historien om de små rökelsevalarna.

i december tog jag ett break från mina sociala medier, köpte ett kilo lufttorkande lera och började utmana min rastlöshet och kreativitet i en ny typ av konst. det resulterade snabbt i en störtförälskelse där jag lärde mig att tysta ner min inre perfektionist, där jag fick allt utrymme i världen att vara nybörjade och lära mig någonting nytt. i två veckor var jag helt utan instagram, och under den tiden fann jag verkligen en ny del av mig själv!

sedan dess har jag fortsatt att jobba med leran, jag har utvecklats och hittat någonting som gör mig både glad, avslappnad och kreativt motiverad. allt började egentligen med en liten blåval som trollades fram i mina bara händer, som fick bli en hållare för de rökelsepinnar vi brukar tända i kollektivet när vi yogar, mediterar och skapar - och där planterades ett yttepytte litet frö i mig, vilket resulterade i att jag gjorde fler och fler valar och rökelsehållare i olika slag.

bilden på den lilla kaskeloten till höger la jag upp på instagram i februari, och efter det hände någonting alldeles magiskt och otroligt: flera stycken hörde av sig och ville ha en egen rökelseval, och plötsligt hade jag tio beställningar inom loppet av några dagar! verkligen så himlahimlahimla roligt!! till slut fick jag faktiskt sätta beställningsstopp bara för att inte stressa mig själv för mycket - hur magiskt och roligt det än är att mina guldskimrande valar blivit så uppskattade så vill jag ändå fortsätta ha lerskapandet på en nivå som fortfarande känns lugnt, harmoniskt och meditativt. men när de senaste beställningarna blivit klara och kan skickas iväg kommer jag helt klart öppna upp för några beställningar igen, det känns så otroligt fint att få den möjligheten. <3

en val kostar 150 kronor (plus frakt) och för varje såld rökelseval sänker jag dessutom 50 kronor till naturskyddsföreningen och deras otroligt arbete mot friskare hav. det känns inte mer än rätt att en del av inkomsten får gå till någonting så viktigt tycker jag. <3

nog är det svinläskigt och pirrigt och jobbigt att skapa någonting till någon annan, prestationsångesten kommer lätt smygandes och jag har blivit hårdare mot mig själv - men någonstans vet jag också att det är MITT hantverk, dessa valar skapar jag med mina egna händer och målar alldeles alldeles själv. ingen kommer bli den andre lik, och ingen kommer bli perfekt. och det måste få vara så!

nu ska jag faktiskt ta och måla ett gäng valar som precis torkat klart. 🐋 allt gott!

We rise by lifting others, so spread love everywhere you go.

Gillar

Kommentarer