Livet är till för att leva

Jag har tänkt mycket idag. Jag får såna här dagar väldigt ofta nu förtiden. Det är mycket som snurrar runt i huvudet. Jag blir ledsen. Ledsen över att jag slösat bort så mycket tid och så många år i den här sjukdomen. Jag vill bara bli fri. Jag är en bra bit på vägen. Så här långt har jag aldrig kommit förut. Även fast jag kämpat i många omgångar. Så här nära har jag aldrig varit det friska livet. Även fast det är långt kvar till att bli frisk så är jag en bra bit på vägen.

Mitt motto i livet är att leva livet. Man ska vara tacksam att man lever. Att JAG fått ett liv. Och det ska man vara rädd om. Jag såg en film idag på Netflix som handlar om Utöya. Jag grät. Så hemskt. Det som slog mig är att livet är skört. Man vet inte när eller var det kan ta slut. Man tar allt för givet. Att man ska vakna upp varje morgon och sedan går det en dag. Men allt kan hända där i mellan och det skrämmer mig.

Jag har verkligen sätt livets baksida. Den sidan man sällan pratar om. Kanske skäms man? Jag vill inte skämmas för det jag gått igenom. Jag vill vara stolt över min resa. Min livsresa. Jag tycker vi alla ska stanna upp och verkligen njuta av nuet. Livet är till för att leva och vi gör det tillsammans. Min högsta dröm är att jag en morgon skulle vakna upp utan sjukdomen. Det första jag skulle göra är att gå ner och baka en äppelpaj med massa vaniljsås och äta upp halva pajen och sen gå och ställa mig i spegeln och tala om för min spegelbild hur jävla vacker och unik jag är. Sen skulle jag åka till min mamma och pappas jobb för att krama om dom och tacka dom för att dom aldrig fick mig att ge upp. Dom har peppat mig i alla lägen. Dom har hela tiden trott på mig trots alla motgångar. Dom finns alltid för mig.

Jag gör allt för att komma till den dagen. Men just nu är det tufft. Riktigt tufft. Jag håller just nu på att utreda om det blivit något fysiskt fel på min kropp efter alla år av svält. Jag kanske har förstört min kropp för alltid. Det gör mig så ledsen. Hur kan jag plågat min vackra underbara kropp? Den som gör så jag kan springa, skratta, uppleva vackra platser. Det är inte värt det. Så lev. Njut. Gör allt ni vill och strunta i vad som händer imorgon. Vi har ett liv. Så ta vara på det!

Gillar

Kommentarer

En värld full av kropphets

Aldrig har vi varit så medvetna om vårt utseende. Och det är både på gott och ont. Självklart är det bra att vi bryr oss om vårt utseende, men jag tycker att det blir för mycket. Speciellt nu när det börjar närma sig sommaren. Det är en mardröm för oss med någon typ av ätstörning. Gå runt i svala kläder, bikini osv. Jag är redan livrädd. Men jag tycker vi alla ska hjälpas åt att verkligen jobba och framföra att alla kroppar är fina. Det spelar ingen roll om hur du ser ut. Ditt värde sitter inte på utsidan, det sitter på insidan.

Ingen ska behöva skämmas över att visa sin kropp. Jag jobbar hårt med att acceptera att jag gått upp över 25 kilo. Min kropp är inte ett skelett längre. Jag har väldigt svårt att älska mig själv just nu. Det är tortyr att gå runt i en kropp man känner sig så obekväm i. Men jag vill bara tro och jag hoppas att det är fler som håller med mig i det jag skriver. Att vi måste jobba med att alla kroppar är vackra. Ingen ska behöva skämmas för hur man ser ut. Vi har fått ett liv och det ska vi vara tacksamma över.

Men överallt ser vi bilder på lättklädda tjejer och killar smala som trådar och magrutor i mängder. Vi lever i en värld full av kropphets. Det går liksom inte att komma undan hur mycket man än skulle vilja. Jag jobbar ständigt med att inte se åt dom bilderna eller se den reklamen på tv. Tyvärr så är det oftast det man ser. När man bläddrar mellan klädsajterna och möts bara av bilder med smala tjejer. Klart det tar emot. Det tar emot något enormt. Det är sorgligt att det ska behöva vara så. Att vi inte kommit längre. Vi är ju i år 2020. Att vi inte insett än att alla ser olika ut. Det är få som ser ut som modellerna i annonserna.

Jag vet inte vart jag ville komma med det här inlägget. Jag vill bara att alla ska inse att DU är vacker precis som du är. Och INGEN ska få dig att vilja ändra dig själv. Om du bara visste hur jävla vacker du är. Så strunta i idealet och det här sjuka samhället och gå din egen väg. För det kommer göra så du går långt!

Faktum är att det ända du behöver för en prefekt "bikinikropp" är en bikini och DIN kropp, hur den än ser ut.

Gillar

Kommentarer

Alla bör läsa detta

32, 38, 42, 3XL, 56. Det finns en hel del olika storlekar på kläder. Och för någon med en ätstörning blir allt det här väldigt tufft. Jag har gått upp en hel del i vikt. När jag var som sjukast bar jag barnstorlekar. Nu har jag kommit upp i det "normala". Men nu kommer sanningen. Skit i storlekar för det är bara bullshit, tro mig. Jag ska berätta. Igår kom ett paket från H&M hem till mig. Jag hade beställt en hel del sommarkläder. När jag skulle prova ett par shorts i storlek 36 så fick jag inte ens igen dragkedjan. Jag fick panik. Är jag så tjock så jag inte ens kan ha storlek 36. Det blev hus i helvetet. Jag fick tankar att börja banta igen. Jag fick ännu mer sämre tankar om mig själv. Men under natten har jag funderat en hel del. Så idag bad jag min lillasyster som är 11 år och smal som en pinne att testa shortsen och vet ni vad? Dom satt helt perfekt på henne. Storlek 36. Hon har storlek 152 i vanliga fall. Läs meningen igen och fundera. Så egentligen kan man säga att storlek 36 i själva verket är storlek 152. Så det var väldigt uppenbart att jag inte kunde få på mig dom. Jag vet inte vad jag ska säga och tänka. Det enda jag vill förmedla är att samhället är helt fuckup.

Så här är det i själva verket. Att modeindustrin väljer att göra storlekarna mindre och mindre. Det är faktiskt sant. Jag kan ta ett till exempel. Min andra lillasyster haft ett par byxor i samma storlek i flera år och därför köpt exakt samma byxor av en sort väldigt länge. Men så en gång så slutade dom att passa, dom nya hon köpte. Hon hade inte gått upp i vikt eller något sådant. Nej, för dom gör storlekarna mindre och dom gör det MEDVETET! Kläder som tillverkas idag är i nio gånger av 10 tillverkade i alldeles för små mått.

Det är inte dig det är fel på. Det är samhället. Och ska det fortsätta så här så är det bäst dom bygger ut alla psykiatriska avdelningar, BUP mottagningar samt Ätstörningsenheten/anorexia mottagningar runt om i landet. Och i hela världen för den delen. För det kommer öka något enormt och det gör mig på riktigt väldigt ledsen. För vad gör man när kläderna helt plötsligt passar trots att ens kroppsform inte förändras. Jo man tänker att det är fel på en själv och inte på kläderna och man känner att man behöver gå ner i vikt för att klädesplagget ska passa. Jag hade faktiskt tänkt skicka iväg ett mail till H&M och fråga om deras rutiner och vilket jävla mått dom går efter. Det är inte bara H&M det är i principt de flesta butikskedjor.

Så jag ska inte lita på storlekar nu hädanefter. För just nu sitter jag med ett par byxor i storlek 34. Det finns ingen logik någonstans. Jag skulle gärna vilja att ni kunde dela vidare det här inlägget. För detta är så viktigt och jag vill att alla ska ta det av det här. För det här är inte fakta, det är verklighet! Vi måste jobba så idealet som finns nu försvinner och det är fort eftersom det går utför väldigt fort just nu och det gör mig orolig. Och jag vill att allt det här ska de stora klädjätten ska få fram den här texten. Ska bli intressant att höra deras motargument. Kan svära på att dom inte har något. I alla fall inte något vettigt.

Alla storlekar är vackra. Storlekar är bullshit. Kom ihåg att det är kläderna som ska passa dig, inte du som ska passa kläderna!

Gillar

Kommentarer