" /.../ Skulle vara intressant att veta om du bemöts ofta av typ oförstående vuxna eller andra som försöker förminska din trötthet på något sätt och i sånna fall hur du hanterar det och bemöter det. /.../"

Baserat på urklippet från kommentaren ovan tänkte jag göra en punktlista med några kommentarer jag har fått sedan i våras som sårat mig. Viktigt att poängtera dock är att jag känner mig väldigt skonad från att ha blivit bemött dåligt. Jag har haft turen att ha ett enormt stöd från alla håll och kanter. Längtar innerligt till dagen jag kan ge tillbaka för allt det dem i min omgivningar har gjort/gör för mig. Er är jag evigt tacksam <3

Egentligen är jag kanske inte rätt person att fråga när det kommer till detta, men samtidigt är jag så jäkla skör bitvis, men på något sätt stärker denna resa mig också. Den ger mig skinn på näsan. Jag finner tröst i att det finns en sådan liten förståelse för utmattning och trötthet i samhället, trots att det är nutidens folksjukdom. Det gör att jag oftast (verkligen inte alltid) kan se förbi personers kommentarer som sårar, därför jag vet att det aldrig är med avsikt.

Mitt bästa tips är dialog gällande allt detta. Våga berätta om hur du mår därför det är det enda sättet de i ens omgivning ska kunna förstå. Sedan är det lättare sagt än gjort. Nedanför länkar jag två artiklar som jag tycker ALLA, oavsett om man har någon vidare koppling till ämnet, ska läsa.

• Närstående vid utmattning- Vad kan jag som närstående göra?
• 12 saker som kan hjälpa dig som anhörig till någon med utmattningssyndrom

• "Träning är ju viktigt!" när jag sekunderna innan förklarat varför jag inte längre spelar innebandy utan tränar utefter vad jag klarar av just nu och inte ger mig ångestpåslag.
• "Ja, vem är inte trött?" Jo, visst är det så. Addera bara minnesförluster, instabilt känsloliv, sömnsvårigheter, konstant trötthet och koncentrationssvårigheter.
• "Det är ju synd att det här ska hända nu."
• "Men individen bär också ett ansvar." Det är svårt när man blivit hjärntvättad sedan dagen man satte sin fot vid skolbänken.
• "Det spelar väl ingen roll när för dig. Du gör väl ändå ingenting?" från i somras när jag behövde säga upp mig från mitt jobb och skulle göra upp planer.

Trött trött trött. Och nej, jag tänker inte sluta tjata om det därför min trötthet är en sådan central del i mitt liv just nu. Önskar innerligt efter den dagen jag får vakna upp utvilad, kan träna hårt utan att få ett ångestpåslag från helvetet och känna mig som mig själv igen. Just nu är jag inte där och det är bara att gilla läget.

För några nätter sedan rubbades min sömn inte av mig själv, hör och häpna, utan av en brandvarnare vars batteritid sjöng på sista versen. *Pip pip pip* hördes det hela natten och enda fram till eftermiddagen. Slutligen när vi hade vänt upp och ner på hela huset hittade vi boven i vår extremt stökiga byrå. Ni vet en sådan byrå som samlat skrot sedan sedan familjen flyttade in och där endast översta lådan används? Hursomhelst (vad jag egentligen ska komma till) hittade vi även mammas gamla mp3. Förutom Magnus Uggla, Jill Jonsson och Arvingarna fann jag även livets avslappningsövning. Mitt sömnpiller sedan dess.

Annars då? Jag blir vuxen om två veckor. Lyssnar på musik från 2017 i väntan på ny bra musik. Mitt hår är smutsigt då jag inte tvättat det sedan måndags vilket inte hör till vanligheterna. Jag försöker trappar ner på allt som inte handlar om återhämtning. Mamma satte nyss på TV:n så nu känner jag hur min förmåga att fokusera ebbar ut. Vad händer i ert liv? Berätta berätta berätta.

För typ 19 timmar sedan fick jag höstlov. Wehoo borde jag kanske känna, men det gör jag inte. Det känns likgiltigt. Inte på ett dåligt sätt. Faktum är att jag tror det jag känner är lättnad. En lättnad av att ha klarat skolstarten utan att kollapsa, bli sjukskriven eller falla tillbaka till i våras när jag blev utmattad. Är så fruktansvärt stolt över mig själv. Att min målmedvetenhet som gjorde mig sjuk, även är orsaken till att jag en dag åter kommer bli frisk.

Gällande hur jag mår är det ganska bara, skulle väl säga att jag hamnat i ett bakslag. Sömnen har varit problematiskt under en månadstid vilket tar ut sin rätt som jag nämnde i förra inlägget. Det känns som trenden börjar vända dock. Förhoppningsvis. En annan orsak är att jag förankrar mig i gamla vanor emellanåt. Inte underligt eftersom det är beteenden jag haft sedan barnsben.

.

Däremot har den här första perioden av skolåret lärt mig en del om mig själv. Lärdomar som jag är evigt tacksam att jag har fått. Vi kör en lista!

1. Att jag är värdelös på att säga nej, vilket jag blånekade (som mycket annat) förut.

2. Att jag har ett beroende till att göra klart saker eftersom jag vill "jobba bort" stressen. Har börjat lära mig att man alltid kommer ha saker att göra och därmed tränar jag mig i att sätta gränser. Det är svårt, men jag försöker.

3. Sömn är det viktigaste man har.

4. Att jag är sämst på att fira saker. Det har alltid varit ett problem att vara i nuet. Istället strävar jag konstant efter framtiden- helg, ledighet, studenten. Framtiden är min morot till att orka, men samtidigt måste jag ta tillvara till stunder som händer här och nu. När jag designa min studentmössa gick jag in med inställningen "Jag gör bort det så snabbt som möjligt", varav min kompis svarade "Men NEJ, det här är ju kul!" . På något sätt blev det en tankeställare.

5. Träning är bra så länge det är efter min dagsform.

Hur är det med er? <3

Morgondimman lättade upp så fort första provet för i år var utdelat och det var dags att plocka fram allt man har pluggat in den senaste veckan. Personligen lämnade jag klassrummet med stress eftersom jag alltid glömmer bort tiden när jag skriver. Jag skapar min egna lilla bubbla som oftast spräcks av panik när läraren berättar hur lång tid det är kvar.

Med raska steg tog vi oss till närmsta snabbmatsställe för att äta lunch och sedan fortsätta till en utställning där vår svenska lektion skulle ta plats. När jag väl var inne i föreställningen och fick ta del av alla vackra bilder och inspirerande historier, så fick förmiddagens stressen befrias, och jag fick istället möjligheten att ta del av allt som fanns att erbjuda.

En av sakerna jag uppskattar med gymnasiet är friheten att skapa lektioner som inte är det traditionella. Förståelsen för att inte den enda vägen för att finna kunskap är att sitta i en skolbänk och lyssna på en genomgång som den stakars läraren har redovisat flera gånger om, är betydligt större jämfört med hur det var i grundskolan.

Nu ska jag värma den goda middagen från igår, och sedan sätta mig framför ett avsnitt av Gossip Girl för att samla krafter inför träningen ikväll. Gossip Girl måste typ vara den mysigaste höstserien?

( Om det är någon på bilden som inte vill vara med är det bara att skriva till mig någonstans. Jag fixar!<3 )

En vägg av trötthet var hur mitt uppvaknade kändes när alarmet ljöd för 14 timmar sedan. Helgen startade med supertrevligt fredagsmys med @emeliies där vi frossade i kladdkaka, naturchips och livsfarliga godisar medan vi pratade igenom den senaste veckan och allt som vi hade hunnit prata om förra gången vi sågs.

De kvarstående timmarna av helgen omslöts av jobb. Den här gången var det dags att stå och dela ut varmkorv till hungriga bilfantaster. Uppskattade det här jobbet oerhört mycket då jag tycker det är så trevligt att träffa nya människor som man får socialisera med.

Idag var det tillbaka till skolbänken. Dagen har inte rullat på lika snabbt som helgens alla timmar, men ändå hyfsat. En insikt som jag har fått är att bussresorna har gått och blivit en av mina favoritstunder under dagen; speciellt när det målas upp en färgbomb utanför fönstret i höstmörkret. Allt känns så bra.

Jeansjackans tyg börjar bli besegrad av höstens kyla. Solen befinner sig inte längre i samma effekt som den gjorde för ett tag sen när den brände mot hyn vid kontakt. Årstiden är över när alla går ut ur sina iden för att känna på dem friska brisarna, och strax efter, falla tryggt tillbaka på solens värmande strålar. Många samlar in allt man har skapat under denna period, bevarar och återgår till sitt ide. Sommaren är slut.

Trots det, mår jag bra! Utvilad, motiverad och lycklig över min nyskapade vardag. Mornarna känns som en mysig uppstart istället för ett jobbigt moment. Tedrickandet får en extra klang när det fyller sin fulländade funktion i den bitande kylan under promenaden till bussen. Promenaden som även ger en fina vyer när dem granna löven i värmande färger faller från de en gång utblommade träden.

Övergång som skapar nystart; Hösten du är välkommen!