ÅRETS VARAMSTE DAG OCH JAG MÅR BRA

Årets varmaste dag och det ger mig ett avbrott i min ledsamhet. Jag springer ett varv även fast jag kanske inte borde och mjukar upp kroppen på altanen efteråt till ljudet av vårfåglarna som anlänt. Jag känner hur oron i kroppen börjar lätta. Den oförklarliga sorgen likaså. Tänker att idag blir nog en bra dag. En snäll dag. En lättare dag än innan.

Pappa rengör utomhusbadet, byter däcken på min cykel, fixar och donar. Jag frågar om pannkakor blir bra när det närmar sig lunch och jag ser hur hans krökta nacke som samlar ihop verktygslådan nickar ja.

I varsin solstol där vi sitter vågar jag önska. Jag säger att jag kanske åker bort i sommar. Till Stockholm. Kanske utomlands om pandemin tillåter. Jag säger att jag nog gör det själv eftersom att ingen ändå är ledig när jag är. Att jag tror att det skulle vara bra för mig. Att jag skulle må bra att få vara någon annanstans i mitt egna sällskap. Växa i det. Pappa stöttar och uppmuntrar. Det gör han alltid.

Jag känner hur bra jag mår av värme som omfamnar, rörelse som injicerar tillfredsställelse och känslan ledigheten ger som får mig att känna mig fri. Jag vill alltid känna mig fri. Nära och rofylld i mig själv. Precis som idag. En dag då jag mår bra.

Gillar

Kommentarer