MATAFFÄREN

Jag ska gå till mataffären tvärsöver gatan. I varukorgen ska det läggas ned röda äpplen och jordnötssmör vars bruk jag kan dubbeldippa i samtidigt som jag läser min bok om trebarnsmamma Emma som tar upp kontakten med sin tonårsförälskelse hon träffade i Frankrike på en sommarsemester med familjen. Det är tur att jag har många soffkuddar därför ibland behöver jag ta fram skämskudden när sms konversationerna blir för intima. Ibland tror jag att jag måste bli gammal själv för att inte tycka det är jobbigt att nyförälskelse ter sig likadant om du är tjugo eller femtiofem.

När jag ska gå till mataffären tvärsöver gatan hoppas jag på att det ska börja regna. Väderprognosen har lovat mig det. Jag gillar gå i regn, känna klädesplaggen klibba sig mot kroppen och regnet rinna som svettdroppar i mitt ansikte. Ibland glömmer jag regnkläderna medvetet för att kunna cykla hem från jobbet och uppleva känslan. Det påminner om tonårstiden och att vara för cool för regnkläder, gå till skolan i hällregn och vara dyngsur resten av dagen. Jag gillade mina år i högstadiet. Ibland kan jag sakna dem.

Nu när jag går till mataffären regnar det inte alls. Människor som lovar och lovar, men glömmer att ett lovord också kan göra någon annan besviken om det inte sen sker. Ibland lovar jag också saker som jag inte håller, men tänker samtidigt att kan jag förlåta meteorologen ska jag nog också kunna förlåta mig själv. Jag köper tre äpplen, en burk jordnötssmör och två värktabletter just i fall att. Skiftningar, såsom väder, kan få mitt huvud att säga dunk dunk dunk så lätt. Att det inte regna på väg till mataffären räcker för ikväll.

Gillar

Min omgivning har påmint mig om bloggen

Hej vänner! Min omgivning har påmint mig dagligen om att det var länge sedan jag hörde av mig här. Utan dem skulle jag inte märkt av det. Inte för att jag inte har tänkt på bloggen, det har jag, utan mer för att tiden har passerat i en hejdundrande fart. Jag har gjort allt, men samtidigt inget. Försökt landat i en vår som varit turbulent och energikrävande. På fredag går jag på semester och inatt kommer jag nog inte kunna sova eftersom jag small av i soffan när jag kom hem från jobbet och vaknade nyligen.

För några dagar sedan, eller om det var förra veckan, anlände min nya kamera. En liten knodd på några hundra gram som är perfekt sällskap i ur och skur. Igår tog jag med henne på min och Kevins cykeltur till hans lägenhet. Jag hade inget speciellt att fotografera, men har bara en stark vilja att åka ut och fota fota fota.

Förra tisdagen vinglade jag in vid midnatt med skorna hållandes i handen och en värld som snurrade. Idag rullade jag ut yogamattan på innergården och andades ut och in medan benen skakade av ansträngning. Att kombinera natur med en meditativt aktivitet är bland den kraftfullaste hälsokuren jag vet.

Det här är förresten Svante! Jag vet inte om jag har introducerat er ordentligt? Det är min killes hund som har blivit en del av mitt liv nu. Svante är två år, älskar mat, hatar motion, har jättesvårt att hitta godisar som har blivit gömda av husse och lägger sig på ens fötter direkt man kommer in genom ytterdörren efter att ha varit borta ett tag.

Jag läser varje dag nu fört iden. Inte särskilt långa stunder, men oftast vi förmiddagsrasten på jobbet och i sängen innan jag ska sova. Kanske blir jag bättre på att skilja på de och dem med hjälp av böckerna? Jag kan ju alltid hoppas!

Tänker på er som brukar besöka mig här och hoppas allt är bra. Ta hand om er sommar <3

Gillar