Igår kväll låg jag i sängen lite halvrädd när jag hörde hur vinden tog tag i huset utanför. 
För när stormen Gudrun kom till Sverige 2005 så bodde jag i Småland, Rörvik.
Efter den stormen och den upplevelsen så kan jag inte styra över att känna rädsla vid blåst. 

2005 i Rörvik: När kvällen kom och mörkret trängde på så gick vi in. Djuren hade precis fått maten de behövde inför kvällen. Vindarna blev kraftigare. 
Vi satt och åt kvällsmaten vid bordet. Försökte titta ut genom fönstret för att kanske uppskatta hur hårt blåsten var men det var alldeles för mörkt för att se något. 
När vi ätit klart och dukat av så var det som att släcka hela universums ljus. Det blev becksvart. Men det hade man räknat med eftersom vi bodde på landet. Några grannar hade vi faktiskt, kanske 1 synlig och några till bakom kröken. 
Jag letade reda på en ficklampa och tittade ut genom fönstret igen för att försöka se hur hårda vindarna var emot träden. Det var omöjligt att se. 
Men nu började vindarna bli kraftigare, det hörde man. Jag kände mig lite orolig i kroppen, kanske för att vi var strömlösa eller för att man inte riktigt visste hur natten skulle bli. De hade ju varnat på teven om stormen Gudrun. Men aldrig hade man kunnat föreställa sig att den skulle påverka mig resten av mitt liv. 
Nu var vindarna så pass kraftiga att resten av familjen började skruva på sig. 
Jag försökte fortfarande att titta ut genom fönstret men det var omöjligt att se. Så jag öppnade ytterdörren. Jag skulle inte gjort det. 
Där ute i mörkret så hörde jag träd efter träd knäckas av. Först förstod jag inte vad ljudet orsakades av eftersom det hördes varje sekund men jag fattade ganska snabbt. Medans jag stod där på trappen ute i mörkret så kunde ljuden vara otäckt nära eller långt borta. Jag kunde inte uppskatta hur nära det var. Det var såpass mörkt, det enda som lös upp i mörkret var elledningarna som gick av i samband när träden föll. 
Det var en otäck känsla, man visste inte vilken sekund träden runt huset skulle falla över huset. 
Jag skyndade mig in, vi bestämde oss för att samla ihop oss i ett litet rum på nedervåningen. Vi satte oss i en klump i mitten av rummet för att skydda oss så mycket som möjligt ifall fönster skulle gå sönder eller träd falla över huset. Vi satt där länge. Och fortfarande kunde man höra träd efter träd knäckas av utanför. Man hörde fönster utanför gå i kras, det var växthuset utanför som blåstes sönder eller om det var ett träd som ramlade över, minns inte. Men natten av skräck fick äntligen ett slut. Vi gick ut tidigt på morgonen, djuren skulle ju matas. 
Och överallt ute såg man fallna träd. Det är svårt att beskriva men skogen fanns inte kvar som kvällen innan. Det flesta låg på högar. Vägarna gick inte att se. Överallt var det träd. Det tog några dagar för oss att komma in till byn för att handla. För trots att det var många som sågade isär träden så fanns det så mycket så det tog flera dagar. 
Telefon kunde man ju drömma om de första veckorna. Vattnet till djuren fick vi hämta från en bäck i närheten av gården. Det var tungt jobb. 

Ja herregud, vilket upplevelse .... Kanske ni förstår min rädsla lite iallafall ☺️

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments




Då var jag hos Björn igen häromdagen. Fortsatte på mitt livsverk....
Insidan av armen är inte alls rockigt.
Vi hade tid över så jag passade på att hylla min man, mest för att fjäska eftersom han blivit lite bitter för jag har varit på lite kurser osv. 
Men reaktionen blev inte som jag förväntat mig. 
Han kollade.... Han nickade.... Han sade - jahaaa....... han lyfte på ögonbrynen....

Haha ja men så kan man oxå reagera 👊🏻

Likes

Comments



Hemmagjord pizza ikväll, enkelt och smidigt. Dock var våta barn inte lika nöjda över lösningen 🙈

Likes

Comments

Måste bara anteckna ner drömmar jag haft så jag kan ta fram dem när jag behöver känna närvaro.

Första natten vaknar jag mitt i natten och tänker att mamma finns i närheten likaså mammas sambos avlidna föräldrar. Inget konstigt i det så jag somnade om. Vaknar dagen därpå och tycker visst att det är konstigt men samtidigt bekräftelse på att hon ev skulle ha varit hos mig. 

Andra natten därpå drömmer jag om min mamma. Jag befinner mig på övervåningen i ett hus jag inte känner igen mig i. Det är trångt, mörkt och träväggar. Men huset kändes som hemma, ungefär som mamma och hennes sambo Jan's hus. Helt plötsligt kommer mamma runt hörnet med min nytvättade tvätt. Jag blev först rädd eftersom jag fortfarande var medveten i drömmen om att hon faktiskt var död. Jag blev rädd. Hon såg inte riktigt ut som jag minns henne. Hon hade rakat eller kort ljust hår. 
Mamma tittade på mig  och förstod inte riktigt varför jag var rädd eftersom hon faktiskt fanns. Jag omfamnar henne och gråter massor och säger till henne att jag älskar henne och saknar henne, hon lugnar mig att hon finns hos mig. Jag går och lägger mig i samma rum som jan ligger och sover i och känner trygghet av hon hon strosar runt och viker min tvätt bla. 

Jag vaknar sedan på morgonen tagen efter drömmen, va hon hos mig eller va det bara en dum dröm? 



Två år har gått snart och jag trodde att mitt tyngsta sorgearbetet släppt. Men efter de här drömmarna blir saknaden så otroligt starkt så jag känner att jag är tillbaka på ruta ett igen. 

Likes

Comments

Att lyckas ta ett kliv framåt 

Framgång måste jag kalla det. En inre framgång.
Att växa upp i ett litet samhälle med mycke genarelisering, rädd för det okända, passa in osv. 
Att kliva ur den lilla "bubblan" som jag måste kalla det är min framgång i livet. 
Tänk att endast bli aktiv i ett fackförbund har hjälp mig med detta kan ju tyckas glest men så är det. 
Jag blev utsedd till förtroendevald som det så fint heter, alltså som arbetsplatsombud. Mina arbetskamrater utsåg mig för att de antagligen trodde att jag kunde driva på lite av våra sk rättigheter på arbetsplatsen. Påminna om de viktiga små detaljerna som en chef kan glömma, vara aktiv inom kommunal och allt vad det kan innebära. 
Och ja, jag har jävlar anammat den uppgiften, jag ska förändra! Vi ska ha det bra! Vi ska ja bra förutsättningar! Vi ska ha ett tryggt arbete!

Men....
Ni ska veta att allt jag försöker göra för er nu, och all den nya insikt i samhället och världen förövrigt jag fått hade inte gett mig mycket framgång utan de viktiga kurser, utbildningar jag gått/vill gå. 
Det är det bla som medlemsavgiften betalar till. Så att jag och kanske du kan åstadkomma något, demokrati, aktivism!? 
Ni ger mig något och tillbaka får ni så mycket mer. 

En liten notis bara såhär efter ett kvällsskift 

☺️

Likes

Comments


Jobbat kväll hela helgen....

Och barnen ligger och sover i sina rum, enda lyxen med att jobba kvällarna. BARNEN är klara 😌

Flora försöker vi att vänja sig att sova i SIN säng. Verkar gå bra till ca 2 på natten ialf😂😅

Flora har ju fått en ny säng

Mio Vimmerby 


Likes

Comments