今から私は頑張ります!

Nu har ännu en månad spenderats här sedan förra inlägget. De nya upplevelserna börjar att sina, och jag har börjat att få mig en verklig vardag som jag är mycket tacksam över. Då min värdfar känner väldigt många olika personer från olika delar från världen så blev jag på något vänster inbjudet till ett muslimskt bröllop, vilket var väldigt annorlunda. Vi fick endast umgås med männen och inte alls se bruden, men det serverades västerländsk mat så jag klagade inte. Då de började förbereda sig för att börja dansa så tyckte far min att det var hög tid att börja dra sig undan. De spenderar halloween här också ungefär likadant som vi gör hemma, men i en lite större utsträckning. Här så klär alla ut sig, oberoende av ålder. I vårt tempel hade vi en mindre halloween festival, men i innerstaden var det en mycket större och där klädde flera ut sig för att lika äldre shoguner och underhållning. Min pingpong klubb i skolan hade för några helger sen en turnering, som de verkligen gjorde bra ifrån sig i och hamnade på en stark andra plats. Jag spelade inte då, såklart, men i nästa turnering i Januari så tycker vår coach att jag bör vara med, får se hur det blir med det... Rotary distriktet här för vår prefektur hade det största mötet på hela året, så vi fick då träffa de utbyteseleverna från Japan som kom hem i somras. Vi tog också en tur till Nagoya Castle, som nu är min tredje gång, så kände mig rutinerad nog att hålla ett historieföredrag på slottet för gröngölingarna, som var där för första gången. Jag har också hunnit med en tur till Kyoto, som är den förra huvudstaden. Det blev en riktigt snabbtur för att skjutsa hem min värdsyster som studerar där. Tydligen så finns det flera restriktioner för hurdana hus man får bygga, hur höga de får vara, arkitekturen och färger på byggnaderna eftersom de vill hålla staden så originell som möjligt. Om man får för sig att man vill fara till Japan så rekommenderar jag starkt att fara till Kyoto, speciellt under våren då det är väldigt behagligt väder, körsbärsblommorna blommar och det hålls flera olika traditionella processioner i staden. Jag tänkte mig inte att börja studera Kanji, de svåraste av de tre alfabetena, men banne mig så har jag nu bestämt mig för att lära mig det. Ovanför på bilden har jag skrivit ner de "simpla" kanjitecknen. För att kunna läsa tidningar och "medelmåttiga" böcker så skall man kunna ungefär 2000 tecken. Dock kan ett tecken uttalas på minst två olika sätt, ibland upp till tio olika uttal, och ha olika betydelser beroende hur tecknet står i förhållande till andra tecken. Jag har så att göra och lite över!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229