KONSTIGA SAKER HÄNDER HÄR HEMMA....

Övrigt

Varning för ett långt inlägg!

Under hela min uppväxt har jag alltid bott i samma hus. Detta huset byggde min morfar helt själv och när min mamma väntade mig så fick min mamma och pappa ta över mormor och morfars hus. Detta betyder alltså att mitt barndomshem har varit en trygg plats för mig och jag har aldrig varit med om något hemskt i det huset. Det har varit min mammas barndomshem och även mitt och mina systrars. Vi har inte varit med om något oförklarligt i det hemmet och framförallt inget övernaturligt heller.

För lite mer än två år sedan flyttade jag från min trygga punkt till en lägenhet i centrala Jönköping. Det lägenhetshuset byggdes år 2006 så det huset var också väldigt nybyggt och och och Nils hade också ett tryggt år i den lägenheten. Det hände ingen ovanligt eller oförklarligt i den lägenheten heller. Vi mådde bra och kände och trygga där. Vi älskade den lägenheten jättemycket, men det var ju bara en hyreslägenheten och vi ville ju ha något helt eget där vi kan renovera och få det precis som vi vill ha det. Därför som ni vet så valde vi att slänga oss in i bostadsbranschen och köpa oss något eget.

I snart ett halvår har vi bott i vår nya lägenhet som är byggd på 50-talet och vi trivs jättebra i den här lägenheten också. Vi mår bra av att ha kommit närmare naturen och vattnet och slippa stan. Vi har det lugnt och skönt här och vi har ju som ni vet börjat dra igång med vår renovering. Vi gör ju om på vår vind och det kommer bli så himla bra när det blir klart. Det är bara ett litet problem med den här lägenheten. Jag känner mig inte helt 100% trygg. Jag känner inte samma trygghetskänsla som jag har gjort tidigare. Jag känner mig lite iakttagen, men inte på något dåligt sätt utan mer på ett jobbigt sätt. Jag känner en närvaro och det har jag gjort nu under de två senaste veckorna sen vi satte in våra takfönster på vinden. Det är som att vi har väckt något eller stört något som jag inte kan förklara.
Jag har varit med om lite konstiga och oförklarliga saker de senaste veckorna. Det började nog i trapphuset.
Vi har ett trapphus med lampor som man måste tända själv och de har tänt sig själva när jag har kommit hem från jobbet och det har varit mörkt. Detta kan vara elfel eller någon störning jag vet, men det har hänt både mig och Nils två eller tre gånger och ingen annan i huset. Vi har frågat grannarna och ingen har varit med om detta.
Sen efter trapphuset har det börjat här inne i lägenheten. Vår TV har satt igång sig själv några gånger och det kan ha varit så att saker och ting har flyttat på sig. För jag och Nils har varit 100% säkra på att vi har haft dosorna i ett fack under TV:n, men de har legat på golvet nedanför.
Men för bara några dagar sedan hände en sak som fick mig att få riktigt kalla kårar. Jag stod och borstade tänderna och Nils låg på soffan. Jag kände e konstig känsla bakom mig. Det var som att någon sprang snabbt bakom mig eller typ flög och just när jag kände den känslan så rörde sig duschdraperiet jämte mig. Jag skrek på Nils och han såg också att duschdraperiet rörde på sig och han trodde ju såklart att jag själv hade skakat på det så han trodde ju såklart inte på mig förrän det hände honom också dagen efter.
Det senaste som hände var faktiskt i förrgår. Jag var hemma från jobbet och gjorde inget speciellt, mer än att ring till mitt telefonabonnemang och när jag pratade med killen på 3 så ser jag att dörren som alltid brukar vara stängd och låst till vinden står helt vidöppen. Jag har inte hört den öppnas, men den stod helt vidöppen. Jag tänkte såklart att Nils hade varit där på morgonen och hämtat något och glömt stänga dörren. Lätt hänt liksom. När Nils kom hem senare på dagen så frågade jag honom om han glömde stänga dörren till vinden, men han sa nej.

Så för att summera min långa text så vill jag bara säga då att från att ha kommit från ett tryggt barndomshem och en nybyggd lägenhet till en från 50-talet som man inte har någon aning om vad det är som har hänt här så har jag alltså börjat känna mig lite otrygg. Saker och ting händer absolut inte varje dag och ibland går det flera dagar innan ens vi märker något och det kan vara så att vi har skrämt upp oss själva. Dock så vet jag att Nils inte alls tror på spöken och en andlig värld och jag vet knappt heller vad jag ska tro, men jag vet i alla fall att det bara händer mig och Nils saker och ting i det här lägenhetshuset.

Har ni några oförklarliga berättelser så får ni hemskt gärna berätta dem i kommentarerna och kanske även ge något tips på vad ni gjorde för att känna er lite mer trygga. Tack på förhand!

Hur vi alltid brukar ha dosorna och hur dem var när vi hittade dem.

Jag stod alltså framför handfatet och duschdraperiet började röra på sig. Som ni ser hänger det intill väggen och skulle aldrig kunna börja röra sig utan anledning.

Gillar

Kommentarer

Instagram @gunnarssonn

Instagram @gunnarssonn