Det var länge sedan mitt röda fiskespö plockades fram för att användas. Jag minns hur pappa köpte det när jag var liten då jag hade tjatat på att få följa med honom någon gång och fiska. Tyvärr så dog mitt intresse snabbt när det enda jag drog upp var sjögräs istället för fisk.

För några dagar sedan däremot kom pappa hem och berättade att han efter middagen hade tänkt och åka ut för att fiska. Jag var snabb på att säga att jag gärna ville följa med. Att lämna mobilen hemma och bara åka ut på havet för en stund kändes bara väldigt lockande.

Det är någonting som gör mig lycklig med att göra saker jag aldrig tidigare har gjort förut, eller bara göra saker där jag fortfarande är i "inlärningsprocessen". Kraven och förväntningarna finns inte där. Allt är ett enda stort fokus på där och då, och bli bättre på vad man än håller på med. Det är så himla skönt.

Dagens humör: Glad, lugn och lite i oordning. Vet inte vad jag behöver och vad jag vill, det gör det svårt att hitta nya rutiner. Det kanske är bra för mig.

Dagens mående: Jag har känt mig som en pollenallergiker även fast det 1. inte finns pollen i luften längre och 2. att jag inte är en pollenallergiker. Min hals har kliat som om jag har fått en allergichock och min näsa runnit som Niagarafallen. Ni är tappra alla där ute som måste genomlida detta i flera månader.

Dagens borde: Beställa en hårinpackning då poolvatten, solstrålar och dagliga duschar sliter på mitt hår och tar bort all näring och lyster som egentligen ska finnas i ett friskt hår.

Dagens smink: Inget.

Dagens klädsel: Jag har gått runt i bikini hela dagen. Tycker det är rimligt när termometern visar över tjugo grader och solen lyser stark där ute.

Dagens planer: Vara ute i solen så mycket som möjligt och bara njuta av min lediga dag.

Dagens materiella vill ha: Naturgodis.

Dagens fundering: Vad jag vill utbilda mig till senare. Har verkligen förstått hur viktigt det kommer vara för mig i framtiden att ha ett yrke där jag känner att jag gör skillnad för de människor jag möter. Att jag kommer känna att jag är på den platsen där jag vet att jag kommer kunna göra mest skillnad.

Dagens beroende: Solen.

Dagens tråkigaste: Att pappa och jag har snart sett ut "The rain" på netflix.

Dagens längtan: Allt som sommaren innebär och Ed Sheeran om några veckor.

Min första dagbok fick jag i födelsedagspresent under ett kalas när jag var åtta. Till en början var inte sidorna i den Hannah Montana inspirerade dagboken särskilt välfyllda, och fokuset låg mest på att gömma nyckeln till låset på kreativa ställen i mitt rum.

Trots det har dagböckerna blivit fler och fler. Jag insåg ganska snabbt att fatta penna och papper var det mest effektiva sättet att döda vargtimmarna som kommer ibland och gör det omöjligt att somna. Det är som om jag har trasslat ut alla tankar och lagt dem i välorganiserade högar efter jag har skrivit klart om allt jag tänker och känner.

Till en början använde jag mina första dagböcker för att döda mina vargtimmar och skriva när det föll mig in. Sedan i vintras har jag skrivit varje kväll innan jag går och lägger mig. Allt handlar om att hitta ett syfte till varför man skriver.

Idag när jag skriver handlar det varken om dåtid eller framtid. Det handlar bara om det som jag känner just där och då när jag sitter under min lysande sänghimmel. Ibland blir det poesi, en lista eller slarvigt nedkluddade bokstäver, medan ibland blir det flera stycken av välvalda ord.

På något sätt tror jag att alla skulle kunna få ut något av att ha en plats som inte behöver delas eller betraktas av någon annan än en själv. I alla fall känna att den platsen finns tillgänglig om man vill.