nu, Sover därav mycket. Läser, badar och umgås med folk som det är kravlöst med. Hittills går det helt okej. Hoppas att det fortsätter så.

Ledig stund. Omfamnar mina lediga stunder med kvällsdopp, att läsa (har läst ut En Dag, rekommenderar starkt!) och att befinna mig i solstolen innan jag måste åka iväg på måsten. Bland det bästa med sommaren för mig är att man kan vara ute. Från tidig morgon till sen kväll. Naturen och frisk luft ger mig lugn. Kanske extra mycket just under sommaren.

Fest. Jag har varit ute en del också. Här ovanför ser ni de obligatoriska "jag vet inte vad jag ska ha på mig- bilderna" som jag alltid skickar till mina vänner. Just denna kväll, som var i lördags, blev det den bruna toppen och de vita byxorna.

Träning och planering. Jag har också börjat träna igen. Försiktigt och inkännande. Jag är väldigt noggrann med att vila dagar innan nästa träningstillfälle och aldrig pusha mig själv till bristningsgräns. Hittills har det gått ganska bra. En bidragande faktor är att jag, som sagt, inte kör skiten ur mig och tränar på dagar där jag kan ta det lugnt i övrigt. En annan faktor är att jag har börjat planera mitt liv. I mina anteckningar finns det en rubrik som lyder Saker du kan göra om du vill där jag skriver upp saker jag ska göra under dagen. Från stort till litet. Från vattna blommorna till jobba sju timmar. Det hjälper mig att få en överblick i när det är dags att stryka saker och se vad som är viktigt. Men som sagt listan är kravlös. Det blir inga knytnävsslag om jag inte gör det som är nedskrivet.

Vaccin. Men nu till det viktigaste av allt- JAG TOG MIN FÖRSTA SPRUTA IGÅR!!! Jag ville gråta lyckotårar vid ett flertal tillfällen. Först när jag hämtade Lina. Min fest spellista dånade i bilen. Sen när jag stod i lokalen, fick tillbaka mitt körkort och faktiskt förstod att Nej du har inte tagit fel Wilma, det är dags nu. Och slutligen när Moderna var inkört i kroppen och jag förstod att nu är jag snart nästan fri igen.

Ta ert vaccin vänner! <3

Gillar