En sekund är allt som räcker..

Påsken blev väl inte alls vad man hade hoppats på. Kände inte av en enda spark från lillebror i magen igår, framåt kvällen växte oron allt mer. Försökte få liv i honom men absolut ingen reaktion. Inte ens halsbränna kände man av. Tårarna bara flöda så ringde in till förlossningen och de ville såklart att jag skulle komma in på kontroll.

Så min snälla moster kom hit och passade Lovina medan jag åkte in till förlossningen. Väl där fick man hjälp direkt. Och ni vet ju själva.. varje sekund, varje minut som man väntar känns ju som en total evighet. Det tog ett tag men sen fann de hjärtat och det lät fint även om det pendlade ganska rejält ändå. Efter lite kämpade kom även rörelserna igång också. Äntligen fick jag känna honom igen! Nu fick jag ju både känna honom och höra hans fina hjärta slå.

Men då jag låg där inne kom ju även mina värkar och nu har de till och med satt sig i ryggen.. med andra ord mina värkar har en påverkan nu. Då jag hade en del sammandragningar så fick det bli några prover och kontroller. Blev ultraljud både på mage och vaginalt och de gjorde även en kontroll på mina njurar så det inte berodde på det. Men icke. Tappen var krympt, bebis fixerad och det visade sig även att jag är mogen..

Fick en order om att åka hem och ligga till sängs och bara vila nu och att jag vid nästa onda värk eller samma symptom som jag haft idag, ska åka in igen. Och ska då vara beredd på att bli inlagd.. Men förklarade läget och att man faktiskt är ensamstående. Har en 1,5 åring att ta hand om och där finns liksom ingen chans att jag bara kan släppa min roll som mamma till henne.

Men tyvärr är verkligheten som den är.. så nu finns det inga tankar på att lillebror tittar ut i slutet av juli som beräknat. Han kommer komma inom de närmaste veckorna... varje vecka räknas nu och är en extra procents chans för hans överlevnad. Men klart man är så rädd och orolig nu. Så mycket tankar och känslor som far omkring och man känner sig som världens sämsta mamma som inte kan finnas till 100% för storasyster och man kan heller inte påverka något när det gäller lillebror. Totalt maktlös! Nu är det väl bara till att ta ett andetag i taget och ta varje stund i nuet. Och be för ett mirakel att detta nu kommer bli bra för oss alla tre!

Gillar

Kommentarer