BOMBARDERAD AV KÄRLEK

Ja, vart ska jag börja? I måndags utbrast Lina "Birthday week!" så fort jag satte mig på trästolen intill henne när lektionen skulle börja. Jag hade huvudvärk och kände mig ledsen. Hade sovit dåligt i vanlig ordning. Novembermörkret och vardagen hade sedan start beslutat sig för dränera mig på energi och som de hade lyckats.

Dagarna gick och det blev torsdag. Intågande kom mamma och pappa på morgonen med deras skrovliga morgonröster och sjöng Ja, må du leva för artonde gången i mitt liv. ARTONDE tänkte jag. Jag är ju arton nu. När skolan senare var över åkte jag hem för att överraskas av pyntat hus med silverballonger i ålderns siffror. Egentligen skulle jag även ha överraskats med att mina närmsta vänner skulle komma och äta sushi med oss till middag, men det sprack eftersom jag i deras förtvivlan lyckades försätta dem i en sådan situation där de inte kunde tacka nej till att följa med mig hem efter skolan utan att avslöja allting.

Dagen efter, fredagen, bad jag Elsa om att få köpa nässpray åt hennes igentäppta näsa. Ett tack för att hon är min personliga chaufför nuförtiden, samt för att ge mig själv en markör att åldern som syns på min Facebook-profil stämmer. Ut genom skjutdörrarna bar jag medikamentet i min hand, dock förnedrad över att behövt ta fram körkortet jag fick när jag var femton. Än var jag tydligen inte vuxen i min omgivnings ögon.

På lördagen sov jag mig genom dagen. Slutkörd. Vid tre tiden lufsade jag mig in i duschen och när toalettdörren återigen öppnades kände jag revanschen att gå tillbaka till mataffären och minsann visa att jag visst ser ut som en vuxen. Istället blev jag kidnappad av Elsa. Kände hur maginnehållet höll på att komma upp när hon körde ärevarv i rondellerna i försök att dislokera mig. Hon lyckades. Chocken jag fick när helt plötsligt stod i Filips vardagsrum och framför mig satt människor jag tycker så mycket om i soffan. Är så otroligt lyckligt lottad. Det är helt sjukt.

Gillar

Kommentarer

HUR HANTERAR MAN EN OMVÄRLD SOM INTE FÖRSTÅR?

" /.../ Skulle vara intressant att veta om du bemöts ofta av typ oförstående vuxna eller andra som försöker förminska din trötthet på något sätt och i sånna fall hur du hanterar det och bemöter det. /.../"

Baserat på urklippet från kommentaren ovan tänkte jag göra en punktlista med några kommentarer jag har fått sedan i våras som sårat mig. Viktigt att poängtera dock är att jag känner mig väldigt skonad från att ha blivit bemött dåligt. Jag har haft turen att ha ett enormt stöd från alla håll och kanter. Längtar innerligt till dagen jag kan ge tillbaka för allt det dem i min omgivningar har gjort/gör för mig. Er är jag evigt tacksam <3

Egentligen är jag kanske inte rätt person att fråga när det kommer till detta, men samtidigt är jag så jäkla skör bitvis, men på något sätt stärker denna resa mig också. Den ger mig skinn på näsan. Jag finner tröst i att det finns en sådan liten förståelse för utmattning och trötthet i samhället, trots att det är nutidens folksjukdom. Det gör att jag oftast (verkligen inte alltid) kan se förbi personers kommentarer som sårar, därför jag vet att det aldrig är med avsikt.

Mitt bästa tips är dialog gällande allt detta. Våga berätta om hur du mår därför det är det enda sättet de i ens omgivning ska kunna förstå. Sedan är det lättare sagt än gjort. Nedanför länkar jag två artiklar som jag tycker ALLA, oavsett om man har någon vidare koppling till ämnet, ska läsa.

  • "Träning är ju viktigt!" när jag sekunderna innan förklarat varför jag inte längre spelar innebandy utan tränar utefter vad jag klarar av just nu och inte ger mig ångestpåslag.
  • "Ja, vem är inte trött?" Jo, visst är det så. Addera bara minnesförluster, instabilt känsloliv, sömnsvårigheter, konstant trötthet och koncentrationssvårigheter.
  • "Det är ju synd att det här ska hända nu."
  • "Men individen bär också ett ansvar." Det är svårt när man blivit hjärntvättad sedan dagen man satte sin fot vid skolbänken.
  • "Det spelar väl ingen roll när för dig. Du gör väl ändå ingenting?" från i somras när jag behövde säga upp mig från mitt jobb och skulle göra upp planer.

Gillar

Kommentarer

VAD HÄNDER I ERT LIV?

Trött trött trött. Och nej, jag tänker inte sluta tjata om det därför min trötthet är en sådan central del i mitt liv just nu. Önskar innerligt efter den dagen jag får vakna upp utvilad, kan träna hårt utan att få ett ångestpåslag från helvetet och känna mig som mig själv igen. Just nu är jag inte där och det är bara att gilla läget.

För några nätter sedan rubbades min sömn inte av mig själv, hör och häpna, utan av en brandvarnare vars batteritid sjöng på sista versen. *Pip pip pip* hördes det hela natten och enda fram till eftermiddagen. Slutligen när vi hade vänt upp och ner på hela huset hittade vi boven i vår extremt stökiga byrå. Ni vet en sådan byrå som samlat skrot sedan sedan familjen flyttade in och där endast översta lådan används? Hursomhelst (vad jag egentligen ska komma till) hittade vi även mammas gamla mp3. Förutom Magnus Uggla, Jill Jonsson och Arvingarna fann jag även livets avslappningsövning. Mitt sömnpiller sedan dess.

Annars då? Jag blir vuxen om två veckor. Lyssnar på musik från 2017 i väntan på ny bra musik. Mitt hår är smutsigt då jag inte tvättat det sedan måndags vilket inte hör till vanligheterna. Jag försöker trappar ner på allt som inte handlar om återhämtning. Mamma satte nyss på TV:n så nu känner jag hur min förmåga att fokusera ebbar ut. Vad händer i ert liv? Berätta berätta berätta.

Gillar

Kommentarer