1/4 AVKLARAD (!!!)


För typ 19 timmar sedan fick jag höstlov. Wehoo borde jag kanske känna, men det gör jag inte. Det känns likgiltigt. Inte på ett dåligt sätt. Faktum är att jag tror det jag känner är lättnad. En lättnad av att ha klarat skolstarten utan att kollapsa, bli sjukskriven eller falla tillbaka till i våras när jag blev utmattad. Är så fruktansvärt stolt över mig själv. Att min målmedvetenhet som gjorde mig sjuk, även är orsaken till att jag en dag åter kommer bli frisk.

Gällande hur jag mår är det ganska bara, skulle väl säga att jag hamnat i ett bakslag. Sömnen har varit problematiskt under en månadstid vilket tar ut sin rätt som jag nämnde i förra inlägget. Det känns som trenden börjar vända dock. Förhoppningsvis. En annan orsak är att jag förankrar mig i gamla vanor emellanåt. Inte underligt eftersom det är beteenden jag haft sedan barnsben.


.

Däremot har den här första perioden av skolåret lärt mig en del om mig själv. Lärdomar som jag är evigt tacksam att jag har fått. Vi kör en lista!

1. Att jag är värdelös på att säga nej, vilket jag blånekade (som mycket annat) förut.

2. Att jag har ett beroende till att göra klart saker eftersom jag vill "jobba bort" stressen. Har börjat lära mig att man alltid kommer ha saker att göra och därmed tränar jag mig i att sätta gränser. Det är svårt, men jag försöker.

3. Sömn är det viktigaste man har.

4. Att jag är sämst på att fira saker. Det har alltid varit ett problem att vara i nuet. Istället strävar jag konstant efter framtiden- helg, ledighet, studenten. Framtiden är min morot till att orka, men samtidigt måste jag ta tillvara till stunder som händer här och nu. När jag designa min studentmössa gick jag in med inställningen "Jag gör bort det så snabbt som möjligt", varav min kompis svarade "Men NEJ, det här är ju kul!" . På något sätt blev det en tankeställare.

5. Träning är bra så länge det är efter min dagsform.

Hur är det med er? <3

Gillar

Kommentarer

EPIDEMI AV TRÖTTHET

Vill inte medge det för mig själv, men är så fruktansvärt trött. Av korsordets rader kan jag bara fylla några enstaka med förklaringar till varför det är som det är. Ett svar är att solen faller mot de nakna trädknopparna vid fyra och ett annat mina sömnbesvär. Resten olöst. Samtidigt känns det som att det går en epidemi av trötthet bland mina bekantskapskretsar.

Faktum är att vardagen har rullat på relativt smärtfritt fram till nu. Det är den senaste veckan jag har börjat känna större skiftningar. Antydan till ett bakslag. Töcknet är inte konstant, men finns där mer ofta. Koncentrationen bryts och att följa med under lektionsgenomgångar blir allt tuffare. Måendet skiftar och känslor svalnar. Allt förändras.

Jag försöker inte oroa mig. Som sagt en del förklaringar kan jag finna. Höstens mörker är en omställning för alla och kanske blir det extra tungt för någon som mig. Att sömnen har varit dålig i nästan tre veckor är såklart den största boven i det hela. Jag tror och hoppas att den är på väg att bli bättre nu. Bakslag skrämmer mig, men jag försöker inte se det som ett misslyckande. Istället försöker jag värdera om, börja om och andas. Tvärtemot hur jag har agerat i sjutton år. Finner tröst i att jag har varit destruktiv mot mig själv så länge. Det gör det enklare att förstå varför det är så svårt att helt plötsligt vara snäll gentemot sig själv. Det handlar inte om att jag inte vill, bara att det gamla är djupt rotat och måste få ta sin tid innan det vågar upphöra.

Gillar

Kommentarer

SKRIVÖVNING- SKRIVA UTIFRÅN BILD

Då kör vi en skrivövning igen! Senaste inlägget (HÄR) var ju uppskattat och det var några av er som gjorde övningen och delade med er vilket väldigt kul. HÄR hittar ni Ines gestaltningar och HÄR hittar ni Felicias.

Skrivövningen vi fick idag handlar om att skriva en fritext utifrån en bild vi fick välja själva. Be en vän välja åt er, skrolla igenom instagram eller ta en slumpmässig bild från din kamerarulle. Nedanför ser ni min bild och tillhörande text. Enjoy ;-)

Minnet sviker. Om och om igen. Luften känns sval när den åker in genom näsan, ner i svalget och fastnar i halsgropen. Utandningen är enklare att få till än inandning. Bröstkorgen skriker efter sitt begär att få krympa, sluta sig, vila. Samtidigt som hjärtat slår i hopp om att få syret som fastnat i halsgropen.

Under pappas fleecetröja står håret rakt upp. Den skyddar mig mot årsskiftes mörker och kylan som kommer. Lukten av ingrodd svett och kluven ved som blir starkare när jag biter i halskragen för att skydda mig mot den plötsliga brisen gör mig trygg. Myrstacken i riktning mot söder också.

Från naturens täckta ovan faller vissna löv i mitt hår som inte tvättas sedan veckans början. Om hårsnodden mot all förmodan skulle lossna när jag går i min lunkande takt skulle det stanna kvar i den moderna bakåt slicken man ser på modellerna i tidningshyllan. Hyn är i samma skick. En spegel för den som vill spegla sig. Jag lovar att inte röra en min.

Hemma innanför portens ingång luktar det stekt köttfärs från grannens trea. En jämnårig som delar sin dubbelsäng med en annan. Första av femton trappsteg är fem steg bort. Benen bär mig inte. Snart sviker de mig också. Jag sneglar mot hissen. En våning. I helvete heller.

Med trappstegen bakom mig känner en stolthet gro och sprida sig ut i mina vener. Ge mig syret jag inte vågat ta emot. Jag rotar först i vänstra byxbenet av bomull och sedan högra. Ekdörren är densamma som jag lämna den. Inkastet för post med mitt namn ovanför också. Sedan händer det. Trappstegen dånar mellan väggarna. Strukturtapeten slätas ner av ljudets slitage. Medvetenheten träffar mig och här står jag i mitt ärligaste jag. Aldrig har jag känt mig så naken.

Gillar

Kommentarer