CUPLIVET; HERE WE COME.

Jag sitter nu i en av bilarna som är fullpackade med resväskor och överexalterade tjejer som nu ska påbörja sin färd ner mot Storvreta. Innebandysäsongens höjdpunkt är kommen. Cuplivet HERE WE COME!!

Fyra nätter har vi framför oss där vi tillsammans ska visa södra Sverige vad vi har att komma med. Tidiga morgnar och sena nätter. Uppladdning och nedvarvning. Vi kommer bo i ett klassrum vars golv kommer vara täckt av luftmadrasser och saker som man kommer hitta när det väl är dags att åka hem igen.

Till skillnad från dem andra kommer jag även få upptäcka en helt ny stad. När de andra upptäckte Uppsala förra året låg jag sängliggandes och upptäckte netflixs enorma djungel utav serier. I år var jag nära att hamna i samma situation igen, men som tur var hann jag bli frisk.

Jag måste dock erkänna att nervositeten är väldigt påtaglig redan nu. Känner mig inte fysisk redo då det har tagit ett tag för mig att bli återställd efter att viruset invaderade mitt immunförsvar, vilket har medfört att matcher och träningar har blivit lidande. Men aja, nu kör vi!

Gillar

Kommentarer

JULAFTON 2017.

Nattens sömn blev inte lika lidande som den alltid blev när jag var ett litet barn och lät mina förväntningarna kring morgondagen styra över hur många timmars sömn jag skulle få. Igår vaknade jag istället utvilad och när jag beslöt mig för att gå upp möttes jag av en present vid andra sidan av dörrlisten.

Med lockat hår och en röd stickad tröja gick jag med mina kära till kyrkan för att sjunga med i dem få psalmerna jag kände till och krama om de vänner samt bekanta vi träffade. Senare mot eftermiddagen blev det äntligen dags för julbord efter några timmar av att fixa med mat och bordsdekorering. En middag som bestod av mycket skratt och kärleksfull gemenskap.

Jag har tur. Faktum är att vi pratade mycket igår om dem barnen som får ett knivhugg i magen istället för den där kittlande känslan när de tänker på julen. Det är inte bara runt jul vissa barn behöver vistas i en hemsk miljö med alkohol och våld, eller en förkrossad förälder som inte känner att den kan ge sitt barn det den förtjänar på grund av ekonomiska skäl. Jag antar att det här blir så påtagligt vid julafton då det är BARNENS högtid.

Jag tänker extra mycket på er.

Gillar

Kommentarer

3 VECKOR UTAN ATT HA DELAT NÅGOT MED CYBERVÄRLDEN.

Det var ett tag sedan. Vad hände? Ja, ganska mycket. Det var trots allt 3 veckor sedan jag senast skickade ut något i cybervärlden.

November månad gick i ett rasande tempo. Snöflingorna dalade ner från himlen och skapade ett snötäcke över stadens gator. Kylan hade kommit, men inte till den grad att man behövde klä sig i flera lager och hacka tänder under promenaden till bussen på morgonen. Det var lagom. I slutet av november, började grannhusen plocka fram ljusslingorna för att ge liv till dem träden vars löv hade fallit bort för länge sedan. Under den perioden inföll även min födelsedag.

Det blev månadsskifte och jag behövde inte längre smyga med att jag lyssnade på julmusik. En torsdagseftermiddag efter skolan traskade mina vänner och jag i snöslasket till en smyckesbutik för att ta hål i öronen. Otippat? Ja. Är det lika otippat som att jag kom på för några dagar sedan att jag inte har varit sjuk sedan i maj? Ja. Optimismen om ett starkt immunförsvar skulle jag aldrig ha fått, därför nu sitter jag här med en rinnande näsa och orkeslös kropp.

Aja, så kan det vara. Jag har haft det väldigt bra ändå!

Gillar

Kommentarer