Att leva sin dröm med psykisk ohälsa

Denna hösten har varit tuff men också fantastisk.

För första gången på riktigt har jag fått leva min dröm som författare. Jag har haft så otroligt mycket skrivtid att jag kunna sitta ner och skriva varje dag. Vilket har verkligen varit fantastiskt roligt för det har kastat mig in i min "skrivarkarrär" på riktigt. Med två, förhoppningsvis tre, författaravtal. En antologi och en novellserie. Jag kan fortfarande inte sluta titta på min pappershög och tänka detta har jag skapat.

Inte nog med det har jag även skapat en egen bokklubb, designat en egen läsdagbok ihop med en god vän, blivit representant för ett förlag som visade sig bli några av mina närmsta vänner och hejaklack och dessutom blivit media ansvarig för ett annat superfint företag (!).
Ibland måste jag stanna till och nypa mig själv för att inse att allt detta är sant. Det är detta som jag har drömt om så länge och äntligen är jag här. Och jag åstadkom med det på under ett år. *nyper mig i armen*

Men det är inte bara glitter och ljus överallt. Även fast det kanske är det som syns på Instagram. På Instagram syns ljuset, men inte mörkret. För på grund utav jag har levt min dröm under några månader så har det gett konsekvenser. Ärligt talat så valde jag inte till 100% att göra det. Även fast jag är glad för att jag gjort det.

Anledningen till att jag har haft så mycket fin skrivtid är för jag mestadels faktiskt varit arbetslös. Jag har jobbat som timanställd inom vården sedan slutet av sommaren. Men jag fick mindre jobbförfrågningar än vad jag trodde jag skulle få och det har gett konsekvenser.

Jag har hört så många gånger att jag slutat räknat hur det är mitt fel. Att det är mitt fel för jag inte varit på och sökt nya jobb. Och ja, till viss del är det sant för jag har inte aktivt sökt nya jobb. Men det är för jag vet att min psykiska hälsa inte skulle klara av hela processen med allt nytt som det innebär. Den skulle heller inte längre klara av att jobba med det som jag egentligen inte brinner för. Det låter säkert löjligt för flera men så är det. Jag valde att sätta min psykiska hälsa framför god ekonomi.

Jag kan ibland nöja mig med att leva på två mål om dagen. Jag kan nöja mig med en mindre finare måltid för att mina djur ska ha allt dem behöver. Jag kan överleva vännernas besvikelse när jag tackar nej till en utemiddag för att spara lite extra pengar på bensin. Även fast det är tufft, när man ibland även måste försörja fler än sig själv.

Men grejen är det att jag vet att jag kommer överleva detta. Det är en utmaning men inte den första utmaningen som jag klarat. Nej, det värsta är att se hur folk som är närmast sviker en. På grund av pengar. Och mitt hjärta värker så mycket av det. För dem ser inte mig, flickan som har debuterat som är författare och slitit som ett djur för att få ihop allting, nej. Dem ser mig som den lilla flickan med lite pengar. Dem skiter i hur mycket slit jag gör för att planera min framtid. Livet är orättvist, eller rättare sagt, folk är orättvisa.

Men det betyder inte att jag ska känna ångest över att jag ibland tar en stor portion, eller att jag ibland lägger lite extra pengar på bensin på att få åka iväg och ta en paus, eller att jag lägger min lediga tid på att skriva istället för att söka jobb, eller att jag inte har råd att köpa dem finaste julklapparna i år eller att jag ska skämmas över allt detta. Just nu gör jag det jag brinner för, och det känns jävligt bra, med eller utan pengar.

Jag är en utav många ungdomar i landet som lever med kass ekonomi. Men snälla sluta se ner på oss för det, för vi fixar detta. Jag fixar detta, du fixar detta.
Jag är stolt över att jag valde min psykiska hälsa och min dröm först. Visst jag har det lite tufft nu men samtidigt så am I living my best life. Jag måste påminna mig själv att ge mig själv en klapp på axeln för det är jag fan värd. Och det är du också. Du ska veta att oavsett vad du går igenom så ger jag dig en klapp på axeln också och passa på att njut där du är för det kommer kännas så jävla bra efteråt.

"life is unfair
that doesn't mean
that you have to be
unfair to yourself"

Wilma Sjökvist

Gillar

Kommentarer