24 TIMMAR I STOCKHOLM

Ett år hade nu gått sedan jag sms:ade mina vänner i caps lock att vi hade fått biljetter till Ed Sheeran och att 14:e juni 2018 skulle bli det datumet då vi skulle flyga ner till Stockholm för att se honom. Det har alltid känns så långt borta förrän Elsa stod i disken på jobbet förra veckan och påminde mig genom att säga "Wilma, till helgen far vi ju till Stockholm!"

Efter en dag strosandes på Stockholms gator i högsommarvärmen satt vi där på golvet på Friends Arena, i väntan på att konserten skulle börja.

Jag är så innerligt tacksam att jag får dela sådana här stunder med personer som fyller en så stor plats i mitt liv. Jag vet inte vad det är; kanske är det att man vet att sådana minnen stannar. Man vet att man i framtiden kommer ha varandra för att minnas, om man inte själv gör det.

Konserten var magisk. Ed Sheeran blir ett musikaliskt geni bara man tänker på att han lyckas fylla en hel arena med människor som är enbart där för att lyssna på hans röst och gitarr som han loopar i 1,5 timme.

Det var konstigt att lämna arenan, att komma ut igen och mötas av verkligheten. Publikhavet, känslorna, musiken och den dunkla arenan var ju där och då det enda som existerade. Det enda som någonsin hade funnits. Konstigt det där vad känslor och musik kan göra med en.

Gillar

Kommentarer