Självdestruktivitet- livsstil, tankemönster och livsval som leder till att personen låter sig förtryckas, skadas, såras eller utnyttjas.

Självdestruktiv.. De e faan en jävla konst att vara de! Man utsätter sej för saker man mår dåligt av i slutändan, fast man samtidigt vet att de e de dummaste man kan göra. Att tro att man mår bra av att tex vara med en annan människa som man älskar men som har sårat en gång på gång.. att inbilla sej att när man träffar, pratar, sover bredvid, kysser eller ligger med denna då mår man bra, allt är bra!
Men sekunden efter brakar allt samman. De går inte att undvika dessa förhoppningar som smyger sej på.. ”Det måste betyda något för honom, annars skulle han inte göra de”, ” Han måste älska mej fortfarande” and so on and so on..
Å tårar, dessa jävla tårar. Hur mycket tårar får de plats i en människa & hur mycke tårar är en annan människa värd att gråta över?!
Att utsätta sej för den smärtan gång på gång & samtidigt veta vad de kommer göra med en direkt efter, det äter upp en inifrån.
Vänner å familj börjar reagera på ens beteende å välmående, men istället för att lyssna blir man irriterad å innerst inne vet man att dom har rätt.
Det enda man vill är att må bra å gå vidare med livet & man har full koll på hur de ska kunna gå till oxå.. Men man är rädd för hur de kommer kännas utan honom, tomheten! Att inte prata med honom, att inte veta va han gör på dagarna, att inte få ligga i hans armar & att inte få hoppas å tro att han fortfarande älskar dej fast du vet att han har slutat göra de den dagen han gav upp er..
varenda människa vet att ligga med sitt ex är en usel idé, de vet till å me du! Men en gång skadar väl inte?! Man kan även inbilla sej att ett tjugotal gånger inte heller skadar, men ack va fel man kan ha. De skadar enda in i märgen..

Men som tur är så når man till slut en punkt när man inte orkar mer.. man orkar inte må som ett lass skit längre. Man bestämmer sej för att fixa de, trotsa tomheten & ensamheten.
Sjukt tufft för psyket att helt plötsligt kasta bort en gammal vana men befriande ändå för själen!
Är de en sjukdom jag blivit frisk ifrån utan medicin, tro?! Har jag självläkt?
Är jag rädd för bakslag? OM jag är.. Hur kommer de kännas när jag ser honom nästa gång?

Förhoppningsvis ingenting..

Likes

Comments

När man bara vill öppna upp sej å spy ut allt elände å även allt bra som tillkommer med livet..
Livets olika diagnoser haglar in allt efter som och allt vänds upp å ner. Men vissa gånger stannar dom av å man känner sej sjukt fräsch på livet ändå..
Ibland sätter man sej själv i situationer som frambringar dessa diagnoser, men ibland hamnar man där av ren slump.

Livet, de liksom får en å känna sej lite vilse i pannkakan ibland!

Likes

Comments