HUR HANTERAR MAN EN OMVÄRLD SOM INTE FÖRSTÅR?

" /.../ Skulle vara intressant att veta om du bemöts ofta av typ oförstående vuxna eller andra som försöker förminska din trötthet på något sätt och i sånna fall hur du hanterar det och bemöter det. /.../"

Baserat på urklippet från kommentaren ovan tänkte jag göra en punktlista med några kommentarer jag har fått sedan i våras som sårat mig. Viktigt att poängtera dock är att jag känner mig väldigt skonad från att ha blivit bemött dåligt. Jag har haft turen att ha ett enormt stöd från alla håll och kanter. Längtar innerligt till dagen jag kan ge tillbaka för allt det dem i min omgivningar har gjort/gör för mig. Er är jag evigt tacksam <3

Egentligen är jag kanske inte rätt person att fråga när det kommer till detta, men samtidigt är jag så jäkla skör bitvis, men på något sätt stärker denna resa mig också. Den ger mig skinn på näsan. Jag finner tröst i att det finns en sådan liten förståelse för utmattning och trötthet i samhället, trots att det är nutidens folksjukdom. Det gör att jag oftast (verkligen inte alltid) kan se förbi personers kommentarer som sårar, därför jag vet att det aldrig är med avsikt.

Mitt bästa tips är dialog gällande allt detta. Våga berätta om hur du mår därför det är det enda sättet de i ens omgivning ska kunna förstå. Sedan är det lättare sagt än gjort. Nedanför länkar jag två artiklar som jag tycker ALLA, oavsett om man har någon vidare koppling till ämnet, ska läsa.

  • "Träning är ju viktigt!" när jag sekunderna innan förklarat varför jag inte längre spelar innebandy utan tränar utefter vad jag klarar av just nu och inte ger mig ångestpåslag.
  • "Ja, vem är inte trött?" Jo, visst är det så. Addera bara minnesförluster, instabilt känsloliv, sömnsvårigheter, konstant trötthet och koncentrationssvårigheter.
  • "Det är ju synd att det här ska hända nu."
  • "Men individen bär också ett ansvar." Det är svårt när man blivit hjärntvättad sedan dagen man satte sin fot vid skolbänken.
  • "Det spelar väl ingen roll när för dig. Du gör väl ändå ingenting?" från i somras när jag behövde säga upp mig från mitt jobb och skulle göra upp planer.

Gillar

Kommentarer

VAD HÄNDER I ERT LIV?

Trött trött trött. Och nej, jag tänker inte sluta tjata om det därför min trötthet är en sådan central del i mitt liv just nu. Önskar innerligt efter den dagen jag får vakna upp utvilad, kan träna hårt utan att få ett ångestpåslag från helvetet och känna mig som mig själv igen. Just nu är jag inte där och det är bara att gilla läget.

För några nätter sedan rubbades min sömn inte av mig själv, hör och häpna, utan av en brandvarnare vars batteritid sjöng på sista versen. *Pip pip pip* hördes det hela natten och enda fram till eftermiddagen. Slutligen när vi hade vänt upp och ner på hela huset hittade vi boven i vår extremt stökiga byrå. Ni vet en sådan byrå som samlat skrot sedan sedan familjen flyttade in och där endast översta lådan används? Hursomhelst (vad jag egentligen ska komma till) hittade vi även mammas gamla mp3. Förutom Magnus Uggla, Jill Jonsson och Arvingarna fann jag även livets avslappningsövning. Mitt sömnpiller sedan dess.

Annars då? Jag blir vuxen om två veckor. Lyssnar på musik från 2017 i väntan på ny bra musik. Mitt hår är smutsigt då jag inte tvättat det sedan måndags vilket inte hör till vanligheterna. Jag försöker trappar ner på allt som inte handlar om återhämtning. Mamma satte nyss på TV:n så nu känner jag hur min förmåga att fokusera ebbar ut. Vad händer i ert liv? Berätta berätta berätta.

Gillar

Kommentarer

1/4 AVKLARAD (!!!)


För typ 19 timmar sedan fick jag höstlov. Wehoo borde jag kanske känna, men det gör jag inte. Det känns likgiltigt. Inte på ett dåligt sätt. Faktum är att jag tror det jag känner är lättnad. En lättnad av att ha klarat skolstarten utan att kollapsa, bli sjukskriven eller falla tillbaka till i våras när jag blev utmattad. Är så fruktansvärt stolt över mig själv. Att min målmedvetenhet som gjorde mig sjuk, även är orsaken till att jag en dag åter kommer bli frisk.

Gällande hur jag mår är det ganska bara, skulle väl säga att jag hamnat i ett bakslag. Sömnen har varit problematiskt under en månadstid vilket tar ut sin rätt som jag nämnde i förra inlägget. Det känns som trenden börjar vända dock. Förhoppningsvis. En annan orsak är att jag förankrar mig i gamla vanor emellanåt. Inte underligt eftersom det är beteenden jag haft sedan barnsben.


.

Däremot har den här första perioden av skolåret lärt mig en del om mig själv. Lärdomar som jag är evigt tacksam att jag har fått. Vi kör en lista!

1. Att jag är värdelös på att säga nej, vilket jag blånekade (som mycket annat) förut.

2. Att jag har ett beroende till att göra klart saker eftersom jag vill "jobba bort" stressen. Har börjat lära mig att man alltid kommer ha saker att göra och därmed tränar jag mig i att sätta gränser. Det är svårt, men jag försöker.

3. Sömn är det viktigaste man har.

4. Att jag är sämst på att fira saker. Det har alltid varit ett problem att vara i nuet. Istället strävar jag konstant efter framtiden- helg, ledighet, studenten. Framtiden är min morot till att orka, men samtidigt måste jag ta tillvara till stunder som händer här och nu. När jag designa min studentmössa gick jag in med inställningen "Jag gör bort det så snabbt som möjligt", varav min kompis svarade "Men NEJ, det här är ju kul!" . På något sätt blev det en tankeställare.

5. Träning är bra så länge det är efter min dagsform.

Hur är det med er? <3

Gillar

Kommentarer

DESTRUKTIV RELATION

Sitter ute på skolans utegård och mjölkar det sista av sommarens värme, trots att brisarna och den växlande molnigheten tvingar på mig min tunna jacka. Jag har redan börjat knapra D-vitamin i förebyggande syfte. Försöker stålsätta mig inför det som komma skall.

Snart har jag gjort min andra skolvecka som avgångselev. Likt himlen skulle man kunna säga att det är växlande molnighet gällande mitt mående också. Vissa dagar är bättre än andra. Jobbigast av allt är tröttheten efter lunch som gör mig lamslagen.

Gällande min relation till duktiga flickan har vår relation aldrig varit så kämpig som den är just nu. Det sägs att man ska göra slut med relationer som enbart tar energi ifrån en och det är väl vad som håller på att hända nu. Jag har sedan högstadiet sagt "Det här är hösten jag gör slut med duktiga flickan!", men nu tror jag faktiskt att det kan hända. Jag tror att jag vågar.

Gillar

Kommentarer

SKÄRMDUMPAR FRÅN MIN MOBIL 2.0

Det finns väl få saker som är mer spännande än att få ta del av andra människors kamerarullar? Okej, det var en överdrift... I alla fall hade jag tänkt att det är vad ni får göra idag. HÄR hittar ni samma koncept, bara några månader gammalt ifall ni har missat. Enjoy ;-p !

För några dagar sedan skickade Celina detta till mig på Instagram och fick mig direkt tänka tillbaka till i somras när vi solade på en fullsmockad strand och lyssnade på Jonas Gardells senaste sommarprat. Tips om ni inte har lyssnat!

Första dagen i Málaga vaknade jag upp med fruktansvärd magkatarr. Några meter från hotellet låg ett apotek som jag var illa tvungen att gå till då jag hade glömt tabletterna hemma. Bilden var ett komplement när jag med knackig spanska försökte förklara mitt problem och vad jag ville ha.

Såg klart serien samma dag den kom ut. Så viktig och otroligt mycket igenkännande!

Ännu en skärmdump från Isabel Boltensterns storie. Tycker svaret var klockrent. Håller med till 110 %. Det finns inget mer befriande när man vågar värdera om och gå emot måsten. Det är ju så det ska vara.

ELLE har publicerat en lista på serier som släpps på SVT under hösten och det var otroligt många som föll mig i smaken. Listan hittar ni HÄR .

En av dem bättre mailen jag har fått på länge klockan 09:36. Gjorde ett glädjeskutt inombords när jag såg nyheten att fjärde säsongen av Las Chicas Del Cables hade släppts.

Och det här kan jag säga med säkerhet är det sjukaste smset jag någonsin har fått. Hedersamt. Ser framemot att läsa den nu till hösten.

Ps. Vet inte om sånt här är hemligt och har därav suddat ut efternamnet.

Viktig påminnelse.

Mitt nya synsätt :))

Sparat från @ineees blogg.

Ett sms som fick ögonen att tåras. Likt många av era kommentarer brukar jag spara ner sms som dessa. Är evigt tacksam för Lina, för er och alla andra i min omgivning som konstant visar sitt stöd. Jag önskar att jag kunde förklara hur mycket det betyder för mig, men mina skrivkunskapar räcker tyvärr inte så långt. Tack, tack, tack. Det är åtminstone en sak jag kan säga som får en att fatta.

Gillar

Kommentarer

UTAN PAPPA HADE JAG KRAMAT ETT TRÄD

Inser vikten av att låta helgen få stanna i sitt syfte när jag går bland björkar och gran. Hur viktigt det var att jag lämnade skolan i fredags inte bara genom att gå ut genom portarna utan också mentalt. Under hela helgen har jag inte ägna tid åt sådant som före detta jag hade gjort av ren automatik. Istället har jag gjort revolt mot mitt kontrollbehov. Jag vilar hellre än att förbereda inför mötet med skolkuratorn på måndag eller göra research inför gymnasiearbetet.

Ute bland björkar och gran känner jag mig för ovanlighetens skull trygg. Antagligen därför bakom min rygg lufsar pappa som emellanåt stannar till för att ta några hallon från en vildvuxen buske. Själv hade jag aldrig gått ut i skogen. Annorlunda skulle det kanske ha varit om jag hade haft samma uppväxt som barnen vi hör skrikandes på håll. De som följt med föräldrarna för att plocka bär en tidig söndag förmiddag.

Väl hemma äter vi gårdagens rester i tystnad. Pappa kokar sedan äppelmos av de äpplen som inte hunnit falla till marken ute på gården. Själv dricker jag kaffe som består till sjuttio procent av mjölk för att minska risken att få magkatarr. Det kommer jag få ändå, men för just den här stunden är det värt.

Gillar

Kommentarer