めっちゃ寒い












Ett månvarv och en uppdatering senare! Nu har jag officiellt försökt blivit japan i ett halft år, är inte riktigt där än, men börjar ta sig. Februarimånad var den kallaste och vi fick tur en kallare morgon att se lite snö, vad jag har hört så är det mera än vad man fått hemma i Jomalaskogar. Vi hade en tillställning på stadens största bhuddist tempel, där vi fick kasta ut bakade soyabönor till folk, tydligen skall de symbolisera hur man driver ut djävulen ur templet, förstod inte riktigt, men har börjat vant mig med det och är glad ändå. Jag for en andra gång och skidade med värdpappans kompis familj, är alltid lika uppskattande då det känns lite som hemma på vintrarna. Dock blir vår skidresa, som skulle vara med utbyteselever från hela Japan, troligen inställd p.g.av coronavirsuet.. Våra Rotary möten, som skulle varit inom snar framtid, , har blivit inställda. Precis som träffarna med utlänningar, som vill lära sig prata japanska, till vilka jag och en vän hade börjat gå till:(. Det har inträffat flera fall av coronaviruset i Nagoya och Japan överlag. På morgonen har alla masker på tågena och de senaste dagarna har de delats ut masker på centralstationen. Det är ingen större oro över att bli smittad men chansen finns, lite läskigt iallfall.. Men det stoppar oss inte från att gå på teater och liknande. Finns en populär teater i Nagoya där pjäserna spelas av antingen bara av kvinnor eller män och jag fick lyckan att gå, gratis på något vänster, och se en pjäs med bara kvinnor. Som de flesta antagligen vet så hade Rotary klubben en tillställning där jag fick prata om mitt år och Chiharu om sitt, och tidningen tyckte inte det var så pjåkigt så vi fick en hel sida. Ålands radio hajade också på där jag fick säga några, förhoppningsvis, kloka ord och inspirera andra förvirrade tonåringar att göra något nyttig och fara på utbyte. 3orna tog i fredags examen och det firades med en lång, högtidlig och traditionell ceremoni där vi fick sjunga nationalsången och dylikt. Vi hade repetion på torsdagen där vi fick öva på att ställa oss upp så snabbt som möjligt samt sätta oss ned alla samtidigt. I tre timmar. Med en jagtyckerdetärfruktansvärtiktigtattsättasignedsnabbt lärare. Från och med nu så har jag i princip ledigt, alla klasser har test och utgivningar tills den 18de då vi har skolavslutning och lär va experter på att sätta oss ned fruktansvärt snabbt. Skolan tar fart igen runt den 7de April. Fram tills dess blir det mycket att göra, även fast jag har mycket ledigtid över. Skall fara och skida med några kompisar då den stora skidresa troligen inte blir av, och har ett värdfamiljsbyte som skall bli av. Min familj hittar också hit i slutet av Mars och på planeringen står kördbärsblommostittande och förhoppningsvis massa fika. I japanska har jag börjat fokusera på att läsa, det innebär till mestadels att memora kanji tecken, nu ligger jag runt 300, och i Juni hoppas jag att ligga på 600 tecken. På ett japanska prov som jag skriver i Stockholm i Juli krävs ungefär 600 tecken. Tar hjälp av lite manga, som till min förvåning är begriplig, kanske har att göra med att den är för småbarn. Den rådande hemlängtan över julen har börjat avta. Känns som att man har byggt upp en ny identitet, nya kompisar och relationer som man accepterat. Det börjat likna ett "till" liv. Ju enklare det blir med japanskan, ju mindre osäker känner man sig att tala med främlingar och fråga om hjälp. Tills de är överlyckliga formellpratande äldre damer, som önskar att man gör en utläggning om Finland, på den överfulla bussen när man är lite stressad. また今度ね!