HUR HANTERAR MAN EN OMVÄRLD SOM INTE FÖRSTÅR?

" /.../ Skulle vara intressant att veta om du bemöts ofta av typ oförstående vuxna eller andra som försöker förminska din trötthet på något sätt och i sånna fall hur du hanterar det och bemöter det. /.../"

Baserat på urklippet från kommentaren ovan tänkte jag göra en punktlista med några kommentarer jag har fått sedan i våras som sårat mig. Viktigt att poängtera dock är att jag känner mig väldigt skonad från att ha blivit bemött dåligt. Jag har haft turen att ha ett enormt stöd från alla håll och kanter. Längtar innerligt till dagen jag kan ge tillbaka för allt det dem i min omgivningar har gjort/gör för mig. Er är jag evigt tacksam <3

Egentligen är jag kanske inte rätt person att fråga när det kommer till detta, men samtidigt är jag så jäkla skör bitvis, men på något sätt stärker denna resa mig också. Den ger mig skinn på näsan. Jag finner tröst i att det finns en sådan liten förståelse för utmattning och trötthet i samhället, trots att det är nutidens folksjukdom. Det gör att jag oftast (verkligen inte alltid) kan se förbi personers kommentarer som sårar, därför jag vet att det aldrig är med avsikt.

Mitt bästa tips är dialog gällande allt detta. Våga berätta om hur du mår därför det är det enda sättet de i ens omgivning ska kunna förstå. Sedan är det lättare sagt än gjort. Nedanför länkar jag två artiklar som jag tycker ALLA, oavsett om man har någon vidare koppling till ämnet, ska läsa.

  • "Träning är ju viktigt!" när jag sekunderna innan förklarat varför jag inte längre spelar innebandy utan tränar utefter vad jag klarar av just nu och inte ger mig ångestpåslag.
  • "Ja, vem är inte trött?" Jo, visst är det så. Addera bara minnesförluster, instabilt känsloliv, sömnsvårigheter, konstant trötthet och koncentrationssvårigheter.
  • "Det är ju synd att det här ska hända nu."
  • "Men individen bär också ett ansvar." Det är svårt när man blivit hjärntvättad sedan dagen man satte sin fot vid skolbänken.
  • "Det spelar väl ingen roll när för dig. Du gör väl ändå ingenting?" från i somras när jag behövde säga upp mig från mitt jobb och skulle göra upp planer.

Gillar

Kommentarer

VAD HÄNDER I ERT LIV?

Trött trött trött. Och nej, jag tänker inte sluta tjata om det därför min trötthet är en sådan central del i mitt liv just nu. Önskar innerligt efter den dagen jag får vakna upp utvilad, kan träna hårt utan att få ett ångestpåslag från helvetet och känna mig som mig själv igen. Just nu är jag inte där och det är bara att gilla läget.

För några nätter sedan rubbades min sömn inte av mig själv, hör och häpna, utan av en brandvarnare vars batteritid sjöng på sista versen. *Pip pip pip* hördes det hela natten och enda fram till eftermiddagen. Slutligen när vi hade vänt upp och ner på hela huset hittade vi boven i vår extremt stökiga byrå. Ni vet en sådan byrå som samlat skrot sedan sedan familjen flyttade in och där endast översta lådan används? Hursomhelst (vad jag egentligen ska komma till) hittade vi även mammas gamla mp3. Förutom Magnus Uggla, Jill Jonsson och Arvingarna fann jag även livets avslappningsövning. Mitt sömnpiller sedan dess.

Annars då? Jag blir vuxen om två veckor. Lyssnar på musik från 2017 i väntan på ny bra musik. Mitt hår är smutsigt då jag inte tvättat det sedan måndags vilket inte hör till vanligheterna. Jag försöker trappar ner på allt som inte handlar om återhämtning. Mamma satte nyss på TV:n så nu känner jag hur min förmåga att fokusera ebbar ut. Vad händer i ert liv? Berätta berätta berätta.

Gillar

Kommentarer

1/4 AVKLARAD (!!!)


För typ 19 timmar sedan fick jag höstlov. Wehoo borde jag kanske känna, men det gör jag inte. Det känns likgiltigt. Inte på ett dåligt sätt. Faktum är att jag tror det jag känner är lättnad. En lättnad av att ha klarat skolstarten utan att kollapsa, bli sjukskriven eller falla tillbaka till i våras när jag blev utmattad. Är så fruktansvärt stolt över mig själv. Att min målmedvetenhet som gjorde mig sjuk, även är orsaken till att jag en dag åter kommer bli frisk.

Gällande hur jag mår är det ganska bara, skulle väl säga att jag hamnat i ett bakslag. Sömnen har varit problematiskt under en månadstid vilket tar ut sin rätt som jag nämnde i förra inlägget. Det känns som trenden börjar vända dock. Förhoppningsvis. En annan orsak är att jag förankrar mig i gamla vanor emellanåt. Inte underligt eftersom det är beteenden jag haft sedan barnsben.


.

Däremot har den här första perioden av skolåret lärt mig en del om mig själv. Lärdomar som jag är evigt tacksam att jag har fått. Vi kör en lista!

1. Att jag är värdelös på att säga nej, vilket jag blånekade (som mycket annat) förut.

2. Att jag har ett beroende till att göra klart saker eftersom jag vill "jobba bort" stressen. Har börjat lära mig att man alltid kommer ha saker att göra och därmed tränar jag mig i att sätta gränser. Det är svårt, men jag försöker.

3. Sömn är det viktigaste man har.

4. Att jag är sämst på att fira saker. Det har alltid varit ett problem att vara i nuet. Istället strävar jag konstant efter framtiden- helg, ledighet, studenten. Framtiden är min morot till att orka, men samtidigt måste jag ta tillvara till stunder som händer här och nu. När jag designa min studentmössa gick jag in med inställningen "Jag gör bort det så snabbt som möjligt", varav min kompis svarade "Men NEJ, det här är ju kul!" . På något sätt blev det en tankeställare.

5. Träning är bra så länge det är efter min dagsform.

Hur är det med er? <3

Gillar

Kommentarer

VAD ÄR DET FÖR DAG IDAG?

Lite små sött ändå att hålla fram nycklarna stolt framför kameran, eller inte haha..

Vad är det för dag idag? Nej det är inte min födelsedag, utan snarare dagen då det är dags för alla trafikanter att hålla sig inomhus därför nu har jag fått mitt mopedkörkort (!!!). Idag var dagen inne för att göra mitt fasansfulla teoriprov. Jag var så nervös i morse att jag trodde jag skulle spy och svimma samtidigt. Hela min kropp var fylld av rädsla, nervositet och en gnutta oro. När jag satt på första lektionen efter lovet och lyssnade på vad Wilma hade gjort under lovet så kände jag mig inte speciellt närvarande (förlåt). Jag hade valt att hålla tyst för mina vänner då det bara skulle spä på min nervositet. Inte för att jag inte ville att de skulle höra om jag hade misslyckat, de skulle jag berätta oavsett. Det var bara vetskapen att de skulle veta att jag skulle sitta i den där lokalen med massor av andra likt nervösa personer som jag som var anledningen till att jag inte ville berätta. Sanningen var att jag trodde att jag skulle bli underkänd när jag väl satt där och egentligen bara svimma (seriöst) trots att jag kunde allt som man behövde kunna. Lättnaden som sköljde över mig när det visades på dataskärmen att jag var godkänd var obeskrivlig. Chockad över resultatet var jag också.

Väl hemma med körkortet i min hand (eller det temporära) så åkte jag direkt till mommo för att överraska henne. Lyckan och glädjen för sitt barnbarn när jag visade henne mopeden från fönstret är något jag kommer bära med mig länge. Älskade mommo<3 Vilken frihet det är att äntligen kunna köra vart man vill, och hjälp mig vad lycklig jag känner mig!

Gillar

Kommentarer

LYCKAN ATT FÅ GÅ I MIN EXTRAORDINÄRA KLASS

Om mindre än två månader kommer samma lycka spridas inom min kropp och synas genom mina lyckofyllda gröna ögon. Om mindre än två månader har jag sommarlov. Det är något däremot som skiljer sig. Sommarlov med massor av sol och bad är något som består, det som inte består är att komma tillbaka och mötas av min älskade klass. Vi har blivit för stora, det gäller oss inte längre. Vi kommer inte gå tillbaka till vardagen längre, därför vi alla kommer bilda oss 31 olika vardagar snart.

Imorgon går jag tillbaka till den trygga och varma vardag jag har haft i snart tio år, efter sommarlovet kommer den inte vara densamma. Om åtta veckor kommer lyckan att sprida sig i mina ögon igen, men den här gången även med sorg över att inte få umgås med dessa underbara vänner som jag har fått vara med i tio år. Än är inte den här grundskoletiden slut och det är massor med dagar som ska fyllas ut med diskussioner, skratt och kärlek. Samtidigt är en speciell känsla att gå nian, man gör olika skoltraditioner för sista gången, gör sina sista prov i olika ämnen och man uppskattar allt lite extra.

Nu ska jag insupa allt av min sista tid i grundskolan, trots att det kändes som att det var nyss man började förskolan. vilken resa jag har gjort. Från att ha varit tjejen som alla minns som blyg och rädd för allt som var socialt, till den jag är idag. Aldrig att jag för tio år sedan skulle tro att jag skulle en dag kunna älska att stå framför en klass och presentera framför klassen, stå upp och prata om saker som jag vet kan ge mig motstånd eller skriva insändare och sedan prata live i radio, för antagligen flera tusen människor. Grundskolan har grundat mig till den jag är idag, men detta skulle aldrig gå om jag inte fick chansen att utvecklas i världens finaste och varmaste klass. Tack!

Gillar

Kommentarer

FAVORIT I REPRIS

Dagen startade för tidigt för att vara påsklov då det var dags för körning med mopeden. Vet ni hur svårt det är att köra mellan koner, och vet ni hur störande det var när den andra eleven tränade motorcross och klarade alla övningar med en klackspark? "Jaha" kände jag mest. Det gick dock bra när jag började förstå grejen och innan jag visste ordet av det var jag ute i trafik och körde vilket var superkul! Det kommer verkligen bli en sådan frihet att kunna köra vart man vill och inte vara beroende av att någon behöver skjutsa.

Jag var hemma så pass tidigt att mina vänner inte hade vaknat, men efter någon timme gick jag och Ellen ut på en promenad med hennes otroligt söta hund. Sedan kom Lina även förbi och vi alla tillsammans lagade en underbar pannkakslunch. Sedan gjorde vi en favorit i repris och bunkrade upp oss utomhus med filtar för att sedan fånga solens alla strålar. Blir verkligen så lycklig av att vädret börjar komma allt närmre sommarens klimat!

Gillar

Kommentarer