MODELL, OROLIG & ANSIKTSBLIND 

Hallojsan! Hur är det med er? Med mig är det bra. Eller ganska bra åtminstone.

Igår efter jobbet gick jag in på Levi's för att säga hej till min kompis Joel. Medan jag stod och väntade på att han skulle bli klar med en kund beställde jag sushi till familjen. Ett sätt att fira att vi alla skulle vara lediga idag och att min långa arbetsvecka var över. När Joel hade tagit betalt och sagt hejdå till kunden vände han sig till mig och sa "Wilma, vi har fått massor med nyheter och jag tänkte på dig. Har du tid? Kan du agera modell för mig och min chef?" Sagt som gjort. I väntan på sushi testade vi ut kläder. Bland annat en 80-tals look som jag köpte hem. Blir pirrig i magen att testa nya saker jag själv aldrig skulle tänkt på. Tack Joel<3

Idag, som sagt, känner jag mig orolig. Inte alls lika tillfreds som igår. Det kryper i kroppen. Yogan hjälpte mig att släppa på de fysiska spänningarna. Om en stund ska jag låna mosters hund och gå en promenad för att ge andrum för det psykiska. Försöker också finna acceptans att det är en sådan dag idag. En sämre dag. Inget säger att det behöver fortsätta vara såhär imorgon eller övermorgon. Det får vi ta då om det sker. Jag är duktig på att oroa mig. Men också duktig på att lyssna och försöka vara snäll mot mig själv. Hur möter ni oro?

Apropå något helt annat! Jag känner mig ensammast i världen med en sak. Om ni blundar och föreställer er exempelvis er bästa kompis- ser ni personens ansikte då? Det gör inte jag. Inte en enda bild i huvudet kommer upp i huvudet. Det känns bara som det gör när man har ett ord på tungan men inte kommer på vilket ordet är. Enligt en snabb googling kallas det afantasi. Jag tänker och ser tillbaka på minnen med ord. Inte bilder. Bara jag? Kanske en förklaring till varför jag är sämst på geografi hahah.

Gillar

Kommentarer

LÄKANDET AV ETT BRUSTET HJÄRTA

Hjärtesorg är att

Gråta utan aning om hur man stoppar flödet

Ringa honom när det är svart

Bli omfamnad i en kompis famn

Endast minnas när det brann

och inte när det försvann


Försöka gå vidare är att

Skriva till honom 02:02

Tacka ja till en inbjudan istället för att avstå

Skaffa tinder och matcha med en bekant

Men fortfarande tycka innerst inne att han är briljant


Gå vidare är att

Njuta av sitt eget sällskap

Men fortfarande gråta ibland från ingenstans

Vara tacksam att ens kompisar fanns

När smärtan var för stor att hantera på egen hand

Skratta och faktiskt känna

Börja tänka att livet har åter börjat hända

Gillar

Kommentarer

VAD GÖR NI? JAG JOBBAR OCH LÄNGTAR.

Idag kom solen fram när jag skulle åka iväg på dag fyra av arbetsveckan jag har framför mig. Fem pass kvar och sedan ledig. Dagarna går på rutin. Vaknar av larmet, ser ett avsnitt av Familjen Bridgerton, ställer mig på yogamattan, duschar, sminkar mig, äter, åker på jobbet, jobbar, blir glad av en kund, sticker mig på larmets nål, slutar, ringer Elsa medan jag går till bilen därför jag är tjej och rädd för min omgivning, äter middag, läser, går och lägger mig. Puh. Om ni undrade. Så ser mina dagar ut.

Vad saknar jag då? Nu när livet består av jobb, jobb och åter jobb. Temporärt. Ja, jag håller skarpt fokus på att ta hand om mig själv under och efter mina arbetspass. Skalar ned, tar det lugnt, ger mig sömnen jag behöver och så vidare. Återhämtning ska man få på daglig basis. Slutdiskuterat. Däremot saknar jag sådant som får vänta nu när tiden inte räcker till allt. Tid till mina vänner exempelvis. Vakna utan larm och planer en annan. Men det kommer. Skönt att få längta. 2020 har inte erbjudit den möjligheten särskilt mycket.

Vad längtar ni efter och varför?

Gillar

Kommentarer