Ett månvarv och en uppdatering senare! Nu har jag officiellt försökt blivit japan i ett halft år, är inte riktigt där än, men börjar ta sig. Februarimånad var den kallaste och vi fick tur en kallare morgon att se lite snö, vad jag har hört så är det mera än vad man fått hemma i Jomalaskogar. Vi hade en tillställning på stadens största bhuddist tempel, där vi fick kasta ut bakade soyabönor till folk, tydligen skall de symbolisera hur man driver ut djävulen ur templet, förstod inte riktigt, men har börjat vant mig med det och är glad ändå. Jag for en andra gång och skidade med värdpappans kompis familj, är alltid lika uppskattande då det känns lite som hemma på vintrarna. Dock blir vår skidresa, som skulle vara med utbyteselever från hela Japan, troligen inställd p.g.av coronavirsuet.. Våra Rotary möten, som skulle varit inom snar framtid, , har blivit inställda. Precis som träffarna med utlänningar, som vill lära sig prata japanska, till vilka jag och en vän hade börjat gå till:(. Det har inträffat flera fall av coronaviruset i Nagoya och Japan överlag. På morgonen har alla masker på tågena och de senaste dagarna har de delats ut masker på centralstationen. Det är ingen större oro över att bli smittad men chansen finns, lite läskigt iallfall.. Men det stoppar oss inte från att gå på teater och liknande. Finns en populär teater i Nagoya där pjäserna spelas av antingen bara av kvinnor eller män och jag fick lyckan att gå, gratis på något vänster, och se en pjäs med bara kvinnor. Som de flesta antagligen vet så hade Rotary klubben en tillställning där jag fick prata om mitt år och Chiharu om sitt, och tidningen tyckte inte det var så pjåkigt så vi fick en hel sida. Ålands radio hajade också på där jag fick säga några, förhoppningsvis, kloka ord och inspirera andra förvirrade tonåringar att göra något nyttig och fara på utbyte. 3orna tog i fredags examen och det firades med en lång, högtidlig och traditionell ceremoni där vi fick sjunga nationalsången och dylikt. Vi hade repetion på torsdagen där vi fick öva på att ställa oss upp så snabbt som möjligt samt sätta oss ned alla samtidigt. I tre timmar. Med en jagtyckerdetärfruktansvärtiktigtattsättasignedsnabbt lärare. Från och med nu så har jag i princip ledigt, alla klasser har test och utgivningar tills den 18de då vi har skolavslutning och lär va experter på att sätta oss ned fruktansvärt snabbt. Skolan tar fart igen runt den 7de April. Fram tills dess blir det mycket att göra, även fast jag har mycket ledigtid över. Skall fara och skida med några kompisar då den stora skidresa troligen inte blir av, och har ett värdfamiljsbyte som skall bli av. Min familj hittar också hit i slutet av Mars och på planeringen står kördbärsblommostittande och förhoppningsvis massa fika. I japanska har jag börjat fokusera på att läsa, det innebär till mestadels att memora kanji tecken, nu ligger jag runt 300, och i Juni hoppas jag att ligga på 600 tecken. På ett japanska prov som jag skriver i Stockholm i Juli krävs ungefär 600 tecken. Tar hjälp av lite manga, som till min förvåning är begriplig, kanske har att göra med att den är för småbarn. Den rådande hemlängtan över julen har börjat avta. Känns som att man har byggt upp en ny identitet, nya kompisar och relationer som man accepterat. Det börjat likna ett "till" liv. Ju enklare det blir med japanskan, ju mindre osäker känner man sig att tala med främlingar och fråga om hjälp. Tills de är överlyckliga formellpratande äldre damer, som önskar att man gör en utläggning om Finland, på den överfulla bussen när man är lite stressad. また今度ね！

Gott Nytt År! Att fira både nyår och jul i Japan var väldigt speciellt, och antagligen den tuffaste perioden som jag har haft här hittills. Första julen som jag spenderat utan familj och såklart så blev det lite hemlängtan då det var sista julen för mig då jag fortfarande var ett "barn". Många japaners uppfattning om den västerländska julen är att man äter fried chicken (helt KFC) och jultårta på julafton. Många blev skräckslagna då jag försökte förklara att vi inte riktigt firade så. Man ger inga julklappar till varandra, utan det sparas till nyår då barn och tonåringar får paket ,med några slantar, av äldre. Även jag som utlänning och icke språkbegåvad i japanska fick paket av de äldre tanterna, vilka tyckte att det var fint att jag försökte iallafall. Det är tanken som räknas. Under nyår så jobbade mina värdföräldrar så jag blev att fara med en litet okänd familj (fadern var min värdpappas kamrat) och skida. Var dock inte under minusgraden och så blev pudersnö för hela slanten men fin utsikt till Fujisan var det! På morgonen, den första, stod klockan på 04:00 då vi begav oss upp till toppen för att se på den första soluppgången som skall vara heligt på något vänster. Jag har också ätit traditionell nyårsmat, som Osechi (massor av smårätter) och Mochi (en söt riskaka som är gjort av bankat ångat ris, 7de bilden) . Tog en tur via Ikea och fick äta köttbullar och mos, egentligen var det nog inte så jättegott, men det var den första svenska maten jag ätit på fem månader så för mig var det gudomligt. Fick även fylla på värdfamiljens kylskåp med sill, saltgurka och glögg. Sillen var tydligen inte en japansk delikatess :(. Min värdbror fyllde 20 häromveckan och då man fyller 20 blir man vuxen på papper. Alla ungdomar som hade fyllt 20 senaste året hade nu en stor "bli vuxen ceremoni" som jag inte riktigt förstod vad det gick ut på men alla verkade vara nöjda och belåtna så jag frågade inte så mycket. Tydligen trodde värdbrors kamrater att jag också blivit vuxen så fick vara med på deras bilder. Alltid något! Karaoke är en stor grej i Japan, som är ett vanligt tidsfördriv med kompisar, såklart måste jag förklara att ABBA är svenska och att jag är svensk på ett ungefär. I min skola så finns en japansk tjej som skall bli utbytesstudent till Norge i höst, och min handledare ansåg att jag "kan ju norska" så han tyckte att jag kan undervisa henne i det. Så jag måste börja plugga norska nu och försöka undervisa henne det på japanska. Som om det inte skulle vara komplicerat nog. Nu har jag varit i Japan i exakt fem månader och har exakt fem månader tills jag kommer hem. Jag känner att jag faktiskt har fått ett eget liv här, jag är inte bara turist längre. Eftersom jag har börjat lära mig språket någorlunda ( kan hålla en vardaglig konversation och pratar bara japanska med värdfamiljen) så öppnar sig en helt ny värld om hur japaner tycker, tänker och uttrycker sig. Känner dock att tio månader räcker, i slutet ska jag kunna behärska språket till den grad jag hoppats på, efter det är det bra att komma tillbaka till verkligheten och få tillbaka fötterna på jorden. さようなら!!

På den senaste tiden har jag hunnit turistat väldigt mycket. Min värdfar tyckte att jag inte fått uppleva Kyoto ordentligt när vi hade farit dit på en kvällstur. Det var förståerligt, så helgen efter började vi vår färd till Kyoto igen, fast kl 4 på natten. Vi besökte Yasaka Pagodan (sjätte bilden), som är ett bhuddisttempel från 600 talet. Alla sevärdheter vi besökte var bhuddisttempel. Kan ha något att göra med att min värdfar är munk. Hmmm... Runt hörnet i samma kvarter kan man också gå till Kiyomizudera temple som först är ett stort torg med äldre heliga byggnader (första bilden) samt ett gigantiskt tempel (femte bilden). Som ett måste när man besöker Kyoto så for vi till Den gyllene paviljongens tempel, eller Kinkaku-ji, eller 金閣寺. Namnet säger sig självt vilket tempel det är ;). Förra veckan var också vår andra utflykt med utbyteseleverna till Osaka och Universal studios. Vi blev där i tre hela dagar och drog en hel dag på Universal. Kände mig smått som ett förvuxet barn som blev släppt lös i en godisbutik. Mycket nostalgi men bäst av allt måste i alla fall ha varit Harry Potter världen. Såklart. De andra dagarna blev vi att fara till det "kända" Cup Noodle museet (Känt i Japan i alla fall :D) och laga våra egna kopp nudlar från scratch. I samma veva blev vi också till ett Aquarium. En tur till en plats som kallas "Kobe" hann vi vara med om. I samma prefektur så föder man upp Japanese black cattle som sedan blir Kobe kött, ansett som världens finaste och dyraste kött. Det fanns restauranger, där man serverade Kobe kött, överallt och lite till. I början på December bytte jag värdfamilj, till min andra, och de bor ute på landet. Jag är ingen riktigt storstadsmänniska och trivs bättre här ute på landet, jag är ju trots allt uppvuxen i skogen. Min lycka att bo ute på landet blev snabbt förträngd då jag fick veta att jag har 2 timmar till skolan, och en och en halv timme tillbaka. Jag känner att jag tar del av den japanska kulturen iallafall :D... Till min fördel och nackdel talar min nuvarande värdfamilj endast japanska. Kommunikation första veckan var knappt befintlig från min sida, men jag känner redan att jag kan få mig förstådd om man tar min japanska med en nypa salt. Det är ändå till min fördel eftersom jag nu tvingas prata och tvingas lyssna för att ens förstå om de talar med mig eller inte. Jag fick just reda på att min tredje värdfamilj är ännu en bhuddistfamilj som bor i ett ännu större tempel i innerstan. Känner mig mer som en munk än en utbyteselev ibland. Det jag nu har att se fram emot är att "fira" jul (då man tydligen äter KFC och en jultårta?) och nyår. Nyår är det största eventet under året och då samlas man i en Shrine (helig plats för gudarna) och önskar varandra ett lyckat nästa år. I februari far jag med min bhuddistfamilj till Tokyo, som jag sett så fruktansvärt mycket fram emot, och överraska alla lokalbor, med min briljanta japanska, vilka kommer tro att jag bara är en annan medelmåttig turist.