DET FÅR INTE GÅ TILL SÅHÄR.

Så idag kom domen.
Kl 09 hade vi tid på akademiska igen och vi gjorde ultraljud och ctg. Inget vatten påfyllt men det trodde jag inte heller, inte med tanke som jag mår. Vi fick träffa en doktor och då skulle hon ringa till neo om det blev Åbo eller ej då de fortfarande inte visste.
Då neo verkar vara fullt så blev det Åbo. Det kändes helt ok där och då. Men vid närmare eftertanke så är det inte okej. Det är inte okej att göra såhär!
Man ska känna sig trygg i sitt eget land. Man ska känna sig trygg att få den vård man behöver. Vi betalar skatt och vi betalar för sjukhusbesök för att vi ska få den vård vi behöver. Jag och L går igenom något av det jobbigaste man kan gå igenom och att tillföra oro till detta känns ju inte direkt superbra. Jag fick så ont i magen direkt. Vi blir flyttade till ett annat land för att de inte finns tillräckligt med sköterskor på neo under semestertiderna. De har inte täckt upp. De har 12 platser och 6 utav dem använder de nu för de finns inte mer folk. Då drar man in transport osv för att skicka patient till ett annat land. Där de dessutom hyr platser över sommaren till patienter. Alltså. De har platser paxade. Alltså på riktigt, hur sjukt är inte det? Höj lönerna för de som jobbar och sliter som djur och se över arbetsvillkoren, seriöst! Hur svårt kan det vara? Hur mycket kostar inte detta att göra?

Så vid 11.10 fick vi beskedet att vi skulle få flyga kl 22 ikväll. Vi kunde åka till Gävle i lugn och ro för att lämna bilen och sedan packa då vi inte vet om vi är borta en vecka, en månad eller tre månader typ. Precis i Gävle, klockan var 12.30 då, säger dem att vi måste befinna oss i Uppsala 14.30 senast.
Gissa om man kunde packa lätt? Nej. Så psykiskt stressande. Våra familjer kom förbi och kramades lite.
I bilen påväg tillbaka får vi besked att vi ska få åka helikopter till Åbo och den går 15. Vi skyndar oss, bästa Lisa kör med gasen i botten. Vi är fortfarande så stressade och jag vet inte om jag packade en tröja eller om jag packade 10.
När vi kommer till sjukhuset får vi beskedet om att det inte går att Linus flyger med mig. Jag måste flyga helikopter själv och Linus får ta ett reguljär kl 22.00 själv från Arlanda och vara kvar själv på BB. Där bara brast det. Från att inte ha vetat någonting till att vi iallafall får vara tillsammans och helt plötsligt rycks den möjligheten ur våra händer med. Linus lär vara kvar i Sverige och jag lär åka iväg. De fick med nöd och näppe i hop ett rum till han som han kunde vara i..
Jag är flygrädd som få och jag orkar inte vara utan han. Det brast för oss båda. Han orkar inte. Jag orkar inte. Det går inte att lösa på något sätt och rätt som det är står en taxi och väntar på mig.

Så jag fick åka ut till något fält i närheten och vi flög ganska omgående. Tog ca en timme. Jag mådde jättedåligt under flygturen så fick syrgas och hjälp. Personalen var jättefin och piloterna med. De förklarade allt vad som hände.

Väl framme i Åbo så fattar jag ingenting. De har lovat att de ska prata svenska här men de gör de knappt, de pratar engelska och finska med mig och de förstår inte när jag pratar svenska. Jag gjorde ett ultraljud på bebbe helt på engelska och förstod knappt hälften. Hoppas jag träffar någon som förstår mig imorgon. Jag fick göra prover direkt när jag kom för att se att jag inte bär på bakterier (hallå??? De borde väl Uppsala kunnat meddela?) och kommer att behöva ligga isolerad i fyra dagar. Med isolerad menar jag att jag inte får röra mig utanför mitt rum och när sjuksköterskorna kommer in så har de skyddade dräkter. Jag har inte fått någon info om hur allt kommer gå till sen och vad som kostar, vad som ingår osv. Jag vet inte ens om jag får mat, eller om Linus får mat. Jag vet ingenting och ingen säger något och när jag frågar säger dem att de  inte förstår.

Vi har blivit lovade att få vara tillsammans och att få vara nära. Vi kommer behöva dela säng i ett litet, litet rum. Alltså detta är på riktigt som en cell. Jag vill verkligen inte klaga men detta är det värsta jag varit med om. Alla denna stress och oro. 

Linus är på Arlanda nu och har inte fått någon info alls typ. Han vet inte vart han ska (de har tex inte berättat att de finns tre olika sjukhus här") , vart jag ligger och de kunde ej fixa transport från flygplatsen till sjukhuset . Nu är han på Arlanda. Han fick ta bådas väskor för att de ej fick plats i helikoptern. Men på Arlanda vägrade de släppa igenom han om han ingen betalade för en till väska. Det fick han betala 700 för. Jag hoppas att sjukhuset står för det.. 

Vi har hamnat i en mardröm. Jag är på ett sjukhus i ett annat land där jag inte förstår vad dem säger och Linus är kvar i Sverige. Om tre timmar kommer han hit. Då får vi dela på denna säng och försöka sysselsätta oss i detta rum i fyra dagar. Minst. Om inte det är en utmaning för psyket, så säg.

Jag är så besviken på sjukvården i Sverige så det finns inte ord. Det enda jag vill är att komma hem till Sverige igen. Jag är rädd, orkeslös och mår jättedåligt. Jag gråter konstant och hatar att se min sambo må dåligt. Vi önskar bara lugn och ro för oss, och lilla bebbe. Detta kan inte vara bra.. att oroa sig och må såhär. Vi har inte fått något nummer till någon i Uppsala om det skulle hända något så jag vet inte vem jag ska vända mig till heller. Jag har nog alltid försökt att ha hoppet uppe, tills nu. Nu orkar jag inte mer.

Jag vill bara hem.

Gillar

Kommentarer

wickanahlin
wickanahlin,
få vänta och njuta hemma. Detta blir en ytterligare stress. Vi hoppas allt löser sig..nouw.com/wickanahlin
Ina
Ina,
Hej , förstår att ni går igenom mycket just nu men håll koll på varje skift ni inte får vård på svenska , avdelningen har skyldigheter att ge vård på svenska om det är ert modersmål . I Finland är det just nu mycket prat om hur svårtytt är att få vård på svenska även om vi är garanterade det . Lycka till
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229