efter en vecka i linköping.

efter en full arbetsvecka i linköping där vi filmat bland annat prisutdelningar och hembesök hos dessa pristagare så kändes det i kroppen att vi behövde göra något som bara var hundra procent lättsamt och noll procent stress. så vi gjorde en sådan där grej som vi gör alldeles för sällan - besöker själva staden som vi parkerat vid. oftast när vi åker till/genom en stad så ser vi mest bara motorvägen och utkanten av stan, att köra våran klumpeduns genom snäva rondeller och enkelriktade smågator är ingen höjdare så vi brukar försöka undvika det så gott det går.

men den här veckan står bussen parkerad hos vår kära vän och uppdragsgivare Stina som råkar bo en tjugo minuters promenad ifrån linköpings centrum, så igår efter sista inspelningen tog vi en fin höstpromenad genom alla slingriga gator tills vi kom fram till stadskärnan. jag brukade ju bo i linköping innan jag flyttade tillbaka norrut för lite över två år sedan, men trots det så är den här staden helt ointressant för mig. men det är något visst över att hamna i den där självreflektionen medan man går på samma gator som en annan version av sig själv brukade gå på, att kunna tänka tillbaka och sedan bara släppa det - jag brukar alltid vara så himla duktig på att älta saker i oändlighet, men jag är så trygg och nöjd i det liv jag skapat för mig själv sedan dess att den tiden i princip inte ens existerar i mitt minne längre. det är bra knäppt ändå.

men iallafall. vi tog en sväng till myrorna - jag hittade ett par svarta linnebyxor som liksom kändes skräddarsydda enbart för mig - och sedan åt vi finmiddag på texas longhorn tills båda två höll på att explodera. så himla unnigt och välbehövligt.

jag köpte även strumpbyxor på indiska och tjejen i kassan gav mig så himla fina komplimanger för mitt hår, och sånt gör ju att själen dansar lite extra. fast jag måste såklart hålla med om att mitt hår är väldigt fint just nu.

men efter att ha hängt med i stadsrushen några timmar så kände vi oss klara med det projektet och gick hemåt i stilla duggregn. där hemma dansade astrid av glädje och vi fick varsin dos av superduperpussar av henne, finns det något finare än att få komma hem till en miljon hundpussar? näe, trodde väl inte det.

We rise by lifting others, so spread love everywhere you go.

Gillar

Kommentarer