350 METER UPP I LUFTEN




"Wilma, ska du med 350 meter upp i luften idag, typ lika högt som Eiffeltornet?" var inte en frågeställning jag väntade mig att få höra idag när jag vaknade imorse.
Vi åt lunch på restaurangen vi har blivit stammisar på. Jag väntar på dagen de kommer till vårt bord och säger upp vår beställning korrekt innan beställningen har lämnat vår mun i och med att vi alltid beställer samma sak varje gång. Promenaden tillbaka mot stranden brister pappa ut den briljanta idéen att vi ska åka parasailingen. Direkt översättning i mina öron blir "sätta mitt liv i någon annans händer.".
En kvart senare satt vi fastspända i varsin sele, utan någon information överhuvudtaget medan dånande högtalare spelade "Don't you worry child". Några lugnade nerver resulterade det inte till. Ett andetag senare och vi var uppe i luften. Över Kroatiens nedbrända skogar, orange hustak, fullsmockade stränder och ett stort och evigt klart hav seglade vi. Linan sänktes när höjdrädslan hade lagt sig, och vi togs ner på marken och därmed även tillbaka till verkligheten.
Kommentarer