Ibland slår det mig hur mkt man går igenom i livet. Sånt som man inte tänker på utan som bara dyker upp där, som ett gupp, farthinder eller uppförsbacke i livet. Sånt som hindrar en från att göra den resa man kanske hade tänkt från början.

Sånt som i vissa fall kanske gör den till den man är, formar och formar om.

Till exempel: För 3 år sen fick jag missfall, bebis var planerad och vi var sååå glada. Men i vecka 12+1 kom den där blödningen som jag inte alls trodde skulle hända mig. Men den kom och efter några dagar på sjukhus och en skrapning senare fanns inga fysiska spår efter graviditeten, bara psykiska. Idag förstår jag till en viss del varför, det var inte dags, inte läge. För drt gav mig drygt 2 års arbetserfarenhet inom barnomsorgen, jag fick ett fantastiskt jobb och vi flyttade till Vansbro och idag finns Wilton. Det var han som skulle finnas, han som finns med oss idag.

Det kanske låter hårt, men det är så jag försöker se saker. Allt sker av med en mening, av en anledning. Jag tror inte på gud eller liknande, men jag tror att våra gärningar och det som händer i vårat liv formar oss och formar om oss, till dom vi ska vara.

Inget är bestämt utan vägen är krokig och vi tar oss fram tillsammans med dom runt om oss, ibland på egen hand.

Jag har varit svår som ung, rebellisk, testat gränser, manipulativ, känslig, arg. Idag är jag en annan människa, på gott och ont. Men jag hade inte varit den jag är, om det inte vore för allt jag gått igenom. Pojkvänner, vänner, ovänner osv. Alla har format mig till den jag är idag.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Detta har jag tjatat om förut men det tål att upprepas.

Han som sitter bredvid mig här i soffan, han är inte bara min sambo. Han är min bästa vän, den som alltid tar emot mig när jag faller, han som kom in i mitt liv precis när jag behövde det.

Han kan reta gallfeber på mig och jag kan slita mitt hår på hur förbannade slarvig och lortig han är ibland.

Men han är den jag kryper ner bredvid nästan varje kväll och han som alltid lyssnar på mitt tjat och mina tankar.

Han är otroligt dryg ibland men vem är inte det?

Han kom in i mitt liv för 11 år sen, första gången var på en fest i folkets hus i Vansbro. Jag såg han och han såg mig, men vi pratade aldrig. Någon dag senare sågs vi i Järna, han hälsade på en vän och jag en annan, vi hejade på varann men inge mer.

Det gick nån vecka sen träffades vi hemma hos en gemensam vän. Vi pratade lite och jag tog hans mobil och ringde en signal till mig. Dagen efter var Jenny chaufför åt Tommy och jag hängde med en sväng.

Helgen efter fyllde jag år och jag o Linda var ut. Jenny körde även här åt Tommy så vi hamnade såklart med dom. Kvällen gick och Tommy följde med mig hem till Johan och Linda. Sen dess har vi hängt ihop, trots att det var många som inte trodde på oss och var emot vårat förhållande då der var ganska stor åldersskillnad.

Men här är vi, snart 11 år senare. Förlovade, sambos, 2 barn och lyckligare än nånsin.

Klyschigt va? Men så är det. Vi är lyckliga. Även om livet känns skit ibland, pengarna tar slut och vi är ifrån varann stora delar av veckorna, så är vi lyckliga. 

Men det är inte utan att kämpa. Jag läste en så klok grej i en bekants blogg:

"Jag hoppas att du blir förälskad i någon som aldrig låter dig somna i tron om att du är ouppskattad"

( http://iskansen.bloggplatsen.se )

Vi ses inte varje dag och så har vi alltid haft det, ibland är det tufft som f*n men jag tror att det är nyttigt att få längta, att få sakna.

Jag har gått igenom en hel del i livet, mkt pga av mig själv, men även pga andra. Men Tommy har alltid stått där, bredvid, och kämpat med mig, redan från start.

Jag säger det kanske inte alltid till honom, men väldigt ofta, men jag tror (och hoppas) att han vet att han är min klippa. Han (och barnen såklart) är det bästa som finns.

Vi har gått igenom fertilitetsutredning, abort, missfall, förlossningar, barn, död, liv, glädje, sorg, missunnsamhet, girighet, lycka, svartsjuka, osäkerhet, pinsamheter... Ja ni fattar va?

Nu ska jag sluta svamla.. Det jag vill komma fram till och det som jag vill säga är väl att: ta hand om den ni älskar, glöm inte bort varann i vardagen, uppskatta och värdesätt varann, ge varandra en kram, håll varann i hand, gläds åt varann, prata, uppmuntra och skratta med varann.

Det lilla är värt sååå mycket mer än man tror!

Likes

Comments

Nu har det gått 5 (!!) månader sen jag skrev nått här..

Dagarna flyter liksom bara på och man hinner liksom inte med så mkt mer än skjutsa till "skola", fixa hemma, amma, städa, laga mat, hämta vid skolan, roa 2 barn, laga mat, amma osv osv..

Vi har hunnit med 6 års kalas, dop, fira jul, fira nyår.. Tommy har varit sjuk sen i början på november och det har gjort att vi typ inte träffat nån sen dess..

2 nära vänner har gått isär, en annan har fått cancer.

Många vänner ska ha barn och allt det onda blandas med mycket gott också.

Vi letar ffa efter "det perfekta huset" och om det är här, i björbo, göteborg, norrland eller stockholm det vet vi inte. Vi är öppna för det mesta och jag känner en stark ångest över framtiden.

Jag har ingen aning om vad jag vill?! Jag vill jobba, eller studera. Jag skulle tänka mig att skaffa ett (eller flera) barn till. Jag är väldogt nöjd med 2 barn. Jag vill gifta mig men det är inte det viktigaste. Jag har så mkt som snurrar i huvudet så jag ver varken ut eller in.

Jag har folk jag vill träffa, både gamla och nya, men hinner knappt eller orkar. Jag ska börja träna och äta bättre men bara för att jag själv vill, inte för att nån annan säger det.

Ja som ni ser så har jag en del på gång.

Men för att sammanfatta dom här 5 månaderna så lär jag nog börja..

I september firade vi Wilde som blev 6 år. Vi hade kalas här hemma för släkten och Wilde fick massor av saker.
Vi var mkt i Stockholm och vi var på Andys Lekland..
Vi installerade ny panna hemma och det är sååå skönt att äntligen slippa pellets.

Oktober blev väldigt mkt stockholm. Vi forade svärmor som fyllde år. Det var älgjakt och vi forade Halloween.

November hade vi dop för Wilton, det blev väldigt mkt baka, Wilde (Tommy, pappa o Gabriel) var på monster jam.

December blev det massa bak. Vi bakade i bagarstugan plus massor hemma, vi firade advent, vi firade jul och nyår.

Likes

Comments

Tänk att sen jag skrev sist så har jag blivit mamma igen. Nästan overkligt men ändå så självklart.

12 dagar har gått sen lilla killen föddes..

Allt började på lördag den 12 augusti, jag vaknade och skulle upp och kissa vid 7 på morgonen. Kändes som att jag fick en rejäl flytning när jag reste mig upp. Kom in på toa och inser att slemproppen släppt helt (den släppte lite redan på tisdag). Gick och la mig igen och kände molvärk/mensvärk direkt.. Började klocka värkarna som kom med 5-8 minuters mellanrum.. Låg kvar i sängen till 8.30 då Wilde kom upp och ville se på tv... Väckte Tommy och frågade om han va nå sugen på att få barn idag och berättade hur morgonen hade varit...

Alla som känner Tommy vet att han är väldigt trött av sig, men han vaknade direkt och blev alldeles till sig.. Jag tog det lugnt och ringde förlossningen (ffa liggandes i sängen).. Dom sa att om jag får 3 värkar på 10 minuter eller att vattnet går så ska vi åka in direkt eftersom det är andra barnet..

Jag kände mig helt lugn och reser mig upp i sängen och det sipprar till och jag blir blöt ner efter benen.. Det var sååå lite vatten som kom så jag fattade först inte vad som hände utan går på toa och det fortsätter sippra lite lite vatten som är rosa/blodblandat..

Ringer förlossningen igen och förklarar och dom säger att vi ska komma in.. Packar ihop oss och åker till Nås med Wilde, tankar och beger oss mot Falun.. Jag har ffa typ 5 min mellan värkarna som känns liite mer än mensvärk.. Tar 2 Alvedon i Nås..

Kommer in till förlossningen vid 11 och får ctg kopplat och en evig väntan börjar.. Sköterskor och barnmorskan är in lite då och då och frågar hur det går och vid 19 så inser vi att det inte händer så mycket plus att värkarna har avtagit.. Vi blir inskrivna på patienthotellet och dom råder oss att åka och äta för det kan ta tid.. Ingen undersökning har gjorts så jag har ingen aning om ifall jag är öppen eller inte..

Vi checkar in på hotellet sen åker vi till Borlänge och käkar på Burger King.. På vägen dit och på vägen tillbaka till Falun börjar värkarna kännas rejält men kommer med 10 minuters mellanrum..

Vi ligger på hotellet och värkarna fortsätter med 10 minuters mellanrum, vid 3 på natten står jag inte ut längre utan känner att jag vill ner på förlossningen igen..

Väl där så undersöker dom mig äntligen och jag är öppen 6cm.. Efter det går allt skitsnabbt känns det som.. Värkarna exploderade och jag började med lustgas och fick sedan EDAn satt.. Här hanterar jag smärtan hyffsat ända fram till typ klockan 6 då allt blir jätte intensivt och jag får fruktansvärt ont.. Är öppen 10cm men har som en flik som ligger ivägen så dom är in och pillar och drar för att den ska försvinna, jag får även krysta lite vilket var skönt för smärtan blev annorlunda.. Vid 6.45 byts sköterskor och barnmorskan ut coh jag får värkstimulerande dropp och efter det small värkarna till ännu mer.. En smärta jag inte ens vill minnas och än mindre prata om..

Lustgasen gör nu ingen som helst nytta utan är bara jobbig.. Vid 8 nånting får jag börja krysta och jag får panik, börjar gråta, skrika och slå efter Tommy.. Bebisen fastnar med huvudet ute i typ 5 minuter och kommer sedan ut med ett plask då allt vatten låg kvar i magen trots lång vattenavgång..

Wilton föddes 8.13 och var alldeles perfekt ♡ 4482 gram och 52 cm lång. En riktig dunderklump..

Vi fick besked att vi får lov att stanna på BB i minst 2 dagar då han var "tung för tiden".. 2 dygn där jag inte fick amma fritt pga att dom skulle kolla blodsocker sen tilläggsmata typ var 4 timme.. Extremt jobbiga dagar då dom väckte oss mitt i natten för att sticka Wilton i armen och sen ge han mat..

Tommy åkte hem på måndag eftermiddag eftersom Wilde skulle börja förskoleklass på tisdag..

Vi fick iaf åka hem på tisdagen och en vecka hemma med massor av trevligt besök väntade.. Nu har 12 dagar gått och vi börjar komma in i det här med amning och vakna nätter :)

Wilde är en suverän storebror som ställer upp och hjälper till hela tiden. Trotsar ganska mycket och testar gränser. Precis som det ska vara ♡

Tommy åkte och jobbade till Stockholm  igår så nu har vi fått klara oss själva, men det har gått bra det med :)

Nu ligger vi här: Jag, Wilde och Wilton. Barnen sover och jag ska försöka göra det jag med men jag lär amma lite först skulle jag tro :)

Likes

Comments

I helgen har jag, tillsammans med Linnea och Romina, firat svärmor som fyllde 70 i oktober. Vi bokade då hotell i Tällberg med spa mm.

Jag funderade länge på om jag skulle följa med eftersom jag är sjukskriven, men kom fram till att ett par dagar borta kanske var just det jag behövde - och det var det. Sååå skönt att komma iväg.. Koppla av, äta gott och umgås.. Vi checkade in på lördag vid 15, gick ner till spaat och spenderade hela eftermiddagen med att bada och ta det lugnt. Kl. 20 hade vi bokat bord och åt god mat och pratade till klockan 22. La oss och klev upp på söndagen för att äta frukost, checkade sen ut och gick ner på spaat och badade och gjorde oss iordning och for hem..

Hemma firade vi tommy lite smått och sen åkte vi till stockholm.. Tommy var hemma hela förra veckan eftersom vi skulle på ultraljud. Ultraljudet såg iaf bra ut och moderkakan hade flyttat sig så det är fritt fram för en vaginal förlossning :)

Skönt att vara i Stockholm, smita från alla måsten och allt som är jobbigt hemma.. Gården ser ut som ett bombnedslag och det är skräp och skrot överallt.. Garaget ska byggas, huset ska målas, det ska fixas inför bebisens ankomst och nånstans mellan allt skulle jag ha hunnit vila och försöka njuta av att vara gravid, vilket jag inte alls gjort på slutet.. Allt är bara drygt..

Wilde är fantastisk för det mesta, han förstår att jag mår skit och när jag är liiite piggare så trotsar han allt han kan, precis som det ska vara..

Igår firade vi syrran och Tommy som bpda fyllde år :) Jag gjorde en smörgåstårta och en rulltårta som vi åt på kvällen..

Idag är jag alldeles slut.. Håller jag igång en dag så är jag alldeles slut dagen efter.. Jag har ingen ork alls, sen hur mycket som beror på graviditeten och hur mycket som beror på depressionen vet jag inte men trött är jag, så fruktansvärt trött..

Nu ska jag slumra lite i soffan medan Wilde ser på film, sen ska jag ta en promenad på läkarens ordination.. Motion och komma ut var tydligen jätteviktigt..

Likes

Comments

På eget bevåg.

Hade samtal med chefen i tisdags och berättade läget lite om hur jag mår och känner sen gick jag hem senare på dagen..

Varit hemma sen dess och mår lite lite bättre men jag har en låååång väg kvar innan jag mår bra.. Så fort det kommer måsten i vägen så får jag ångest, nästan panik. Det går inte att förklara.
Känner mig helt orkeslös. Sover mest hela tiden.
Igår va Wilde på kalas på fm sen va vi till brandstationen och åkte brandbil och på kvällen drog vi till Gusjön.. Jennie, Peter och barnen kom också dit och lite senare mamma och pappa.

Idag är jag helt slut. Ligger ffa i sängen och det känns som jag gjort slut på en veckas energi på bara en dag.

Jag har bestämt tillsammans med chefen att vara hemma hela nästa vecka också..

Det värsta med allt det här, är känslan av att jag sviker mina kollegor, att jag  gör så att dom får dra ett större lass på jobbet.
Jag saknar er och tänker på er varje dag ♡

Idag ska vi iallafall äta öring, ska åka till Järna och köpa nypotatis tror jag :)

Nu ska jag fortsätta vila får se om jag hittar orken att kliva upp idag..

Det värsta är att många inte förstår hur det är att må så här, när orken knappt finns att leka med sitt eget barn eller ha ett förhållande med den man älskar. Jag är bara trött, hela tiden och den går inte att vila bort...

Likes

Comments

Känslan har funnits länge, men jag har nog blundat för det. Det var nog först ikväll jag insåg det.

Är jag deprimerad? Jag har ingen lust, ingen ork, ingen glädje. Jag inser själv att jag bara skriker åt Wilde och att jag mår skit.

Jag vet inte när det hände, men jag har iaf insett att det hänt.

Det är lätt att ljuga och hålla uppe en fasad när alla frågar hur jag mår. "Bra" är det dom flesta förväntar sig och det dom flesta får till svar. Men jag mår inte bra. Jag är trött, jag sover, men blir inte piggare. Jag vill så mycket men orkar ingenting. Jag har insett det nu.

Jag är ingen bra mamma just nu och ingrn bra sambo, jag ligger mest i soffan eller sängen och vissa dagar på helgen kliver jag knappt upp.

Mycket händer i min kropp och jag har ingen kontroll. Från att ha varit en envis människa med mycket driv och lust till att inte vilja göra nånting. Jag orkar inte. Jag vill, men kommer mig aldrig för.

Det är inte "bara för att jag är gravid", det är mer. Jag har insett det nu.

Jag vet inte hur länge jag mått så här, men det börjar nog bli ganska länge.. Kanske innan jag blev gravid..

Barnet i magen är inte oönskat på nått vis, jag älskar det redan och varje liten puff gör mig varm i hjärtat. Jag längtar varje dag.

Men jag gråter, till och från hela dagarna. För minsta lilla och jag är så trött på det.

Imorgon ska jag ringa MHV och begära tid till en kurator eller nått.. För jag måste ta tag i det här om jag ska vara den bästa mamma jag kan vara till mina barn och den bästa sambo jag kan vara till Tommy och en bra kollega på jobbet.

Jag vet att det blir många reaktioner nu, både bra och dåliga. Vissa kommer säga att jag gnäller och är fjantig medan vissa förstår. Jag skiter i vilket.

Det här är för min skull. Insikten i att man mår dåligt är väldigt viktig. Jag vet inte hur jag ska bli att må bättre men jag lär börja nånstans och det här inlägget är första steget.

Jag har sovit på rasten idag, nästan hela eftermiddagen sen jag kom hem och är fortfarande lika trött. Orken finns inte alls där. Men ändå tar jag mig till jobbet, för jag blir glad av kollegorna och barnen. Även om det är kämpigt vissa dagar.

Wilde är en fantastisk kille och jag vet att jag inte varit den bästa mamman på slutet och jag mår skit över det.
Många funderar säkert nu "hur ska hon fixa 2 barn"?! Men jag är inte ett dugg orolig, jag kommer göra allt för mina barn oavsett hur dåligt jag mår!

Nu ska jag sova. Ny dag imorrn och förhoppningsvis vaknar jag och mår liiiiite bättre imorrn.

Likes

Comments

Jag blir vansinnig på denna förkylning.
Imorse vaknade jag vid 5 av att jag nös.. Kunde inte somna om så jag låg vaken och fortsatte nysa. Vid 6 kom Wilde och var pigg så det var bara att kliva upp och se glad ut.

Fixade frukost och försökte få liv i han jag bor med.. Vid 8.30 kom mamma och tommy klev upp.. Deog oss mot Mora för rutin ultraljud :)

Allt såg bra ut med bebisen och datumet stämde exakt med det vi räknat ut så den 13 augusti beräknas krabaten titta ut och som det såg ut idag så blir det via kejsarsnitt men hon som gjorde ultraljudet trodde och hoppades på att moderkakan skulle flytta på sig i takt med att livmodern växer..


Som moderkakan ligger nu så är det enligt typ 3 vilket förhindrar bebis att komma ut vaginalt, men vi håller tummar att den ska flytta sig även om jag bävar för en förlossning så vill jag ändå föda "normalt"..

Nån annan som varit med om detsom kan säga nått om det?

Fick med oss massa bilder hem och vi tog INTE reda på kön utan vill att denna gång ska bli en överraskning :)

När vi kom till Vansbro så var Tommy förbi på banken och skrev på dom sista papperen för huset och gav dom nya ögarna nycklarna så nu är allt klart och vi har officiellt sålt huset i Järna! Så skönt!

Eftermiddan tog vi det lugnt då jag fick feber igen men vi tog en sväng till Glenn och Romina och sa grattis till romina som fyller år idag ♡

Varit hemma hela kvällen och spelat spel med Wilde, sen fick han se nya filmen Trolls och jag och Tommy spelade Tp :)

Nu är det läggdags för längesen :p så nu säger jag godnatt :)

Plockade föresten en jävla äckel fästing på katten ikväll också!! Fyyyy farao vilka äckliga djur :'(

Likes

Comments

Denna vecka har jag och Wilde legat i varsitt hörn på soffan.. Det började redan i söndags med att Wilde blev jätte täppt i näsan och jag fick en feber släng på kvällen sen har det fortsatt hela veckan..

Torkar snor på Wilde hela tiden och varje gång han nyser så hänger det ner på hakan..

Jag ligger på gränsen till feber hela tiden (37.7) utan alvedon och har skitont i halsen..

Känner mig liiite bättre idag dock och vi orkade faktiskt gå ut i 45 min.. Jag satt i en stol med en kopp kaffe medan Wilde lekte :)

Denna vecka har verkligen varit skit trist och jag längtar till jobbet :( Tommy har knapot varit hemma och jag har träffat honom i sammanlagt 7 timmar sen i lördags kväll. Varav 5 timmar var på söndag..

Såå värdelöst nör han har jourvecka men det är var 3dje vecka så jag får väl va glad ändå antar jag..

Nu laddar jag med vitaminer och hoppas att febern försvinner till på fredag för då ska vi på rutin ultraljud och få se vad det är för liten krabat som gömmer sig i magen.. Vi kommer INTE ta reda på kön.. Vi gjorde det med Wilde och kommer låta denna gång bli en överraskning :)

Nu ska jag sova som jag typ gör dygnet runt känns det som :p

Likes

Comments

Tänk att Wilde ska bli storebror ♡ Vpran lilla kille ska få ett syskon och vi kunde inte vara gladare ♡

Tänkte vi skulle hålla på hemligheten ett tag till, men det börjar synas ganska väl nu och jag vill bara skrika ut till hela världen att det finns en bebis i min mage..

Om en vecka ska vi på ultraljud och jag hoppas verkligen att allt ser bra ut..

Jag kommer att jobba så länge jag bara kan även om jag känner av redan nu att det är jobbigt ibland och att jag får foglossning på kvällarna om jag lyfter för mkt på barnen på jobbet.. Men jag ska försöka kämpa på till 1 juli har jag tänkt.

Bebis är beräknad att komma 13-15 augusti och det ska som sagt bli toppen kul!
Snart halvvägs, v. 19 på måndag :)

Likes

Comments