ADHD-UTREDNING & MASSA MER!!

Hej på er!

Alltså, ni måste verkligen förlåta mig för min extremt dåliga uppdatering här på bloggen haha! Jag ber om ursäkt, så himla mycket! Men nu är jag här, och ibland är jag här, och ibland inte.. Haha

Men vad har hänt sen sist jag skrev ett inlägg? Faktiskt ganska mycket. Vi kan ju börja med första saken som är vad som händer kring min ADHD-utredning, eller NP-utredning som det heter. Den är vad jag tror avslutad, eller klar. Jag inväntar ett besked bara på om jag har en diagnos eller inte.

Jag var först på olika samtal om mina rutiner, hur min vardag ser ut. Dem testade även koncentrationen, minnet och allt på samma gång. Sedan fick jag ett nytt möte där vi samtala om min barndom, hur jag var som barn och även hur jag är nu som vuxen, om det finns några likheter som kopplas till adhd. Sedan var det dags igen för ett nytt möte, och där testades allt enkilt, minnet, koncentrationen, tålamodet och massa mer. Så det har varit en del intensiva möten kring utredning som tagit mycket på min ork.

Men efter varje test så säger dem ingenting, utan man får gå vecka efter vecka ovetandes om hur testerna visades, om vad dem tror, så man har ju gått hela tiden och haft en knut i magen. För jag vill bara ha svar nu, är det adhd, är det inte adhd? Vad kan jag göra för att leva ett så normalt liv som möjligt?

Men sedan avslutades det hela med en träff med min arbetsterapeut & en läkare, där & då kändes det som knuten som fanns i min mage knöts upp.. I slutet av samtalet så säger min arbetsterapeut till mig "Vi är inte så osäkra längre" och menade på att det förmodligen rör sig om ADHD. Men dem skulle ha en större konferens och ta upp mitt ärende där. Men dem ville ha läkaren som en extra person som hört mig berätta om min barndom, om mitt liv.

Jag måste bara få skriva det, det kändes så jävla skönt, för det känns som jag blir tagen på allvar. Det känns som dem gör utredning ordentligt på mig. Det kändes bara så lättande. Jag kände mig glad för att dem har lyssnat på mig och förstått min problematik.

Det var vad som hänt kring utredningen. Haha! Ska vi ta nästa grej när vi ändå är på gång? Om ni orkar läsa förstås?

Som en del vet om som följer mig på instagram, som följer min sambo här på Nouw, så vet ni kanske om min problematik kring alkoholen, att jag har missbrukat alkohol i tidigare. Som värst var det för 4 år sedan då jag spenderade alla pengar, förlorade min bostad, mitt jobb, relationer & levde på att jag hade vissa som gav mig mat i perioder. Jag träffade min sambo, vi levde tillsammans ungefär 2 år, och sedan tog jag ett återfall. Många vändor fram och tillbaka till beroendemottagningen som jag blev inlagd på, jag sökte hjälp och fick då träffa en terapeut som jag nu träffat varje vecka, i nästan ett helt år. (Har även gått återfallsprevention under detta året).

Jag ska inte sticka under stolen med att återfallspreventionen var det som förändrat mig mest, det är gruppterapi som håller igång under 3 månader. Man träffas i grupp & man pratar om sina erfarenheter, man ger varandra råd och handledaren gräver djupt i oss alla. Vilket har stärkt mig otroligt mycket.

Men nu efter 1 års terapi, så är jag redo att fasas ut. Det betyder att mina samtal kommer minskas med min terapeut. Tidigare har vi haft samtal varje vecka, nu kommer vi köra varannan vecka istället, till slut minskar vi ned det, i min takt, tills jag inte behöver terapin längre. Vilket känns så jävla skönt. Jag har fått verktygen från dem, och jag tror inte jag behöver så mycket stöd ifrån dem längre.

Idag har jag varit nykter 6 månader, helt fri från allt och mitt sug är som bortblåst, kanske inte helt. Men jag kan kontrollera det idag. Jag saknar inte mitt förflutna idag som jag gjorde förr, och jag ser möjligheter för varje dag som går. Vilket känns otroligt skönt. Jag utvecklas på ett personligt plan hela tiden.

Med det sagt så har det hänt mycket sen sist! Utredningen är så gott som klar, nästan. Och jag kommer börja att fasas ut från min terapi. Mycket händer och jag mår bra utav det, jag tar mig framåt, en dag i taget. Men jag vet att jag kommer utvecklas enormt mycket varje dag som går nu.

Har du eller misstänker du att du har en problematik till droger, alkohol eller något kriminellt, så råder jag dig att söka samma hjälp som jag sökte, till missbruskenheten i din kommun, via soc. För dem har räddat livet på mig, dem har hjälpt mig att hitta tillbaka till mig själv. Att identifierat vad som är bra för mig, och vad som inte är bra för mig. Idag kan jag leva ett nyktert liv och ärligt säga att jag mår bra av det.

Varje nykter dag är INTE ALLTID en bra dag, men en nykter dag ÖKAR CHANSEN till att DIN DAG ska bli BRA.

Gillar

Kommentarer

Livetmedepilepsi
Livetmedepilepsi,
Det ryser i mig att läsa detta och du är inte ensam för en annan känner igen sig vad gäller sjukvården att man ska behöva gå och leva i ovisshet för att veta om det är det eller inte liksom. Det är samma sak med mig när de misstänkte om jag kunde ha en medfödd lillhjärnsmissbildning och utredningen har tagit 1 år nu via Uppsala Akademiska sjukhuset med en ny mr röntgen så vissade de inga tecken utan ett annat tillstånd som heter tonsilär ektopi och det har jag fått förklarat nu att det är en annan variant av lillhjärnans funktion men att det är en normalvariant då den nedersta delen av min lillhjärna ligger i normalläge tydligen sm de säger brukar inte ge så allvarliga symtom sa min läkare mer än huvudvärk ch eftersom jag också har en primär epilepsi så vet de inte riktigt då om alla symtomen kopplas in med tonsilär ektopi eller om det faktiskt har ett samband med min epilepsi form vilket jag tror till hubdra procent så de håller de väl på och ska se över men de är ett frågestecken men för mig känns det skönt att jag bara har en diagnos utredd med en tonsilär ektopi men det ska inte ge allavrliga symtom enligt min läkare då. Men jag förstår precis vad du går igenom även om det är en psykiatrisk diagnos och jag hoppas verkligen detta kommer gå bra för dig . Du förtjänar ett normalt liv som möjligt. Jag kan verkligen säga att gå omkring och leva i ovisshet gör att man inte riktigt kan leva det liv man vill och det förstår jag men vad skönt nu att de äntligen lyssnar på dig för jag kan säga det är så många i dagens läge som inte blir tagna på allvar. Jag skickar dig alla stryekkramar bara för ditt missbruk och att du nu är nykter det är en positiv framgång och bara för att man hamanr i missbruk så gör det inte dig till en sämre människa för det vettu. Så stor uppskattning har jag till dig och du vet vad du vill här i livet. Stora styrkekramar
nouw.com/livetmedepilepsi
Shining
Shining,
I HEAR YA! Du kommer fixa det. Kram och ja en NPFutredning tar sin tid. Kram från en med likande probelm
nouw.com/shining